Fertilitetsutredning, nu ångrar han sig, fortsätta själv.

Du borde kunna fortsätta själv, men det kommer ta lite extra tid eftersom du också behöver en spermiedonator, och de kanske vill ha intervju med dig för att se om du mentalt är stabil. När man nyss blivit dumpad kanske inte är bästa stunden att skaffa barn... Men dina resultat förändras ju inte för att han inte är med, så se till att slutföra utredningen kring dig själv och lyft frågan om spermiedonation. Lycka till!

Det låter som en riktigt trist situation. Jag donerade sperma till en klinik för några år sen och kan säga det var riktigt nervöst att göra spermaprov. Vid den tiden hade det gått över tio år sen jag sist gav upphov till barn, som jag fick genom relation. Det kunde ju hänt mycket under de åren och jag kunde inte veta om jag ens var fertil längre. Som tur var visade det sig jag hade riktigt bra spermievärde, inte exceptionellt men ändå i det högre spannet av det som är normalt. Men däremellan följde ju veckor av ovisshet, nervositet och tvivel. För mig var det i slutändan en bra upplevelse att göra spermaprov och donera till klinik och det ledde också till att jag hjälpte en del direkt.

Jag tror det är vanligt att män inte vill få bekräftat att något är fel och hellre vill leva i tron att allting är bra. Det kan gälla allt från att bli kollad för cancer till som det här fallet att inte vilja veta ifall han har fertilitetsproblem. Med det sagt tycker jag ju inte det är normalt av honom att offra er relation på grund av det. Desto starkare av dig att inte låta det hindra dig på vägen till att bli mamma. Barn är en sådan berikande del av ens liv

I det här fallet är jag 99% säker på att det inte handlar om oro angående hur vida han är fertil eller inte. Han är snarare orolig att de ska ta blodprov och han ska få reda på att han har cancer och är döende. Drama queen i kombination med hypokondri. Han har anledningar som jag förstår men jag tror att det mest handlar om osäkerhet och dålig självkänsla.

En kompis råkade ut för det. De var gifta och hade varit överens om att skaffa barn, men när det visade sig att de behövde IVF så ville han inte längre. De separerade på dagen i princip och hon åkte till Danmark och gjorde IVF med donator. Kliniken där utgick från utredningen hon redan hade gjort, så det enda hon gjorde dubbelt var blodprover tror jag. Att ligga i skilsmässa och samtidigt göra hormonbehandlingar var tufft, men hon hade stort stöd från sina föräldrar och syskon.

Det låter lite som att han är rädd kanske, och att behöva göra ett spermaprov kan ju kännas lite pinsamt kanske och jobbigt , som du säger, man kanske är orolig att nåt är fel osv.. har ni suttit ner o pratat ut om detta , dr du verkligen frågar honom om han ångrat sig ang barn eller om det är pga spermaprovet och alla utredningar osv.. 

 

Det är krävande med en fertilitetsutredning, det tär på relationer, man lär vara stark i sin relation, veta vart man har varandra och få gråta över misslyckanden och se ta sig igenom dem tillsammans, är han inte villig att göra det kanske du ska fortsätta sj

Hej!
Jag gick igenom samma process förra året när mitt ex lämnade mig efter två års kämpande att få barn. Jag kontaktade min klinik där vi gjorde försöken och fick komma in och prata. Dock så behöver man ha "tänkt på saken" längre för att kunna gå från par till ensamstående här i Sverige. Så det tog stopp direkt, det enda de gav mig var en remiss till psykolog för att få prata om allt som har hänt. Jag bestämde mig för att jag skulle åka till Danmark för insemination så småningom istället för att sitta och först "längta själv" i minst ett år innan man ens blir satt på kö i Sverige. 

Nu låg det inte i mina kort att bli självstående förälder, då jag träffade min nuvarande sambo fem månader senare. Men det ger dig åtminstone svar på att det går tyvärr inte bara att utesluta partnern och fortsätta behandlingar själv. Åtminstone lät inte min klinik mig göra det. 

Tråkigt TS :-/ skulle göra slut och försöka med nån annan karl. Han kommer inte o ångra sig. Det är dyrt och kostar ju en del klirr tyvärr ... så ni måste båda tycka det är värt det.