Tänd på min terapeut

Haha. Nog inte riktigt verklighetstroget 

Haha. Nej, en terapeut får nog aldrig känslor för sin patient irl.

De får de säkert. Men de måste då avsluta behandlingen. Annars riskerar de sitt jobb, samt att det är moraliskt fel.

Hon kan inte avgöra vad terapeuten gör, men hon kan avgöra vad hon själv gör.
Och i det borde ingå att inse att vara kär i sin terapeut kanske inte är så bra terapi.

Nej det måste de inte. Men kan de inte hantera eller skjuta undan sina känslor gör de bäst i att avsluta behandlingen.

Alltså jag fattar vad du/ni menar. Ja det finns en spänning i det, men med handen på hjärtat kan jag säga att terapin faktiskt går framåt och jag vill verkligen inte byta av den anledningen.

Och nej jag är inte kär i min terapeut, tycker bara att han är så sjukt attraktiv och verkar så fin, men jag känner honom inte överhuvudtaget.

Jag är nog mest rädd att det ska eskalera bara och att det inte går över eller att jag ska råka bli kär i honom - fast med en medvetenhet att det inte handlar om kärlek utan snarare stark attraktion och excitement och att jag därigenom typ fokuserar på fel sak.

Ta upp det här med terapeuten. :)

Om du inte "vågar"* så kanske du bör överväga att byta till en terapeut av samma kön, så problemet inte kan uppstå igen. Om du är bisexuell så byt till en ful gammal terapeut av valfritt kön, heh. :)

*Jag säger "vågar," men om det ordet inte passar så sätt in valfritt bättre passande ord. Jag liter på att vad jag syftar på är klart iaf. :)

Ha ha ha! Kul med öite humor!

Jag tror det är bäst och enklast att berätta vid mästa session så slipper du fundera mer (å då blir det antagligen byte, till det bättre....).

Jodå det är ganska klart vad du syftar på, men tror du TS partner är ok med det?

Och vad händer om terapeuten är med på noterna?

Jag tror det är ett ganska vanligt (kvinnligt) fenomen du råkat ut för. Terapeuter är lyssnande och förstående och skapar därigenom ett förtroende och trygghet hos sin klient. Dessutom sker det i en bubbla utanför din verklighet med vardagliga problem.

Du är garanterat inte den första kvinna som blivit attraherad av honom, troligen bara en i mängden. Om alla som hamnar i ditt läge skulle sluta anlita honom skulle han troligen inte få behålla så många klienter.

Självklart ska du fortsätta anlita honom, din attraktion är bara en helt vanlig kvinnlig reaktion som du inte är ensam om. Men du måste lära dig tackla dina känslor och försöka få insikt i att det rör sig om en fullständigt normal reaktion som många före dig råkat ut för. Det är fullständigt normalt att man har sexuella fantasier om andra människor som man möter i livet. Fortsätt gärna fantisera men försök se lite mer logiskt på situationen bara.

Fast nu blandar du väl ihop saker, en fantasi är en fantasi, dvs det finns i huvudet och INGET mer än så. Att ha tät kontakt med någon man fantiserar över för att nära sina fantasier eller som vissa propagerar för låta personen veta vad man känner är väl långt utanför en fantasi... då har fantasin övergått i handlingar.

Jag ser inte att jag blandat ihop något?
Fantasier kan man ha om kollegor och bekanta - man kan mycket väl fantisera utan att överhuvudtaget ha någon som helst avsikt att förverkliga fantasierna.
Det är precis det jag försöker förklara - låt fantasierna vara en sak och verkligheten en annan.

Det viktiga är att TS inser att det som händer henne är det som händer väldigt många andra i samma situation. Det är fullständigt normalt och sånt som man måste lära sig hantera. I ett parförhållande är det väl standard att man hamnar i lägen där man attraheras av andra? Det är sånt alla måste förhålla sig till. Man kan liksom inte bara hoppa från tuva till tuva utan ibland tänka lite mer logiskt - och lära sig analysera sina egna känslor.

Japp, att KÄNNA saker är fullständigt normalt, men att sen börja agera på det är långt ifrån normalt.

Att påstå att känna saker för en kompis, kollaga, etc  inte spelar någon roll är en grov generalisering. För umgås man då enbart av vänskap eller får vänskapen då en helt annan mening?

Det ser inte jag som något problem, men det kanske är så för andra?
För mig känns det ganska naturligt att en vänskapsrelation eller relation till en kollega kan innebära en blandning av både sexuell attraktion, vänskap och jobbrelation.

Kanske är det olika för män och kvinnor? Som man är jag ganska van vid att se en sexuell attraktion i en kvinna, det är liksom mera så det alltid har fungerat..  Kvinnor tänder ju inte sexuellt på män på samma sätt, kanske det är lite knepigare för en kvinna att förhålla sig till en blandning av känslor?

Mmm och det är kanske därför det går så fel så ofta?

Näää vi är ju bara vänner... och några glas senare... men oj nå råkade vi visst knulla... attans då det kan gå heeeeeelt otippat