Leva med sexmissbruk

Det försvinner inte för det är inte sexet eller missbruket i sig det handlar om det är sveket och lögnerna och det faktum att du lever med någon du inte kan lita på det handlar om.

Alla förhållanden (par, vänner, familj) bygger på ömsesidigt förtroende och respekt. Spricker det så spricker lixom hela grunden för att relationen öht ska kunna vara möjligt. Och att intala sig själv att man ska kunna bortse ifrån det är liksom inget annat än rent önsketänkande. Man lurar sig själv för att man inte vill inse att ens partner inte är den man ville att personen skulle vara.

Men som sagt, det är bättre att bita i det sura äpplet och avsluta det än att leva i en lögn som man devist byggt upp kring sig själv, det är sällan man bli lycklig i ett sånt förhållande för verkligheten gör sig påmind då och då och man lägger ner en massa tid och energi på att upprätthålla sin fantasibubbla fast man innerst inne vet att det inte är något annat än en fantasi.

Att leva så är oerhört destruktivt för du tänjer sakta men säkert ut på gränserna för vad du accepterar och gör om dig själv och dina värderingar till att matcha hans för att kunna leva med det tills det inte finns något kvar av dig och den du var. Du utplånar dig själv för relationens skull typ, Och det är inte friskt på nåt sätt oavsett hur mycket man försöker romantisera det. 

Självklart går det att tillfriskna från missbruk. Men det går inte att "bota det" genom att aktivt görs något å så är det bra.

Det är en process.

Det går heller inte att fixa det som man förstör genom att vara otrogen mot någon och genom att faktiskt vara otrogen så har den som behöver förlåta hamnat i en knivig sits. Man gör oftast inte sig själv en tjänst genom att stanna hos någon som behandlar en illa.

Även om denna man bättrar sig, så kommer det alltid vara så att du accepterar vissa saker genom att stanna. Särskilt när du ser orsaker till att han gör som han gör.

Kanske är det lättare att faktiskt tillfriskna "ifred" och inte för att få behålla dig. En missbrukare kan liksom inte sluta för någonannans skull utan behöver ha en egen inre drivkraft.

Så, nä. Man kan absolut tillfriskna från olika missbruk, men att stanna och hoppas på att någon förändras är att be om olycka. Hade han själv sökt hjälp INNAN han blev påkommen så hade det varit en sak, men han är inte där. Han är den du ser JUST NU. Inte vem du hoppas han kan bli.

Varför skulle du behöva fler orsaker att dra än som redan skett?

Nej det är jag som säger det. Han har haft olika missbruk tidigare så det är ett beteendemönster hos honom.

Nej jag bör inte göra det

Tack, du har helt rätt. Det är skönt att höra det från någon annan <3

Känns bara konstigt att komma ett halvår senare när jag lovat att försöka gå vidare. Känns som jag inte gjort min del av det hela då

Hon tänker nog att han är nog snäll innerst inne, nånstans där djuuuuupt djupt i honom finns ett guldkorn och bara hon vaskar tillräckligt länge och förnedrar sig själv några år till så kommer den till slut ploppa fram och han kommer genomgå en magiskt förvandling från rövhål till svärmorsdröm och de kommer leva lyckliga i alla sina dar... typ.

Tror tyvärr att det är rätt vanligt att folk hoppar in i fantasivärldar när verkligheten blir för jobbig. Men det slutar nog sällan bra.

Du har uppenbart lessnat... Du är inte skyldig någonting. Det är inte ditt jobb att bota honom. Tror att den typen av tillfrisknanden måste komma inifrån.

Det jävliga är att det inte är säkert att du måste leta djupt.

Det kan vara så att en människa är toppen och underbar på alla sätt och vis... nästan. Det är det där "nästan" som förstör det hela.

Det hade förmodligen varit enklare om han varit rakt igenom ond.

Nej det är inget konstigt, det räcker att säga

-Jag trodde jag skulle komma över det men det funkar inte, jag vill inte mer det är slut.

Du är inte skyldig honom ett skit

Ja, det är det som suger. I övrigt är han allt jag vill ha i en partner o jag vet att vissa personlighetsdrag o överenskommelser hade varit väldigt svåra att hitta i andra människor. Men det är nog ändå inte värt det, lever hellre ensam isånnfall

Ja det är nog det bästa:/ skönt att ni är ärliga haha, det behövs ibland

Helt ärligt har du nog redan varit mer tålmodig än dom flesta.

Verkligen!

Jag kan inte komma på en enda person som hade accepterat det ts har.

Det är t.o.m. skit samma om han blir sårad när hon bryter sig loss. Har han någon som helst insikt så förstår han att allt är hans eget fel.

Skriv igen när du bestämt dig för att dra TS! Så kan vi stötta dig att inte falla tillbaka. Det behöver du.

Håller med

Om någon får upp det här igen så har jag kommit på honom igen och nu har jag lovat mig själv att det är slut. Måste tänka igenom hur jag ska lämna honom på bästa sätt dock med tanke på 2 småbarn, men det löser sig. Han leker dock som ingenting och tror inte att jag menar att det är slut. Men det är det!

Bra att det är slut nu. Hoppas verkligen du fullföljer det. Han har ju kunnat fortsätta att göra misstag gång på gång för han har aldrig behövt ta konsekvenserna av sitt handlande. Nu vet jag inte hur det ser ut för dig rent praktiskt men vore det inte enklare om han fick söka sig annat boende och du är kvar med barnen? 
Annars ta hjälp av familj och vänner för att skapa ett nytt lliv för dig och barnen. Hitta styrka att avsluta relationen. Han har haft ett val men har skitit i det. Han har kunnat söka hjälp om han varit rädd om dig och er relation. Lycka till! 

Hoppas allt går bra för dig ts! Det bryter ner en att vara i ett förhållande som erat. 

Tack. Det blir han som får stanna tyvärr, jag har inte råd att bo här själv. Dessutom vill han inte separera så han skulle aldrig flytta. Vi får se hur det blir rent praktiskt, att dela upp barnen veckovis känns värst just nu. Men jag har förberett mig mentalt på det i några månader redan. 

Du vet uppenbarligen ingenting om missbruk. Tragiskt att då sitta och mästra.