Min dotter blev nyligen biten på förskolan. Hon berättade utan att jag hann fråga vem det var och var, och där var ett bitmärke. Första gången hon blivit bitit. Dessutom av en kompis som vi känner privat, och träffats många gånger hemma hos varandra. Känns så underligt och sådär att hon blir biten av den hon är med mest på förskolan. Vad hade ni gjort?
Tror du att pedagogerna berättar för barnets föräldrar att den bitit mitt barn efter en gång? Pedagogerna såg inget, utan det är mitt barn som berättat vem.
Mitt barn blev biten ett otal gånger under sin tid på förskolan. Personalen ska skriva ett tillbud på händelsen så att det finns dokumenterat. Detta är viktigt om det skulle ske igen, och de måste göra det. Personalen får inte berätta för dig vem som bet ditt barn på grund av sekretess men ingen kan hindra ditt barn från att berätta för dig. Se till att dokumentera bettet.
Vi lät det också bero de första gångerna men vårt barn blev utsatt på olika sätt, bland annat genom bett, i fyra år från samma barn. Därför ångrar jag nu i efterhand att vi inte tryckte på dokumentation, det visade sig senare att vår förskola många gånger struntat i att dokumentera det som hänt.
Vid ett bett ska de också egentligen göra en kränkningsanmälan, detta är inte heller något som personalen får bestämma över själva. Det ska göras.
Om du känner dig trygg med att det inte kommer ske igen behöver du givetvis inte göra något. Men du ska veta att förskolan ska dokumentera det, det är deras skyldighet.
Mitt barn blev biten ett otal gånger under sin tid på förskolan. Personalen ska skriva ett tillbud på händelsen så att det finns dokumenterat. Detta är viktigt om det skulle ske igen, och de måste göra det. Personalen får inte berätta för dig vem som bet ditt barn på grund av sekretess men ingen kan hindra ditt barn från att berätta för dig. Se till att dokumentera bettet.
Vi lät det också bero de första gångerna men vårt barn blev utsatt på olika sätt, bland annat genom bett, i fyra år från samma barn. Därför ångrar jag nu i efterhand att vi inte tryckte på dokumentation, det visade sig senare att vår förskola många gånger struntat i att dokumentera det som hänt.
Vid ett bett ska de också egentligen göra en kränkningsanmälan, detta är inte heller något som personalen får bestämma över själva. Det ska göras.
Om du känner dig trygg med att det inte kommer ske igen behöver du givetvis inte göra något. Men du ska veta att förskolan ska dokumentera det, det är deras skyldighet.
Min dotter blev nyligen biten på förskolan. Hon berättade utan att jag hann fråga vem det var och var, och där var ett bitmärke. Första gången hon blivit bitit. Dessutom av en kompis som vi känner privat, och träffats många gånger hemma hos varandra. Känns så underligt och sådär att hon blir biten av den hon är med mest på förskolan. Vad hade ni gjort?
Gör man kränkningsannälningar när 4 åringar biter varandra? På 2 åringar? Ettåringar?
Det är en rubbad värld vi lever i?.
Min dotter var hade en kille som sin bästa förskolekompis i ungefär 1,5 år (från när de båda var 3,5 tills de var 5). Pojken var våldsamt dagligen, även mot min dotter. En gång blev hon nypt på kinden så att en del av huden har rivits bort och hon hade ett sår. När hon blev slagen var hon ledsen så länge det gjorde ont, sedan fortsatte hon leka med honom.
Vad ska en "kränkningsanmälan" har för syfte? Tänker barnet då "Oi, nu blev jag visst anmält, nu får jag sköta mig!"?
Btw.: En dag när jag hämtade dottern kom hon till mig glädjestrålande och sa "Mamma! Idag har X [kompisen] inte slagit någon!" Det var uppenbart att hon inte var glad att hon inte blev slagen, utan glad för hans skull, att han klarade det. Om en 4åring förstår att ett barn inte beter sig sådär med flit, utan att det helt enkelt handlar om att barnet inte kan bättre, borde nog även vuxna fattar det.
Även sonen har en pojke i förskolan som slåss hela tiden. Sonen klagar när han blev slagen, med han tycker om pojken och leker mycket med honom. För barn är sådant "glömt" så fort det inte gör ont längre. Problem blir det först när föräldrar gör en stor grej av det och "förklarar" för barnet hur hemskt det är vad de är utsatt för i förskolan.
Min dotter var hade en kille som sin bästa förskolekompis i ungefär 1,5 år (från när de båda var 3,5 tills de var 5). Pojken var våldsamt dagligen, även mot min dotter. En gång blev hon nypt på kinden så att en del av huden har rivits bort och hon hade ett sår. När hon blev slagen var hon ledsen så länge det gjorde ont, sedan fortsatte hon leka med honom.
Vad ska en "kränkningsanmälan" har för syfte? Tänker barnet då "Oi, nu blev jag visst anmält, nu får jag sköta mig!"?
Btw.: En dag när jag hämtade dottern kom hon till mig glädjestrålande och sa "Mamma! Idag har X [kompisen] inte slagit någon!" Det var uppenbart att hon inte var glad att hon inte blev slagen, utan glad för hans skull, att han klarade det. Om en 4åring förstår att ett barn inte beter sig sådär med flit, utan att det helt enkelt handlar om att barnet inte kan bättre, borde nog även vuxna fattar det.
Även sonen har en pojke i förskolan som slåss hela tiden. Sonen klagar när han blev slagen, med han tycker om pojken och leker mycket med honom. För barn är sådant "glömt" så fort det inte gör ont längre. Problem blir det först när föräldrar gör en stor grej av det och "förklarar" för barnet hur hemskt det är vad de är utsatt för i förskolan.
När min son hade en mobbare på dagis (i 5-årsåldern) lärde jag konom att ge igen. Han fick öva på mig att knuffa bort ungen som slogs och säga "du ska inte slå mig". Mobbningen upphörde rätt så fort.
Visst dukomenterar de "allt" på förskolan, det behövs ju också till utvecklingssamtal. Men jag förutsätter att pedagogerna är bra och uppmärksam och att de därför inte behöver några särskilda kränkningsanmälingar för att se om ett barn oftas tar till våld.
Jag tycker inte heller att mina barn har särskilt tjock skin - jag anser faktist att det inte är så - utan att det helt enkelt handlar om bra pedagoger som visar barnen (både de som slår och de som blir slagen) att ett sådant beteende inte är okej och att man gör någonting åt det. Och de låter barnen förstå att några barn behöver jobba lite hårdare för att inte vara våldsamt än andra. Barnen ser därför att det våldsamma barnet inte är "ond", utan att hen har svårt att kontrollera sig och de ser hela tiden hur det barnet jobbar på att ändra det.
Ett halvt år innan skolstarted flyttade vi och min dotter, som hade precis fyllt 6år, började i en ny förskola. Där fanns ett barn som hon lekte med bra och som sedan började slå henne hela tiden, förstörde hennes ritningar utan förvarning, osv. Hon var rädd för barnet, ville inte gå till förskolan, grät varje morgon och varje eftermiddag att hon inte vill gå dit. Aldrig tidigare hade det hänt i hela hennes förskoletid. Varför? För pedagogerna brydde sig inte. De sa till mig att de inte lägger sig i, för barnen måste lära sig att hantera sina konflikter själva. Jag håller generellt med, att man inte behöver lägger sig i direkt när någon bråker, fast jag förklarade till dem att de handlar ju inte om bråk när ett barn hela tiden blir påhoppat av ett annat. Det var flera saker som var fel på detta stället, så jag tog ut dottern efter en månad.
Allt handlar om hur pedagogerna handskas med situationen! Kanske hade ditt barn oturen att hens pedagogerna inte reagerade bra på situationen. För det räcker inte att reagera som "man ska" mot barnet som är våldsamt, utan det är ju även viktig hur man reagera mot barnet som blir utsatt.