Skulle ni kunna tillåta er partner att vara otrogen, eller välja att se mellan fingrarna med det, om ni märkte att det får er partner att må bättre eller vara lyckligare? Inte att det är nåt ni kommit överens om innan alltså utan nåt ni upptäcker och sen ändå accepterar?
Ja VAD finns för alternativ? Jag kan tänka på ett rakt av och det är att LÄMNA! Med en annan man skulle du kunna få känna dig åtrådd och älskad.....men liksom du stannar, tiger och lider. Säg inte att det är för barnens skull!
Nej, det kan jag inte
Det är inte enbart för barnens skull nej utan för att JAG vill leva med honom. Han är en fin man och jag älskar honom.
Skulle ni kunna tillåta er partner att vara otrogen, eller välja att se mellan fingrarna med det, om ni märkte att det får er partner att må bättre eller vara lyckligare? Inte att det är nåt ni kommit överens om innan alltså utan nåt ni upptäcker och sen ändå accepterar?
Skulle ni kunna tillåta er partner att vara otrogen, eller välja att se mellan fingrarna med det, om ni märkte att det får er partner att må bättre eller vara lyckligare? Inte att det är nåt ni kommit överens om innan alltså utan nåt ni upptäcker och sen ändå accepterar?
Som sagt. Är sex med kreti och pleti det som gör en lycklig så ska man väl inte leva i tvåsamhet? HUR kommer man ens på tanken? Självspäkning? Ut och ligg hejvilt och var LYCKLIG vetja......och håll inte på och tramsa med smygande och "otrohet"! Man lever ju bara en gång! Alla är inte gjorda för monogami. Har man skaffat barn så blir det ju lite knepigare men ingen unge blir lycklig av att ha en deprimerad sexuellt frustrerad förälder!
Det är inte enbart för barnens skull nej utan för att JAG vill leva med honom. Han är en fin man och jag älskar honom.
Hur har det gått Ts?
Jag tror det handlar om läggning: polygam eller monogam. Jag är monogam och tanken på att inte vara den enda för den jag älskar gör mig så ångestfylld. Men jag tror det finns många som egentligen är polygama men försöker passa in i en monogam relation.
För min del: jag skulle inte kunna vara okej med otrohet ens om jag försökte. Faktum är att jag en gång faktiskt ordagrant kräktes när jag fick veta om en exs otrohet.
Men framförallt det jag inte riktigt kan försvara eller stötta är just att föra någon bakom ljuset eller att låta sig själv föras bakom ljuset. Det är såklart lätt sagt från min sida när jag inte är din sits. Men det är det jag skulle ha svårt att acceptera om min vän tex gick igenom det du går igenom.
Nej, jag hade gjort slut direkt så att hen kunde vara lycklig och så att jag också kunde vara lycklig.
Jag hade tillåtit, jag tänkte att det i så fall är en otrohet som sedan skulle bli något annat.
Jag har faktiskt haft känslor som överskattat mig själv.
Vi har inte haft sex på flera år och jag frågade henne om hon inte saknade sex. Då svarade hon nej, hade det varit bättre att jag hade varit otrogen. Då kände att det hade varit bättre om hon hade varit otrogen.
Om ni har ett bra förhållande i övrigt och älskar varandra men att han inte är tänd sexuellt på dig och om han nu är otrogen med en man. Kan det då inte vara en bra idé att föreslå ett öppet förhållande. Då kan ni leva i förhållande men hitta sexualiteten på var sitt håll.
Oj, så många svar jag fått. Ska försöka svara lite..
Intressant situation (läste igenom hela tråden)! Svårt att komma med bra råd men håll fast vid att ni har det bra (det är ju det viktigaste).
Ett sätt att få till diskussion och få veta mer utan att bli "den det är synd om" skulle kuña vara att föreslå trekant.
Spela på lite å börja berätta om att din hemliga dröm är att han delar dig med annan. Att det finns ett gäng ställningar (med två män) du alltid fantiserat om men att du är rädd för hans reaktion (du vill inte skada hans känslor...). Å sen tror du att det är mkt svårt att hitta man som skulle vilja vara tillsammans med er. Du är orolig för att han inte fixar att ha sex med wn annan man i rummet osv....
Och vem är du i relationen, den som vill ha sex med någon annan för att bli lyckligare, eller tycker du att din partner ska ha sex med andra för att bli lyckligare?
Hur har det gått Ts?
Jag tror det handlar om läggning: polygam eller monogam. Jag är monogam och tanken på att inte vara den enda för den jag älskar gör mig så ångestfylld. Men jag tror det finns många som egentligen är polygama men försöker passa in i en monogam relation.
För min del: jag skulle inte kunna vara okej med otrohet ens om jag försökte. Faktum är att jag en gång faktiskt ordagrant kräktes när jag fick veta om en exs otrohet.
Men framförallt det jag inte riktigt kan försvara eller stötta är just att föra någon bakom ljuset eller att låta sig själv föras bakom ljuset. Det är såklart lätt sagt från min sida när jag inte är din sits. Men det är det jag skulle ha svårt att acceptera om min vän tex gick igenom det du går igenom.
Om ni har ett bra förhållande i övrigt och älskar varandra men att han inte är tänd sexuellt på dig och om han nu är otrogen med en man. Kan det då inte vara en bra idé att föreslå ett öppet förhållande. Då kan ni leva i förhållande men hitta sexualiteten på var sitt håll.
Är han olycklig med mig så är det väl bättre att göra slut först?
Vore en sak om det handlade om något sexuellt som han gick igång på, men som jag bara inte klarade av genomföra, men nu är det jag som är mest på om sex så har väldigt svårt för att se ett sådant behov hos honom.
Har man tillåtelse att knulla andra så är man inte otrogen i mina ögon. Då bryter man inga förtroenden.
Men jag skulle aldrig ge min man den tillåtelsen. Vill han knulla andra får han skilja sig först.
Skulle ni kunna tillåta er partner att vara otrogen, eller välja att se mellan fingrarna med det, om ni märkte att det får er partner att må bättre eller vara lyckligare? Inte att det är nåt ni kommit överens om innan alltså utan nåt ni upptäcker och sen ändå accepterar?
Nä. Det viktigaste är att JAG är lycklig och att han njuter av att göra MIG lycklig.