Säga upp vårdnad av tonåring frivilligt?

Dina trådar är obehagliga TS, tror du behöver ta hjälp av en kurator eller psykolog med dina tankar. Du försöker få det till något normalt att lättvindigt lämna sina barn och flytta utomlands, men bra föräldrar gör inte så! Önskar du kunde förstå detta.

Dina trådar är obehagliga TS, tror du behöver ta hjälp av en kurator eller psykolog med dina tankar. Du försöker få det till något normalt att lättvindigt lämna sina barn och flytta utomlands, men bra föräldrar gör inte så! Önskar du kunde förstå detta.

Tack för kloka svar.

En förälder som ger upp vårdnaden av sitt barn frivilligt är inte normal skulle jag säga. För de flesta föräldrar är barnen det absolut viktigaste och de skulle snarare istället gå genom eld och vatten för att strida för att behålla vårdnaden.

Det beror ju på en massa saker.
Hur gammalt barnet är, hur långa resor det skulle bli, vilket land det handlar om osv. 
Om pappan har enskild vårdnad kan han på ett annat sätt motsätta sig det, än om man har gemensam - men man ska väl oavsett ändå försöka se till att barn kan träffa sin andra förälder.

Men eftersom du i en annan tråd, talat om att du funderar på att flytta till annat land så blir det ju "ditt fel" att du inte bor närmare ditt barn och det kan ses som att det är bättre att pappan har enskild vårdnad. Men det beror som sagt på mängder med saker. Om det, som du skrev i en kommentar, skulle handla om en olämplig pappa så blir det fler saker som kommer styra vad som sker med barnet. Men jag har svårt att tro att du skulle vilja lämna ett barn i händerna på en olämplig pappa och dra till ett annat land själv? 

Jag vet inte en enda. Om du känner till "så många" - hur många är det egentligen? 

Och det spelar ingen roll. Du verkar vara i en sits där du på något sätt önskar få bekräftelse på att det är ok i andras ögon att dra iväg långt och ge upp sitt barn, men de flesta tycker inte det (oavsett man är mamma eller pappa). Om du tar det valet får du helt enkelt bita i det sura äpplet, att folk kanske inte tycker det var det bästa för barnet. 

Ja, det går emot naturliga biologiska beteenden, helt klart. Det finns många beteenden som går emot det biologiska men det är ok så länge ingen annan tar skada. Men att välja att skaffa barn och sen bestämma sig för att andra saker är viktigare är inte ett exempel som är ok.

Jag tror inte jag vill ha barn, vilket faktiskt går emot biologin. Men om jag skaffar barn så vet jag att mina egna önskemål kommer sättas åt sidan vare sig jag trivs eller ej. Jag är osäker på hur jag kommer hantera det i mig själv. Men en sak vet jag: skaffar jag barn kommer det vara helt oviktigt vad jag tycker eller vill. Det är många föräldrar som borde ha insett och accepterat det innan de skaffade barn. Många som anser att barn är en mänsklig rättighet utan att tänka på vad som förväntas av de själva. Just för att de ser barn som en mänsklig rättighet.

Mamman kanske blir lyckligare, men knappast barnet. Frågan är om den mamman sätter sin egen lycka främst, eller tänker på vad som är bäst för hennes barn.

Är det här samma ts som planerade bosätta sig utomlands utan sin fyraåring?

Som många andra påpekat, om man inte finns nära till hands för barn i vardagslivet så är man en usel förälder. Att frivilligt kunna överge sina barn krävs det en viss typ för...

Oavsett vem som flyttat så har det inget med vårdnaden att göra. Vårdnaden är inget man ska eller behöver lämna ifrån sig. Det blir alltså en boendeförälder.

Att använda barnet som slagträ är bara vidrigt. Kommer inte vinna något på det mer än att den andre föräldern och barnet tar kraftigt avstånd ifrån dig.

Vad är det som säger att inte barnet kan flytta med? Eller för all del resa över loven?

Verkar som om det inte är långt tills barnet är 18. Har du ens pratat med barnet om det och vet dennes inställning?

Måste hålla med tidigare skribent att det är ett väldigt obehagligt inlägg. Är du verkligen kapabel att ta hand om barn?

Rekommenderar familjerätten och samtalskontakt.

Oj då