Prata om sexbrist utan att skapa press?

Gör det men håll dig där. Förvänta dig inte att penetrera henne. Viktigt att du inte fokuserar på sexbristen, utan på bristen av närhet och beröring.

Jag har läst tråden och det finns ju många aspekter av detta. Jag tror dock att det måste gå att prata utan att skuldbelägga eller att personen ser det som krav.
När jag läser ser jag tillbaka på mitt eget sexliv med min man och vi har hela tiden haft en regelbundenhet på i princip en gång per vecka under mer än 20 års tid. Vissa perioder har varit mer passionerade med "bättre" sex och andra kanske lite "tråkigare". När barnen var små var kanske inte lusten på topp alltid men jag tyckte att det var viktigt att hålla igång och när man väl började så kom oftast lusten. Jag kommer ihåg att jag i perioder inte riktigt orkade "ge" så mycket. Jag orkade inte kyssas eller bli kåt på det sättet. Inte så att jag var som en död sill utan oftast kanske jag red för jag har lättast att komma då. Men jag tror att jag gick lite mer in i mig själv. Jag älskade fortfarande min man men var för trött känslomässigt av att ge av min själv till barnen hela tiden. Jag tror som andra här skriver att sexet inte behöver vara så bra hela tiden. Ni verkar ju ha mycket bra sex när ni har sex och om det är bilden av att det är så man har sex så kanske det blir lite för jobbigt att tänka sig att bli så kåt. När barnen blivit lite större har vi haft mer passionerat sex igen och börjat experimentera mer. Men steget är mindre när man redan har en regelbundenhet. Vi har också typ schemalagt sex. Vi försöker båda vara hemma en stund en viss dag i veckan när barnen är i skolan. Ibland funkar det inte och då får det bli på helgen istället. Men vi har nästan aldrig sex på andra vardagar. Ibland om vi ska ha sex dagen efter kan vi kåta upp varandra jättemycket dagen innan men se till att inte komma även om det kan ske misstag;). På senaste tiden vill jag nog mer än min man. Jag kan tänka mig att ha sex två gånger per vecka men han är inte lika sugen på det och tycker att jag får onanera istället. Jag tror inte att han ser det som ett krav från min sida men kan förstås ha fel. Så försök att få en regelbundenhet men att det inte behöver vara så stort. För ett tag sedan när min man hade opererats saknade jag efter ett par veckor sex och frågade om han kunde titta på när jag onanerade. Bara som en start. Hoppas du kan få ut något av mina tankar. Har inga svar men lite reflexioner kring hur vi har ett regelbundet sexliv. 

Han hade inget svar på det. Jag vet i alla fall att jag aldrig mer kommer att slösa tid i ett förhållande där jag inte blir sedd eller uppskattad.

Du har säkert rätt i flera av dina analyser. Så här i backspegeln skulle man gjort si istället för så, sagt ditten istället för datten, osv. Det är lätt att vara efterklok. Och ibland har absolut tjurigheten och uppgivenheten slagit igenom, det blir lätt så när man blir ratad för nottionionde gången utan egentlig anledning. Så visst - jag har med all säkert en hel del egen skuld i att det blivit som det blivit. Men faktum kvarstår att alla former av initiativ till att prata om att vi aldrig har sex har kommit från mig, med några års mellanrum i vårt förhållande. Min fru har däremot sagt att hennes idealförhållande inte innehöll någon förväntan på sex alls. Bara där borde jag sagt tack och hej, men man är ju en idiot som tror att allt går att fixa...

Jag har gett upp som sagt. Stannar kvar eftersom vi har gemensamma barn (det går faktiskt att bli gravid även om man bara ligger två gånger på ett år!), för ett tvåsamt liv är bättre än ett ensamt. Skulle någon annan kvinna visa sig intresserad av mig, då är det mycket möjligt att jag bryter upp. Men grejen är att kvinnor är inte särskilt intresserade av mig heller. Jag menar, inte ens min fru är det, så varför skulle andra vara det? Jag har aldrig blivit utfrågad, raggad på, eller ens fått en komplimang. Och då har jag ett utåtriktat yrke i en kvinnodominerad bransch där jag dagligen träffar ganska många människor. Men nope, inget händer. Jag tror själv att jag inte har ett särskilt fördelaktigt utseende, är ganska oproportionerlig i kroppsformerna och har fått för mig att jag har en del mindre attraktiva drag. Så jag stannar hellre kvar i sexlöshet, än att bli ensam och sexlös.

Så jäkla bra skrivet! (Ja resten av inlägget också). Jag har många gånger skrivet att sex inte behöver vara så märkvärdigt och superpassionerat varje gång. Bekräftelse, närhet och omtanke är positiva delar av sex som är jätteviktiga.

Egentligen är det konstigt att så många, inte bara kvinnor, ser sex som så märkvärdigt och påfrestande även i en relation där man gjort det hundratals gånger redan.

Jag tycker att du gör helt fel när du döljer dina känslor. Hur kan det vara press att vara ärlig i en relation och visa/säga vad man känner? Nu tror ju hon att du är okej med att vara utan sex!

Att tjata och markera är en sak, men att vara tydlig med vad man känner och vill kan aldrig vara fel.

Nu var det inte ett rent citat utan mer en sammanfattning av en del av ett samtal. Det var när vi summerade att det gått bra med att åter få tid till närhet och intimat efter senaste barnet. Samtalet fortsatte sedan och vi pratade om hur det var förr med både sex och sättet vi levde på då. I och med det framförde jag att jag saknade det. Utifrån att vi hade en trevlig kväll efter det så tror jag inte att jag sa något dumt eller skapade någon press. Jag ser själv ingen förändring åt något håll i hur vi är tillsammans eller när vi har sex sedan dess.

Det är verkligen ett känsligt ämnet och jag vet att om jag råkar få henne att känna sig otillräcklig eller någon press så kommer det bara att bli värre. Det är ju det som är meningen med den här tråden. Att kunna nå sin partner för att komma framåt till något som båda mår bra i, utan att den med lägre lust ska behöva må dåligt på något sätt.

Det känns som man bär en lögn också eftersom man undanhåller att ens behov av intimat inte fylls i förhållandet. Jag tror att det är "denna lögn" som gör att man känner sig så förbannat ensam, eftersom vi pratar om allt annat och finns där för varandra.

Tack för att du orkar hålla ett vuxet samtal kring detta.

Svårt läge. Men ni måste börja snacka om det och jag håller med vissa här inne att lite schemalagt sex inte behöver vara fel. För att kicka igång en rutin som gör att sex inte blir en sådan uppförsbacke för henne.

Jag uppskattade när min man berättade hur ofta han vill ligga, tyckte det var rimligt och lirade med min önskan. Så slapp man gå runt och undra vad den andre tänkte och tyckte utan mer- nu kör vi- det får bära eller brista. Hellre ett dåligt ligg än inget ligg.för det var min oro- tänk om jag inte har tillräcklig lust för att leverera ett kvalitetsligg?

Sen finns det ju biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Vi kvinnor behöver ju dras med en kvinnokropp vara fertilitet regleras med hormonnivåerna som kan göra oss superkåta men också supertorr. För mig är det stor skillnad i lust utifrån cykel, tyvärr. Men så är det. Kan tänka mig att kvinnor som är runt 50 har än mer att tampas med med tanke på förklimakterie och klimakterie..

Men om man kommer överens om att sexet inte behöver vara så sprudlande och fantastiskt varje gång utan en härlig stund som likväl kan göras tyst i missionären som vilt på köksbordet så släpper ju den pressen.

Som vanligt tolkar du mig negativt. Du skriver ju själv att du ibland blir kåt efter lite mys och gos, varför gäller inte det andra? Kan man inte vara lite kåt, måste man alltid vara kåt som en marskatt - eller iskall? Sex är ju också bekräftelse och närhet, inte bara in-ut-orgasm-slut. Om man absolut inte vill ska man avsluta eller skjuta upp det. Samtidigt finns det forskning som visar att avbrott i sexlivet lätt blir permanent, en nedåtgående kurva är svår att vända. det är värt att tänka på.

Ett exempel, min fru sover sämre på natten numera, vanligt hos äldre kvinnor. Men efter en orgasm sover hon i allmänhet bättre. Ett bevis på hur sex skapar bättre hälsa och livskvalité.