Hej. Ni som har flyttat till eller med kärleken långt ut på landet, hur upplever ni er tillvaro vad gäller avstånd till olika saker såsom stad, skola, aktiviteter, vänner, släkt och barnens kamrater? För er som har haft familj/släkt på långt avstånd, hur har det fungerat?
Öken. För några år sen bodde vi på en liten ort där det var 12 timmar resväg hem för mig. Det låg mitt i ingenstans, 45 minuter till närmsta riktiga ort (som inte heller var särskilt stor), knappt nåt att göra heller, varken i centrum eller utanför tätorten. Det var som att bo i dödens väntrum. Jag blev så deprimerad att jag var tvungen att söka mig till öppenpsyk för terapi och medicinering, jag var självmordsbenägen till och med. Vi hade inga barn då tack och lov.
I det här fallet är det ca 20 min till närmsta Ica, 10 min till närmsta skola och 30 min till närmsta större stad. Så det är inte ödemarken men ändå bilresa till olika saker och ting. Blir även bilresa för barnen till kamrater och aktiviteter.
I det här fallet är det ca 20 min till närmsta Ica, 10 min till närmsta skola och 30 min till närmsta större stad. Så det är inte ödemarken men ändå bilresa till olika saker och ting. Blir även bilresa för barnen till kamrater och aktiviteter.
Det är ett par timmars bilresa.
Det är ett par timmars bilresa.
Jag stortrivs! 
Bodde redan jättelångt från släkten, inget jag saknar öht. Tar 10 minuter in till samhället med bil- helt överkomligt. 30 minuter till närmaste stad. Barnen är små än så länge och går inte i skola och har inga kompisar. Dessutom har alla barngrupper haft corona-stängt, men det räckte med dom innan.
Vi har inget behov av aktiviteter. Vi flyttade till landet för att vi ville ha lugn och ro, trädgård, ingen granne uppå en och maken ville ha skog. Jag saknar ingenting.
Jag stortrivs! Bodde redan jättelångt från släkten, inget jag saknar öht. Tar 10 minuter in till samhället med bil- helt överkomligt. 30 minuter till närmaste stad. Barnen är små än så länge och går inte i skola och har inga kompisar. Dessutom har alla barngrupper haft corona-stängt, men det räckte med dom innan.
Vi har inget behov av aktiviteter. Vi flyttade till landet för att vi ville ha lugn och ro, trädgård, ingen granne uppå en och maken ville ha skog. Jag saknar ingenting.
Vi har inget behov av barnvakt. Nej, det finns inga med små barn vad jag vet.
Låter inte kul för barnen... hur är planen att de ska hänga med socialt sen när de börjar skolan och det blir superviktigt med kompisar och inte hamna utanför?
Säger detta då jag själv växte upp på landet och hamnade utanför som barn pga att jag inte hade samma möjligheter att leka med vänner på fritiden som många andra.. sämre förutsättningar. Det var hemsk jobbigt
Jag stortrivs!
//
Bodde redan jättelångt från släkten, inget jag saknar öht. Tar 10 minuter in till samhället med bil- helt överkomligt. 30 minuter till närmaste stad. Barnen är små än så länge och går inte i skola och har inga kompisar. Dessutom har alla barngrupper haft corona-stängt, men det räckte med dom innan.
Vi har inget behov av aktiviteter. Vi flyttade till landet för att vi ville ha lugn och ro, trädgård, ingen granne uppå en och maken ville ha skog. Jag saknar ingenting.
Just nu är de små och rätt nöjda med varann. Den äldres barngrupper startar förhoppningsvis i höst igen. När de börjar skolan får vi skjutsa till kompisar. När de får andra aktiviteter får vi skjutsa också. Det får massor med folk göra fast de inte bor på landet. I storstäder kan det vara långa avstånd.
Vi skulle vantrivas till döds själva av att bo nån annanstans och ser idel fördelar för barnen att växa upp med djur och natur inpå knuten. Bara för att du inte trivdes betyder det inte att våra barn inte kommer göra det. De fullkomligt älskar att gå på promenad och titta på växter, plocka blommor, hälsa på hästarna och annat. Barn som växer upp på landet är friskare än andra barn.