400,000 per månad

Sänkt pengarna till forskning för genetiska fel. Till forskning för funktionshindrade, till hjärtforskare , epilepsi. Allt inom vård och omtanke för din näste.

Ja så är det ju oftast tyvärr. På så höga löner jobbar man inte deltid eller knappt tar ut sin lagstadgade semester, tar tjänstledigt eller liknande. Det är sällan man kan båda äta och behålla kakan. Alltid kommer till ett pris.

Jorå, pengar till välgörande ändamål av lite olika slag hade det också blivit. Men jag hade kollat upp jävligt noga så det inte gick till sånt jag verkligen inte vill stödja.

Vi hade flyttat och bytt bilar och mc. Jag hade opererat bröst och mage som hänger lite för mycket efter en stor viktnedgång. Någon annan hade städat vårt hem och putsat våra fönster. All mat hade levererats hem men vi hade ofta käkat ute. Läxhjälpen hade vi skött själva för det är värdefull tid med barnen. Barnen hade fått varsitt busskort så de kan ta sig fram och tillbaka till träningarna själva. Jag hade haft ett gymkort och en pt, gått på massage, fotvård och manikyr regelbundet. Kanske till och med till frisören...

Och så hade vi gift oss och åkt på den där bröllopsresan vi drömmer om! (Hade gärna rest ofta men det funkar inte med de jobben så vi har valt resa med omsorg, den vi suktat efter i många år)

Synd att man är en simpel lärare men tur att det är just det jobbet jag älskar!

Mitt liv hade absolut sett annorlunda ut.

Annan bostad, skaffat minst en bil, rest utomlands på semester, alltid ätit bra mat, köpt många tjänster i hemmet, förnyat garderoben, äta ute ofta, gått på alla konserter jag vill gå på, även utomlands mm.

En slant till några väl valda välgörenhetsorganisationer hade det också blivit, samt långsiktigt sparande.

Jag skulle fortsätta mer eller mindre som vanligt och spara så mycket jag kunde. Efter 10-15 år skulle jag sedan förhoppningsvis kunna gå ned i tid och leva på avkastningen.

Eftersom jag endast jobbar för ekonomins skull hade jag slutat jobba helt om min sambo tjänade så bra, alternativt max 50% för det sociala.

Han hade nog även gått ner i tid och fått en rimligare lön. Tid är viktigare än pengar, och idag jobbar vi för mycket för att må riktigt bra.

Skillnaden hade bara blivit att vi kanske lagt mer pengar på riktig design än Ikea och Mio. Annars levt som vanligt.

Fast nu är det ju inte en person som tjänar så bra utan båda tillsammans. Som tidigare påpekats så kan man inte i just dessa jobb gå ner i tid, då får man säga upp sig och hitta ett annat jobb. Allt detta betyder ju i sin tur att man inte kommer kunna tjäna de pengarna eller kanske ens hälften om man byter jobb. Scenariot betyder 2 heltidsarbetande och mer än så och med det lönen som nämns eller andra jobb och vanliga löner

De senaste 2 åren har jag nästan fördubblat min lön och just nu tjänar jag och min sambo lite mer än 200,000 tillsammans innan skatt. I scenariot med 400,000 är för att min respektive nog snart tar ett stort karriärskliv.

Vid nuvarande inkomst ser våra liv nästan likadana ut som innan. Jag tog direkt beslutet att lägga undan 70% av löneutvecklingen. Men vi har vad vi behöver, köper in städning, fönsterputs, har matkasse, reser en del. Men har inga designkläder eller väskor tex. Så ser nog ganska vanliga ut.

Jag hade köpt mig tjänster som ger mer tid: tvätt- och städtjänst t ex.

Fast är de MER egoistiska? De flesta i Sverige, som inte är sjukpensionärer, har råd att ge lite till välgörenhet, men väljer att lägga den summan på att ha en större lägenhet, kunna köpa nya kläder bara för att man vill eller resa på semester. Men, säger du, "det är ju normal nivå på lyx, att kunna handla på HM bara för att man är lite sugen!". Det innebär ju bara att det är normalt är dig. Du behöver inte den där tröjan, men unnar dig den ändå.

Jag lever nu på 13800 i månaden som ensamstående med ett gymnasiebarn hemma. Jag har även underhållsstöd på 2240, men han får själv sitt studiebidrag. Mitt liv hade ändrats drastiskt, som det är nu har vi inte råd att äta som vi vill ens.

Jag hade köpt mitt eget boende, en stuga utanför stan där jag hade satsat på att leva så självförsörjande som möjligt, beroendepå hur pass mycket jag måse arbeta på min arbetsplats, hade även rest till Korea och Japan under semestertider, hade gett pengar så sonen kunde träffa sin familj i England, hade köpt nya möbler, klippt och färgat håret, hade läst klart min utbildning (nu kan jag inte få csn-lån längre), köpt gymkort, skaffat bil, matkasse, ätit ute, kläder, kanske hade jag även investerat i fastigheter, hjärnforskning och i vidareutvecklingen av CRISPR.

Jag tror inte jag hade ändrat så mycket i mitt liv. Trivs med mitt jobb, boende och bil och anser att jag och barnen har det vi behöver. Dock hade jag nog betalat för lite mer tjänster, kanske fönsterputs och städ. Och lite mer restaurangbesök och weekends. Och välgörenhet. Sen hade jag sparat ihop en buffert och njutit av oberoendet den innebär!

Bra ide

Om det inte går att ta tjänstledigt så hade jag sagt upp mig, men inte förrän jag hade sparat så mycket så att jag visste att det skulle räcka X antal år. Med de utgifter vi har idag så vet jag att vi skulle spara ca 370.000/mån och kunde bygga upp sparandet, SEN skulle jag säga upp mig, satsa på min dröm och se om det bar.

Efter -1-2 år med det, vet jag hur det gått, men kommer ändå ha en massa sparade pengar kvar. Utgår då från att min partner har fortsatt jobba också, så det är inte som att vi har = 0 kr/inkomst. Min dröm kommer generera lite pengar hur det än går så även jag drar in något. Om det efter den här tiden inte är rimligt att jag fortsätter med min dröm, kan jag lätt få arbete igen inom något annat. 

Att tänka på när du skriver brutto 400 000 är ju att du efter ca. 42 000kr får lägga 30% extra i skatt och efter ca. 70 000 ytterligare 5%

0-42 000kr= ca. 32 000kr netto
42000- 70 000= ca. 14 000 netto
70 000- 400 000= ca. 148 500kr netto 

Så på en bruttolön av 400 000kr blir nettot ca. 194 500kr
På de 400 000 har arbetsgivaren betalat in ca 30% i arbetsgivaravgifter. 
vilket är ca. 120 000kr
Att en del skriver att de som tjänar mycket är snåla gör mig lite frustrerad. 

Nu till  svar på frågan. 
Jag hade köpt varsin lägenhet till mina barn, köpt det huset jag ville sen hade jag investerat en del för framtiden.

Jag är lite intresserad av hur mycket du tjänar TS om du säger att du har dubblat din lön på två år, är det från 20 till 40 tkr, 30 till 60 etc?

Det är lite lustigt med dessa inkomsttrådar, det slutar oftast med förtäckt skryt om mannens lön. Iofs är väl jag lika god kolsupare med disputerad fru från övre medelklassfamilj som är chef och allt samtidigt som jag är arbetarson. Men jag ser mig som en normbrytare, ty det är ju inte många män som berättar om sin fru på samma sätt.. kanske ses man inte som en riktig man utan mer som en toffelhjälte om man har en fru som tjänar mer och är högre utbildad, medan man som kvinna ses som man har gjort ett bra kap om man skaffat en man med hög lön etc.

Men hög lön är ju inte bara en dans på rosor, det tillkommer också en hel del  problem, som vi kan kalla övre medelklassproblem, ibland kanske lite triviala problem men som ändå tar kraft och energi.. men det får bli i en annan tråd.

Till din fråga, oj ja då hade vi fått dra åt svångremmen. Nej, nu skojade jag till det lite, det hade inte blivit någon större förändring.