Hej!
Som titel säger, vad är era tankar kring allt detta?
Jag kan förstå varför dem anställda gör det men samtidigt lämnar dem allt fler födande kvinnor ensamma. Själv känner jag att jag inte vill ha barn om det fortsätter såhär, bara av tanken att man inte får den hjälp man behöver, skrämmer mig.
(Ber om ursäkt om tråden ligger i fel kategori, första gången här)
Barnmorskor, precis som alla andra, har i första hand ett ansvar för sig själva. Att sätta stopp när situationen inte funkar och söka sig någon annanstans.
Situationen är ett jätteproblem, men det är inte barnmorskornas fel. Och rent krasst behöver situationen belysas, inte att alla biter ihop även om det ska ges en eloge till de som orkar vara kvar än så länge.
Jag tycker det är bra att de säger upp sig,
Det har flaggats många år från fack, barnmorskor och de födande att förlossningsvården är under all kritik. Inget har gjorts åt saken.
Nu finns bara den extrema vägen kvar för barnmorskorna. De kan inte fortsätta ställa upp på att inte kunna kissa på hela dagen och behöva arbeta dubbelpass, inte få semester och dessutom tvingas försumma de som föder för att tid inte finns.
Barnmorskor, precis som alla andra, har i första hand ett ansvar för sig själva. Att sätta stopp när situationen inte funkar och söka sig någon annanstans.
Situationen är ett jätteproblem, men det är inte barnmorskornas fel. Och rent krasst behöver situationen belysas, inte att alla biter ihop även om det ska ges en eloge till de som orkar vara kvar än så länge.
Jag tycker det är bra att de säger upp sig,
Det har flaggats många år från fack, barnmorskor och de födande att förlossningsvården är under all kritik. Inget har gjorts åt saken.
Nu finns bara den extrema vägen kvar för barnmorskorna. De kan inte fortsätta ställa upp på att inte kunna kissa på hela dagen och behöva arbeta dubbelpass, inte få semester och dessutom tvingas försumma de som föder för att tid inte finns.
Inte konstigt alls. Vill arbetsgivaren inte lyssna så förstår jag om barnmorskorna slutar. Det finns gränser för hur mycket man orkar och det finns gränser för när man tycker att det inte är längre känns patientsäkert.