Har själv aldrig testat att ha sex med någon annan än en partner, har även i tidigare förhållanden väntat minst någon månad in i att det blivit officiellt. Förmodligen för att jag behöver trygghet? Vet inte helt själv ahahah
Själv kan jag ju som singel ha mina stunder där jag bara vill dra hem någon från klubben, men har även svårt med att kyssa och hångla med någon jag inte känner. Har inga problem med att hångla upp mina tjejvänner, det händer ju lite titt som tätt, men har svårt att se mig själv hålla på med någon främmande. Varje gång man är på klubben kommer det ju fram massa killar och härom dagen stod jag och flörtade med en kille jag väldigt ytligt kände till sedan tidigare. Han kom fram till mig 3 gånger under kvällen och var väldigt intresserad, men kunde inte ens tänka mig att hålla på med honom när tillfället väl fanns. För mig personligen kan jag vara attraherad av någon, tycka den är sexig, men jag kan inte gå längre än att flörta utan någon form av känslomässig koppling och trygghet.
Tror jag är mer av en person som attraheras till personlighet och söker emotionella band snarare än en kk, eller ett engångsligg. Har haft pojkvänner som var mer och mindre konventionellt attraktiva, men kan på efterhand och även i relationen inte säga att jag tyckte att någon var mer attraktiv än en annan.
Har många tjej vänner som kan fånga upp någon random kille på klubben eller dejting appar och köra på ett one night stand utan några problem alls, så det är väldigt olika.
Såg ett svar i tråden som jag håller med i! Hade nog tekniskt sett absolut kunnat ha en friends with benefits grej, är själv attraherad av en av mina killvänner. Så kärlek och sex kan säkert gå utan varandra för mig, men någonstans handlar det väl också lite om vad man själv ser värde i och söker. Har fått tillfällen där killen i fråga har uttryckt attraktion för mig, men trots jag känner likadant har det aldrig varit något som jag har varit villig att påbörja