Betrakta gamla vänner som döda ?

Man är inte falsk för att man växer eller glider isär.

Håller med Drottningen. Att inte ha kontakt med barndomsvänner är nog ganska vanligt. Jag har bara en kvar och vi hörs typ på högtider.

Men du verkar ju inte höra av dig till dem heller? Så de kanske känner likadant? Ringer du och grattar dem på födelsedagen?

Att betrakta dem som döda känns märkligt. Däremot så kanske det är bäst att acceptera att du inte kommer att umgås mer med dem. Men det är även fullt möjligt att återuppta vänskap efter flera års uppehåll. De är kanske mitt uppe i småbarnsåren och prioriterar umgänge där hela familjen kan hänga på.

Det bästa du kan göra i dagsläget är att hitta andra människor att umgås med.

Tänker att relationer är ett givande och tagande. Jag har kontakt med mina barndomsvänner - god kontakt med tre och den fjärde på FB och Insta där det känns som en god nivå som vi båda verkar nöjda med även om jag absolut skulle kunna tänka mig en djupare kontakt. Vi alla hade dock en period på ett par år då vi inte hördes av alls. Ingenting. Inget grattande eller så, inte kommentarer på varandras Insta eller så då vi inte ens var vänner där med varandra. Men plötsligt ändrades det och i dag är jag så tacksam över dem så det går inte att beskriva med ord. Tänker två spår - antingen suger dina vänner bara musten ur dig och då är det jättebra att bryta helt men om ni bara glidit iväg, håll inte något mot dem om de återvänder, och försök trycka tillbaka din egen stolthet och sträck ut en hand ibland om du genuint har gillat dina gamla vänner.

Har du inga vänner som du har fått senare än barndomen?

Personligen har jag bara en barndomsvän kvar.

Resten har jag träffat som vuxen på olika jobb och studier osv. 

Fullkomligt rimligt att man utvecklas åt olika håll, flyttar, studerar osv. När man är barn är man kompis med de som råkar bo nära, som går på samma förskola osv. Sedan, ju äldre man blir så utvecklas man olika personligheter, hittar olika intressen och man inser att man inte passar exakt lika bra ihop med alla, som man kanske gjorde som liten. 

Ofta blir det förändringar vid skolbyten, tex om man börjar på ett nytt högstadium och framför allt gymnasiet, där man plötsligt hamnar i en klass med förhoppningsvis mer likasinnade, eftersom man valt samma program. Så småningom börjar man jobba och möter nya människor osv. 

Det är inte rimligt att vara sur på gamla kompisar för att man inte står varann nära längre. Vill du tänkte dem som döda får du så klart göra det, men jag har lite svårt att förstå vad det skulle hjälpa? Jag har mängder av gamla skolkamrater på Facebook men det är allt. Jag bytte ort och många av dem också. Jag tror att skulle vi ses idag skulle vi upptäcka att vi inte har så mycket gemensamt och att det därför passar rätt bra att man just bara är Facebookkompisar. 
Det är ingen som har svikit mig, och jag inte dem, det är bara livet som har gått vidare. 

Jag tycker det är orimligt att man ska behöva fortsätta ha kontakt med personer man inte har något gemensamt med bara för att man en period i livet var nära vänner. Ha du inga nya vänner som du känner att du klickar med och har ett utbyte av?