Anonym (hon den där) skrev 2021-08-07 21:35:26 följande:
Ja, min mamma (70+) har flera väninnor som är bedrövade över sin pension.
Mamma har det lite bättre för hon har jobbat heltid sen hon var 17 och har en betald (ärvd) bostadsrätt mitt i stan, men har inte haft något fett jobb.
A: Frånskild. Alltid tjänat rätt dåligt, har senaste 15 åren bott i ärvt litet hus ute i busken. Börjar nu bli sjuklig och lägger mycket pengar på transporter till och från läkare/sjukhus samt läkemedel. Har inte råd att flytta närmare service och VC, och huset förfaller stadigt. Har inte råd att värma upp huset den dag hon inte orkar hugga ved längre.
B: Separerad. Har tre barn men dessa bor alla långt bort, ett bor i Australien. Har en hyresrätt för 8000 kr/mån som är fin, men inte mycket över till annat och måste spara mycket för att kunna träffa sina barn och barnbarn i alla fall vartannat/vart tredje år. Så kan inte gå ut och fika/ äta, göra utflykter eller ha hobbies som kostar, det finns det inga pengar till.
C: Frånskild. Hälsoproblem pga hög vikt. Bor i by en bra bit ut från stan. Hennes största rädsla och återkommande ämne är att bilen ska gå sönder för då har hon inte råd att laga den eller köpa en ny, det är långt till mataffären och hon orkar inte ta sig dit för egen maskin.
Inlåsningseffekten av äldre ensamlevande kvinnor ute på landet är väl en av de saker som jag ser som mest negativt, att de inte mäktar med byte till en bostad som ligger närmare den service som äldre behöver allt oftare, nämligen vårdcentralen och mataffären.
Men så har vi undantaget som bekräftar regeln:
D: Som jobbat hela livet och först nu sålde sitt eget företag vid 73. Hennes man har också haft bra inkomster men har tyvärr gått bort i prostatacancer. Det arkitektritade huset de byggde ihop är sålt med en liten tår i ögat och D går en bekväm framtid till mötes i ett strandnära mindre hus i rätt område. Hon målar tavlor och ställer ut för nöjes skull, shoppar kläder för några tusen när hon vill, reser och dejtar gubbar på ställen och spahotell runtom i landet och äger över 80 par byxor (som inte är så värst gamla), konstaterade min mor när hon hjälpt vännen att röja i hennes walk-in closet inför flytten. Hennes enda barn klarar sig bra själv och har familjen där rätt ofta på söndagmiddag, och de är precis så där mysiga och instagramvänliga som man kan bli när man lever det goda livet.
Ja, så kan det gå. Man behöver inte massor av pengar för att leva gott, men visst låter det lite roligare att bekymra sig för var nästa spaweekend ska bokas än hur man ska hålla sin bostad varm i vinter?
Roten till allt det du pratar om är boendet. Att det är dyrt och svårt att byta boende.
Sveriges bostadspolitik är milt uttryckt korrupt, det är byggherrarna som senare äger fastigheterna som som hyrs ut. Det systemet bygger på att det finns ett underskott av boende så att det blir konkurrens om boendet och därmed högre hyror. Idag är det bostadsbrist i hela Sverige utom ett mycket fåtal kommuner. Något är fel här.
I de flesta länder är sådant här förbjudet, byggherrrar får inte vara de som senare hyr ut. Bland annat.
Så istället för att ha ett system som bygger på att vi jobbar ihjäl oss måste vi få en bostadspolitik där man enkelt kan byta boende allt efter aktuell livssituation. Vi kan med andra ord inte ha ett korrupt icke-fungerande system som ursäkt att fortsätta leva på samma sätt som vi gjort sedan 1940-talet.
Skulle änkorna enklare kunna flytta från sina hus som står och förfaller till lägenheter med acceptabel hyra skulle de inte befinna sig i det elände du beskriver.
Roten är alltså boendet och inte frånvaro av en hög pension.
För tänker du efter, det har alltid och kommer alltid vara få förunnat att leva i lyx och flärd som pensionärer.
