Gravid och ny på jobbet

Fast vad man får göra och vad man vill göra är två helt olika grejer. Är det ett jobb som man faktiskt vet de letar efter någon som behöver just den befattningen och att man faktiskt inte verkligen vill jobba med just detta efter föräldraledighet kan det vara smartare att ha en god relation till arbetsgivaren i fråga och faktiskt vara tydlig med hur man tänkt.

Sen är det fullständigt rimligt att faktiskt inte berätta och det är ens rätt och naturligtvis inget att ha dåligt samvete över. MEN risken är att man faktiskt efter föräldraledighet faktiskt missgynnas. Exempelvis kan man placeras på en tjänst som faktiskt inte fungerar toppen för en och arbetsgivaren kan ge dåliga referenser. Arbetsgivaren kan bli sur.

Kanske är det smartare att arbetsgivaren avslutar ens anställning och att man då kan börja på ny kula?

Jag hade faktiskt totalt tvekat på att berätta eller inte. För jag vill köra med öppna kort, samtidigt så vill jag ej bli diskriminerad.

Det är också kortsiktigt att "lura" arbetsgivaren, och faktiskt "bränna" broar.

Hur som helst hade jag satt mig med papper och penna och filat på + och minus om olika sätt att göra.

.....

Gällande att jobba som förälder till en bebis enstaka dagar går det alldeles ypperligt. För vissa.

Andra förvandlas till människor som faktiskt inte klarar det.

Jag tänker att det är bättre med en anställning att gå tillbaka till, även om chefen är sur, än att eventuellt stå som arbetslös efter ledigheten. Och i ts fall dessutom riskera att hon nollar sin sgi.

Min åsikt är att en chef som blir sur för att inte få reda på graviditet förrän efter rul är ingen jag vill jobba för. Men hellre en anställning i grunden för en idiot till arbetsgivare än arbetslös.

Jag gissar att den arbetsgivare som är sur för att inte få veta förrän vecka 20 är samma arbetsgivare som skulle avsluta en provanställning pga graviditet. Så helt ärligt så ser jag ingen anledning att inte vänta med att berätta. En rimlig arbetsgivare kommer respektera valet från arbetstagaren som inte vill berätta förrän efter rul.

Själv har jag berättat på jobbet redan i vecka 6. Men jag har en tillsvidareanställning, är tvungen att berätta pga risker i arbetsmiljön.

Denna gång var jag föräldraledig och hade kunnat vänta till vecka 14 med att berätta (då jag skulle återgå till arbetet) men berättade redan i vecka 7 ändå för att ge arbetsgivaren en chans att behålla sommarjobbaren som vikarie.

Men jag tar ingen risk med att berätta detta mer än att arbetsgivaren vet om ifall jag får missfall. I ts fall är läget långt med komplicerat.

Och som sagt, jag förstår absolut att man inte vill undanhålla information om sin graviditet för arbetsgivaren

Det är orimligt att tro att man 0-ar sin SGI bara för att man blir av med ett jobb i en graviditet. På samma sätt som det är orimligt att tänka att de val man själv gör är precis samma som en annan människa bör göra.

TS, SGI beräknas ju på de arbeten hon har och har haft tillbaka i tiden och blir hon "mystiskt" arbetslös kan det ju vara så att hon har ett till A-kassa och lättare att faktiskt hitta lite extra-jobb under föräldraledigheten.

Den tjänst hon jobbar är dessutom endast på 75% och ev. är det faktiskt bättre att vara arbetssökande.

Det är orimligt att tro att man 0-ar sin SGI bara för att man blir av med ett jobb i en graviditet. På samma sätt som det är orimligt att tänka att de val man själv gör är precis samma som en annan människa bör göra.

TS, SGI beräknas ju på de arbeten hon har och har haft tillbaka i tiden och blir hon "mystiskt" arbetslös kan det ju vara så att hon har ett till A-kassa och lättare att faktiskt hitta lite extra-jobb under föräldraledigheten.

Den tjänst hon jobbar är dessutom endast på 75% och ev. är det faktiskt bättre att vara arbetssökande.

Jag får ringa försäkringskassan för att se vad jag kan göra och kolla upp min SGI.

Jag vet inte om jag kan hålla de hemligt fram till vecka 20,har redan mage (sen innan, typ för mycket tacos mage) och om fostret växer så borde min mage bli ännu större och puta ut min klänning ännu mer..

Men får låta tiden gå och hoppas på det bästa.

Just nu oroar jag mig för missfall konstant och vill bara att allt ska gå bra.

Jag jobbar som boknings Coordinator på ett kontor.

Du gör precis som du känner för TS !

Ända jag tänker på i denna situation är ifall du blir avstängd från jobbet i och med Corona. Jag vet inte hur det ser ut på ditt jobb som coordinator och om din chef kan säkerhetsanpassa, för det kan ju bli oerhört jobbigt för din chef om du försvinner efter rul runt v.20 och dom inte hinner hitta någon vikarie för dig.

Jag var vikarie på ett jobb och det skulle ha lett till fast anställning, men jag berättade att jag var gravid och fick inte förlängt och därmed inte fast tjänst? däremot så fick jag jobb direkt på annat ställe efter min mammaledighet, så det löste sig till det bättre. Förra jobbet var på annan ort dessutom och detta jobb är 20min gångavstånd hemifrån.

Så jag förstår dig, men kolla upp om fallet är att du blir avstängd och så att du inte lämnar din chef i en extremt knepig sitts, för det kanske skulle kunna påverka din provanställning om din chef skulle anse att du sätter denna i en svår sitts.

Jag hoppas allt löser sig för dig ts.

När ts är i vecka 20 är provanställningen slut och hon kan inte hamna i en knepig sits för att hon blir avstängd direkt.

Ville bara påpeka detta även om jag absolut tycker att du har en poäng.

Det som du själv utsattes för är diskriminering om du inte fick förlängt pga graviditeten. Om du har bevis på detta rådet jag dig att vända dig till do. För andras skull om inte annat för att arbetsgivare inte skall få bete sig på detta sätt

Det är om hon kan följa det fram till v.20. Magen kan ploppa upp. Visserligen inget som behöver ske, men den kan.

Illamående, foglossning etc.

Jag gjorde det, men det fanns inte tillräckliga bevis. Jag hade vik fram till sista juli och skulle få ytterligare förlängt vikariat i augusti-december och då i december skulle jag bli fast.

Dom yrkade på att det fanns andra vikarier att välja, vilket det inte fanns och dom var kort om folk i en månad tills dom hittade en.

Jo det har du rätt i.

Men samtidigt. Om hon nu inte kan dölja det i vecka 15 så är det inte orimligt att ha väntat till dess med att berätta (och ur ta arbetsgivares perspektiv är det absolut inte självklart att ts vet att hon blir avstängd vecka 20 om hon nu blir det).

Som sagt. En arbetsgivare som blir sur över något sådant är den arbetcuvate som kommer olagligt avbryta provanställningen. Jag anser att ts inte har något att förlora på att vänta med att berätta.

Tråkigt att det inte ledde någon vart för dig

Ja precis, min mage som redan är där hjälper ju lite och jag har sagt att jag är glad i socker osv.

Har ni tips på bra ursäkter att komma senare till jobbet typ 2 timmar senare?

Tänker tandläkaren är väl för uppenbart?