• Soltjej25

    Hur slutar man oroa sig?

    Hej!

    Jag plussade för drygt en vecka sedan och är ständigt orolig. Varje gång något känns annorlunda så kollar jag in här på familjeliv och missfall är då ett faktum.

    Jag orkar inte oroa mig, men kan inte sluta. Är så rädd för missfall.

    Känner man för lite så är det missfall, känner man för mycket så är det missfall.. missfall är allt jag ser och har nu en känsla av att missfall är något som kommer hända mig då det verkar som att ALLA får missfall..

    Hur ska man tänka? Jag vill bara kunna njuta av graviditeten

  • Svar på tråden Hur slutar man oroa sig?
  • Anonym (Maria)

    Missfall är något som inträffar oavsett vad du gör eller inte gör. Det är inget du kan påverka. Så får du missfall så får du oavsett om du läser om det eller inte.

    Första veckorna är i princip alla nojiga för missfall men ju längre tiden går ju mer har man också lärt sig hur det fungerar med missfall och på något sätt är det lättare att slappna av när man förstår hur det hänger ihop.

    Mitt råd är att lita på din kropp. Andas. Sluta läs skräckhistorier på nätet. Använd sunt förnuft. Det du KAN läsa är om utvecklingen av ett foster och en graviditet och vad som händer i din mage dag för dag och olika saker du kan lära dig känna igen i hur du mår eller hur det känns. Och framför allt lära dig att alla graviditeter är olika.

    Grattis och lycka till!

  • Semlan3

    Är nog olika för alla, men för mig har oron aldrig slutat under någon av mina graviditeter. Den har lugnat ned sig absolut, men aldrig försvunnit. Har bara fått gilla läget helt enkelt. Efter graviditeten oroar man sig för barnet istället. Försök sysselsätta dig med något som får dig att tänka på annat.

  • Litenblomma88
    Soltjej25 skrev 2021-10-01 08:03:35 följande:

    Hej!

    Jag plussade för drygt en vecka sedan och är ständigt orolig. Varje gång något känns annorlunda så kollar jag in här på familjeliv och missfall är då ett faktum.

    Jag orkar inte oroa mig, men kan inte sluta. Är så rädd för missfall.

    Känner man för lite så är det missfall, känner man för mycket så är det missfall.. missfall är allt jag ser och har nu en känsla av att missfall är något som kommer hända mig då det verkar som att ALLA får missfall..

    Hur ska man tänka? Jag vill bara kunna njuta av graviditeten


    Är i vecka 28+0 nu med tredje barnet, oroar mig fortfarande och det är nog olika för alla. I början av graviditeten fick jag en jättestor blödning och var säker på att det var missfall. Men bebis klarade sig och oron har väl aldrig riktigt lagt sig, börjar dock slappna av lite mer ju närmare förlossningen kommer men tänker att det på något sätt bara är att "gilla läget". Så länge oron inte tar över vardagen så är det normalt att känna den, det är ens barn och man vill att allt ska gå bra. Lycka till!
  • Anonym (Grattis)

    Grattis.

    Har inget svar, du kommer förmodligen alltid oroa dig, när barnet föds kommer du också att oroa dig. Jag satt med min nyfödda bebis och började gråta för hen kan ju dö när hen är 18 och åker utomlands och jag inte är med.

    Du är mamma oron kommer alltid att finnas, du behöver hitta sätt att hantera det, fokusera på annat. Inred barnrum, sy barnmössor eller annat som behöver göras.

    Själv hade jag också koll på en tabell som visade risken för missfall, hur liten den var och hur den sjönk för varje vecka, det funkar nog inte för alla men hjälpte mig.

  • Soltjej25
    Anonym (Grattis) skrev 2021-10-01 11:18:35 följande:

    Grattis.

    Har inget svar, du kommer förmodligen alltid oroa dig, när barnet föds kommer du också att oroa dig. Jag satt med min nyfödda bebis och började gråta för hen kan ju dö när hen är 18 och åker utomlands och jag inte är med.

    Du är mamma oron kommer alltid att finnas, du behöver hitta sätt att hantera det, fokusera på annat. Inred barnrum, sy barnmössor eller annat som behöver göras.

    Själv hade jag också koll på en tabell som visade risken för missfall, hur liten den var och hur den sjönk för varje vecka, det funkar nog inte för alla men hjälpte mig.


    Vad är det för tabell?
  • Ericky

    Hej, 

    Jag är gravid med första barnet (v 15) och känner så väl igen mig, Det tog oss 10 månader att bli gravida och den gången drabbades jag också av tidigt missfall och var förstörd. Livrädd att vi skulle behöva försöka i 10 månader till. Sedan blev jag gravid igen efter 2 månader och är nu i vecka 15 <3 

    Vad som hjälpte mig denna gång (eftersom min oro var ännu högre denna andra gång), var att tänka: 

    1. Om det ska bli missfall kan jag ändå inte påverka det, så det finns ingen anledning att lägga energi på att undra över om det ska bli missfall eller ej. 

    2. Om det blir missfall beror det på, i 9 av 10 fall, att något är fel på fostret och hen hade varit allvarligt sjuk om den klarat sig. 

    3. Jag väntar barn, inte missfall. De allra flesta graviditeter går faktiskt som de ska. 

    Det hjälpte också som någon annan nämner här, att kolla på statistik internationellt för missfall. Jag slappnade av när jag insåg att chansen för missfall minskar mycket redan vecka 6 osv. Innan var jag helt besatt av att komma till vecka 12. Se bild nedan. För varje vecka minskar chansen för missfall :)

    Hoppas detta hjälper dig. 



  • Anonym (Anonym)

    Jag har aldrig slutat oroa mig, mina barn är 8, 6 och 1,5 år samt gravid i v. 20. Så fort jag fått plus så har oron startat och sen aldrig riktigt gått över. Man har alltid en del av ditt hjärta utanför kroppen och det är jobbigt. Men det finns inget man kan göra än att gilla läget som flera säger. Försök leva som du brukar. Var glad om du mår bra, alla måste inte må illa, kräkas, va sjukt trötta eller ha ömma bröst. Alla graviditeter är olika. För att det var mf/ma för någon betyder det inte att det är det för någon annan i samma situation.

    Kan även tillägga att jag i tre av fem graviditeter haft blödningar till och från plus till v 11. Har även ett ma i v 12 i bagaget.

  • Soltjej25
    Ericky skrev 2021-10-01 11:38:55 följande:

    Hej, 

    Jag är gravid med första barnet (v 15) och känner så väl igen mig, Det tog oss 10 månader att bli gravida och den gången drabbades jag också av tidigt missfall och var förstörd. Livrädd att vi skulle behöva försöka i 10 månader till. Sedan blev jag gravid igen efter 2 månader och är nu i vecka 15 <3 

    Vad som hjälpte mig denna gång (eftersom min oro var ännu högre denna andra gång), var att tänka: 

    1. Om det ska bli missfall kan jag ändå inte påverka det, så det finns ingen anledning att lägga energi på att undra över om det ska bli missfall eller ej. 

    2. Om det blir missfall beror det på, i 9 av 10 fall, att något är fel på fostret och hen hade varit allvarligt sjuk om den klarat sig. 

    3. Jag väntar barn, inte missfall. De allra flesta graviditeter går faktiskt som de ska. 

    Det hjälpte också som någon annan nämner här, att kolla på statistik internationellt för missfall. Jag slappnade av när jag insåg att chansen för missfall minskar mycket redan vecka 6 osv. Innan var jag helt besatt av att komma till vecka 12. Se bild nedan. För varje vecka minskar chansen för missfall :)

    Hoppas detta hjälper dig. 


    Åh vilken bra tabell! Räknas 4+3 som week 4 eller blir det week 5 då?
  • Jag är bara jag

    Jag var orolig hela graviditeterna som ledde till barn eftersom jag hade haft 4 missfall med 5 barn, men oron minskade i takt med milstolpar jag satte upp. Levande barn på VUL, passerat v.14 som var det senaste jag fått missfall, RUL, v.22 när de kan överleva om de föds, v.25 när de flesta klarar sig ganska bra om de föds, v.30 när en absolut majoritet klarar sig bra. Jag tog en dag i taget, ett mål i taget. 

    Sluta läs om missfall! Det hjälper ingenting. Så länge inget tyder på m.f så har du inget m.f. Man kan ha en massa märkliga symptom som gravid och allt är ändå normalt. Jag tex blödde mycket v.7, men det gick bra ändå.

  • Ericky
    Soltjej25 skrev 2021-10-01 12:52:11 följande:

    Åh vilken bra tabell! Räknas 4+3 som week 4 eller blir det week 5 då?


    Jag vet inte säkert men jag har räknat det som 5 :)
Svar på tråden Hur slutar man oroa sig?