• Anonym (Tvivel)

    Gravid men känner tvivel

    Gravid i snart vecka 8 och jag har så himla mycket känslor och tankar. Jag har barn sedan tidigare med en annan man, dom börjar snart komma i tonåren och det skrämmer mig att börja om på nytt med en ny man och ny bebis.

    Jag har kommit till den tiden i livet då jag trodde jag skulle rå om mig själv, satsa på karriären och så plussade jag, ena sekunden längtar jag efter att ge barnen ett syskon, småbarnstiden och allt och en del av mig tänker bara på allt jobbigt som en graviditet och småbarnstiden innebär.

    Någon annan som gått igenom detta?

  • Svar på tråden Gravid men känner tvivel
  • Anonym (Livet är så)

    Det är vanligt att grubbla.Men det är bäst att släppa det och må bättre.

  • Anonym (Samma)

    Är gravid och det var planerat, jag plussade fort och blev glad för stunden. Tiden går och jag grubblar varje dag fast att jag så gärna ville ha syskon till mitt barn. Jag var inte redo att det skulle bli så men när jag pratar av mig till mina vänner säger många att det är vanligt att grubbla osv. Det är klart att det finns en gräns till det med, man får känna av om det var rätt och om man ville detta men hormoner är fenomenala och ställer till det.

    Lycka till!

  • Anonym (Tvivel)
    Robert 558 skrev 2021-11-21 11:34:35 följande:

    Hur gammal är du?


    34 är jag
  • Anonym (Tvivel)
    Långbenopluto skrev 2021-11-21 08:50:25 följande:

    Men varför slarva med p-medel om du känner sånt tvivel?


    Har inte slarvat , ätit minipiller
  • Anonym (Samma sits)

    Är i precis samma sits.. Dock var denna graviditet planerad. Tvivlar och velar om detta verkligen är rätt beslut. När jag blev gravid kändes allt så rätt och perfekt, var den lyckligaste kvinnan på jorden! Nu har det börjat dyka upp problem med ett av mina barn sedan innan som gör att jag börjat tvivla på om det är klokt att skaffa ett barn till som behöver mig 24/7.. Har inte varit några problem tidigare och vår underbara bonusfamilj fungerar perfekt. Våra barn är bästa vänner och det har aldrig varit några problem mellan oss vuxna och varandras barn. Vi har varit ett par i flera år och då allt fungerat så bra tänkte vi varför inte skaffa ett gemensamt barn.

    Nu som sagt har det blivit problem med ett av mina barn. Druckit sig full 3 ggr på kort tid och hänger med fel människor som är mycket äldre. Får köra omkring på nätterna och söka barnet när denne är ute och gör dumheter. Jag och barnens pappa har ett fint samarbete och hjälps åt med detta barn. Båda är ute och letar efter honom och den som inte har syskonen hos sig tar hem honom oavsett vems vecka det är. Dessa problem har nu kommit som en blixt från klar himmel. Barnet (i yngre tonåren) har tidigare varit skötsam och ärlig. Alltid berättat vart h.n ska och med vem h.n ska umgås och följt hemkomsttider bra för att vara tonåring med npf-problematik. Nu ljuger h.n både om var h.n är och med vem och har som sagt druckit 3 gånger på kort tid. Glädjen över graviditeten har suddats ut lite i detta kaos

  • Anonym (Tvivel)
    Anonym (Samma) skrev 2021-11-21 11:45:19 följande:

    Är gravid och det var planerat, jag plussade fort och blev glad för stunden. Tiden går och jag grubblar varje dag fast att jag så gärna ville ha syskon till mitt barn. Jag var inte redo att det skulle bli så men när jag pratar av mig till mina vänner säger många att det är vanligt att grubbla osv. Det är klart att det finns en gräns till det med, man får känna av om det var rätt och om man ville detta men hormoner är fenomenala och ställer till det.

    Lycka till!


    Vilken vecka är du i nu?
  • Anonym (Tvivel)
    Anonym (Samma sits) skrev 2021-11-21 14:21:28 följande:

    Är i precis samma sits.. Dock var denna graviditet planerad. Tvivlar och velar om detta verkligen är rätt beslut. När jag blev gravid kändes allt så rätt och perfekt, var den lyckligaste kvinnan på jorden! Nu har det börjat dyka upp problem med ett av mina barn sedan innan som gör att jag börjat tvivla på om det är klokt att skaffa ett barn till som behöver mig 24/7.. Har inte varit några problem tidigare och vår underbara bonusfamilj fungerar perfekt. Våra barn är bästa vänner och det har aldrig varit några problem mellan oss vuxna och varandras barn. Vi har varit ett par i flera år och då allt fungerat så bra tänkte vi varför inte skaffa ett gemensamt barn.

    Nu som sagt har det blivit problem med ett av mina barn. Druckit sig full 3 ggr på kort tid och hänger med fel människor som är mycket äldre. Får köra omkring på nätterna och söka barnet när denne är ute och gör dumheter. Jag och barnens pappa har ett fint samarbete och hjälps åt med detta barn. Båda är ute och letar efter honom och den som inte har syskonen hos sig tar hem honom oavsett vems vecka det är. Dessa problem har nu kommit som en blixt från klar himmel. Barnet (i yngre tonåren) har tidigare varit skötsam och ärlig. Alltid berättat vart h.n ska och med vem h.n ska umgås och följt hemkomsttider bra för att vara tonåring med npf-problematik. Nu ljuger h.n både om var h.n är och med vem och har som sagt druckit 3 gånger på kort tid. Glädjen över graviditeten har suddats ut lite i detta kaos


    Vilken jobbig situation du är i. Vilken vecka är du i?

    Skönt att du och barnets pappa har bra samarbete, mina barn är än så länge skötsamma men jag tänker inom ett år kanske jag är där du är och kommer jag orka småbarnsåren och tonårstiden?
  • Anonym (Samma)
    Anonym (Tvivel) skrev 2021-11-21 15:56:39 följande:

    Vilken vecka är du i nu?


    Är i vecka 22, började dock känna mig deppig under de första veckorna, värst är från vecka 10-12 och framåt.
  • Anonym (Samma)

    [quote=81502028][quote-nick]Anonym (Samma) skrev 2021-11-21 16:26:33 följande:[/quote-nick]

    Är i vecka 22, började dock känna mig deppig under de första veckorna, värst är från vecka 10-12 och framåt.

    Senast igår satt jag i min soffa, tårarna rann och jag går ifrån att jag vill ha tre barn till att jag är nöjd med att ha ett barn, har en som är 5 år gammal. Det är helt sjukt men så känner jag och trivs ej med att vara gravid. Jag har också varit ärlig och berättar sånt för min man, han lyssnar och försöker stötta men det är inte alltid att han förstår eller vet vad han ska svara i stunder då jag är jätteledsen men kan inte sätta ord på mina känslor. Jag får på KBT som faktiskt hjälper med att förstå sig själv och faktiskt tillåta sig själv bara ledsen, besviken, orolig eller vad det nu är.

    Ts, du är inte ensam om att känna eller må så.

Svar på tråden Gravid men känner tvivel