Behandling vid MA

Tack, det värmer <3 Som du kanske känner igen är det inte så många man kan prata med om detta, i alla fall har inte jag det, så är väldigt tacksam för stöttningen.

Idag känns det lite bättre, fast har fortfarande en del gråtattacker som känns ganska "hormonella". Börjar gråta för minsta lilla, och är lite orolig att det ska bli jobbigt på måndag att åka in igen eftersom jag är rädd att bryta ihop vid undersökningen. Samtidigt börjar jag bli otålig att få komma vidare, så det är skönt att jag har en tid direkt efter helgen.

Men bryt ihop du om det känns bättre!  Man får må skit vid missfall. Tids nog repar man sig fysiskt och en dag känslomässigt även om minnet av vad som inte blev alltid finns där. 

Jag fick också missfall som startade förra veckan, 4:de i rad så är väl någon ofrivillig expert. Jag har valt att vänta och låta kroppen lösa själv varje gång vilken den också har gjort. Dock kan jag förstå om man vill få tabletterna så det sätter igång. Tabletterna kan göra att det blir lite mer intensivt men blir säkert desamma i totalen. Tänker på dig och viktigast av allt, ta hand om dig själv och låt dig själv känna alla känslor som kommer.

Mm, är inte så bra på detta med sorg tror jag, och är allmänt rädd att tappa kontrollen på det (dumt, så klart). Känner att det händer mycket nu både kroppsligt och känslomässigt så det är väl bara att följa med helt enkelt. Försöker ta det lugnt och inte ha för stora förväntningar på mig själv den närmsta tiden ("skulle" egentligen en massa saker nu i juli, eftersom jag just börjat på ett nytt jobb efter semestern, men kan som tur är jobba hemma i alla fall).

Beklagar så att vi är i samma sits <3 

Har det varit MA för dig de gångerna, eller var det mer direkt det kom igång? Undrar hur lång tid det brukar ta om man inte gör någon behandling. Å andra sidan har jag börjat känna att det jag helst vill nog är skrapning, och i andra hand medicinskt men inte hemma. Får se vad för möjligheter som öht finns nu till veckan.

Det är bra att ni skriver att jag ska känna känslorna, är usel på det i vanliga fall, men det kan nog vara en dålig idé att tränga undan när det är saker av den här digniteten.

Önskar att du får det lätt om det inte redan löst sig med ditt <3

Ta en dag i taget och tillåt dig att må som du mår. Jag var mest ledsen vid mitt första m.f. De andra mer arg och det sista vansinnigt arg. Man måste få ut allt på nåt sätt. Skiter sig dina planer så gör dom. Hälsan går före!

Tack snälla, varit olika. Denna gången har varit värst fysiskt men det är nog också för att jag kommit längst. Fick som värkar och det var mer intensivt i mängd. Groteskt om jag skall vara ärlig. Men nu 7 dagar senare är det endast som vanligt mens. Gjorde främst ont första dygnet när det verkligen kom igång. Skulle gissa att missfallet kom igång snabbt denna gången. Andra gånger har det dragit ut på tiden.

Gör det som känns bäst för dig och din kropp tycker jag :) det där kan man bara känna själv. Jag är helt ok men också uppgiven såklart. Men försöker ha fokus på allt i livet som faktiskt är bra. För mig är det nog enda vägen.

Det låter tufft, tack för att du orkar förklara <3 Och skönt att höra att det börjat bli bättre. Man får ju på något sätt komma tillbaka igen, även om det inte känns så lätt just nu.  

Jag har som sagt en hel del rädsla för att de inte ska erbjuda några andra alternativ än tabletter hemma. Men jag tror att det kommer att kännas lite bättre när jag vet vad som gäller, vilket jag inte fick klart för mig på ultraljudet eftersom jag var så chockad just då. Så här i efterhand var det inte helt optimalt tänkt av mig att inte ta reda på det innan helgen.

Jag ska ringa det första jag gör imorgon för att höra vad som kan göras så att jag kan ställa in mig mentalt på hur det ska bli framåt.

Tack igen <3

Ja, insåg rätt så fort att det får bli lugnt och lite lägre förväntningar ett tag framöver. En kris är liksom en kris. Försöker också prata med min partner om hur det känns vilket varit väldigt bra.

Och tack så jättemycket för att du delar med dig av dina erfarenheter, skulle jag ju också skriva <3

Då kan ju alla mina m.f få betyda nåt trots allt. Ta hand om dig nu på alla sätt! 

Ja, för mig har det du skrivit som sagt varit till mycket stor hjälp <3 

Var på bekräftande kontroll idag men det var ju redan klart förra gången. Inga hjärtslag och fostret mättes till 7+4.

Har mått rätt kasst över helgen och framförallt då över att den BM som gjorde ultraljudet där MA:t upptäcktes i förra veckan sa att jag skulle göra utdrivningen hemma och att sjukhuset inte tar emot. Samma sa min vanliga BM när jag ringde henne på morgonen idag, och hon var dessutom väldigt avvisande till att jag överhuvud taget ringde eftersom jag hade gjort ultraljudet privat. Cyklade alltså gråtfärdig till kontrollen. Fick däremot ett väldigt bra bemötande av gynekologen där och han var direkt med på att jag skulle få göra behandlingen på sjukhuset. Fick tid redan imorgon för första tabletten och på onsdag för själva behandlingen. Är så fruktansvärt lättad att någon till slut lyssnade och att jag inte behöver göra det hemma.

Tack igen för stöd i tråden; hade knappt överlevt helgen utan er känner jag.

Då blev det som du ville och tror kommer kännas bäst så jag hoppas allt går bra. Även om själva missfallet när det kommer ut är jobbigt, kan man på ett sätt gå vidare direkt efter allt är ute och man slutat blöda. Känslorna kommer finnas där och variera och man kan bli påmind av vad som helst i vardagen som drar upp allt igen, men tids nog läker man både kropp och själ. Och kan försöka igen om det är det man vill och planerat.

Skriv av dig igen du om du vill!  

Tänkte att jag skulle uppdatera om någon läser tråden i efterhand. Jag fick ju som sagt i alla fall bli inskriven på abortmottagningen för behandling, som tur var. Det gick under omständigheterna rätt så bra, även om det gjorde ont. På avdelningen var det äntligen någon som frågade hur jag mådde. Jag fick också stanna längre än de normala 4-6 timmarna eftersom de märkte att jag mådde dåligt och var rädd. 

Har sedan blött i ca 3-4 dagar, och det har inte varit så väldigt smärtsamt sedan jag kom hem, vilket är en lättnad. (På sjukhuset fick jag bra smärtlindring) Nu har jag bara lite smärta och blöder rätt så lite idag. Å andra sidan är jag förstås nu orolig att jag inte har blött tillräckligt. Alltid oroar man sig för något. Oavsett blev själva abortdagen en helt okej upplevelse, speciellt jämfört med vad jag hade föreställt mig, vilket kanske kan vara skönt.

Jag ska få komma på efterkontroll nästa måndag, och håller tummarna för att jag inte ska behöva ta mer Cytotec.

Tack igen till er som lugnade mig innan; det var ovärderligt!

Det var ju skönt att det gick så pass bra ändå under omständigheterna. Eftersom du ändå blött en hel del så har ju behandlingen funkat. Jag blödde noll och intet efter min första omgång Cytotec och då fick jag en till. Jag blödde totalt 2,5 vecka, men det där är så individuellt.

Ta hand om dig nu på alla sätt!