• Anonym (Rädd)

    Hur står ni ut?

    Jag lever i en ganska dålig relation. Vi har varit tillsammans i många år och har 3 barn ihop.

    Jag är trött på denna man nu. Vi tänker olika om det mesta och jag känner knappt något längre.

    Jag attraheras inte av honom och det handlar inte endast om utseende utan att han är en lögnare, kass pappa och inte klarar av att ta egna initiativ med något i hemmet eller barnen. Jag gör allt helt enkelt.

    Hade det varit normalt så hade jag skiljt mig. Men, jag litar inte på honom med barnen. Han har visat sig vara våldsam fåtal gånger (ej slag) men putta, bära iväg, slänga in på rummet. När han höjer rösten (helt i onödan ibland) blir barnen rädda och gråter ibland.

    Han har tagit droger bakom min rygg, tagit lån så han nu sitter på skulder. Han har ingen koll var barnen behöver eller hur man pratar med dom ordentligt.

    Vi har tidigare vart inne på skilsmässa och då har han framfört att vi ska ha varannan vecka. Jag skulle aldrig klara av att ha dom ensam med honom i en hel vecka.

    Just nu försöker jag så gott jag kan att ha den här relationen.

    Jag kan inte vara ensam om att inte våga lämna? Så ni andra, hur står ni ut?

    Jag stannar bara för barnens skull och får ställa upp på det han vill för att hålla honom tillräckligt nöjd, annars vill han lämna mig.

    Tar jag nån vårdnadstvist till rätten så kommer han bli skitsur och straffa mig genom barnen :(

    Och hur skulle jag ?vinna?, finns inga ?bevis? på hur dålig han är.

  • Svar på tråden Hur står ni ut?
  • Anonym (Rädd)
    AndreaBD skrev 2021-11-22 10:37:39 följande:

    Det är jättesvårt att bevisa sånt, och det krävs ganska mycket för att de skulle bestämma att pappan inte får ta hand om barnen. Även missbrukare och psykiskt sjuka får ofta ta hand om sina barn på halvtid. Framför allt om det inte är ett uppenbart problem utan en massa olika saker som avbyter varandra - då är det väldigt svårt att belägga det. 


    Exakt såhär.

    Därför jag stannar. För jag vet att jag skulle bli tvungen att lämna dom varannan vecka och inte få någon inblick i hur de har det eller kunna hjälpa dom om det skulle behövas. Hemskt.
  • LadyJane
    Anonym (Rädd) skrev 2021-11-22 10:41:00 följande:
    Jag har aldrig raddat upp hur bra jag är och alltid kommer att vara.
    Jag har ingen rätt att kräva nånting av min man. Dock tycker jag att mina barn har det. Jag anser att man har en skyldighet att bra ta hand om de barn man satt till världen.
    Nu bad inte jag om tips över vad jag ska göra åt mitt martyrskap utan om hur man klarar av att stanna i en relation som man inte vill vara i.
    Fast de sakerna hänger ihop, det tror jag du inser också, martyrskap och stanna kvar i en relation som bygger på martyrskap.  Det kanske inte är det svar du vill ha men likväl är det faktiskt ett svar på hur du kan hantera din situation.

    Jag håller med di om att barnen kan kräva att de har två fullt fungerande föräldrar men innebär det att det måste ske på ditt sätt eller finns det andra sätt som fungerar lika bra?

    Dessutom kan man som jag skrev innan ha invändningar mot att det är förenligt med barnens bästa att växa upp med en förälder som sitter benhårt fast i martyrrollen.
  • Anonym (kära du)

    Hur gamla är barnen? Är de tillräckligt gamla kan ju de också berätta om hur pappan är.

  • LadyJane
    Anonym (kära du) skrev 2021-11-22 10:55:11 följande:
    Kära Rädd,
    Anmälde LadyJanes inlägg, men de kanske inte plockar bort dem. Synd att de har fått så mkt utrymme här. De är en egen tolkning hon gjort, som jag uppfattar ligger utanför kärnpunkten i ditt inlägg.
    Så du anmäler alla som inte tycker som du?
    Ok, så fungerar du men vad jag undrar över är varför du inte kan stå för dina åsikter och ditt agerande utan gör det som anonym.

    Kan du berätta för mig vad du anser är en diskussion och vad man ska göra på ett diskussionsforum. Hålla med varandra och anmäla alla som har andra åsikter än en själv?
  • Anonym (Rädd)
    AndreaBD skrev 2021-11-22 10:46:09 följande:

    Jag var i en liknande situation. Mitt ex kunde visserligen ta hand om barnen någorlunda, men han drack och hade depression. Det är stor risk att man ändå tycker att pappan bör kunna vara med barnen, och du kan ha svårt att bevisa det när det är en massa olika saker, dvs. att han är allmänt dålig på att ta hand om barnen och att ta ansvar. 

    Ett sätt är ju att först separera när barnen är lite äldre och då inte bo för långt ifrån varandra. Då kan barnen alltid komma till dig om det är problem hos pappa. Hur gamla är dina barn? Mina var 16, 10 och 8. Den äldste bodde helt hos mig. De andra barnen hade kunnat komma till mig ibland när det inte funkade så bra, men barn är ju (tyvärr, i det här fallet) också ganska lojala, så de säger ju inte alltid till, om det är något. Tyvärr. 

    Annars får du försöka få ensam vårdnad eller försöka få honom att inse att det är alldeles för jobbigt för honom att ha barnen varannan vecka. Om han dock inte har det så måste han ju betala underhåll, och det vill han nog inte.  


    Minsta är bara två tyvärr.. de andra är lite äldre och oroar mig inte lika mycket då i alla fall den äldsta förhoppningsvis skulle berätta för mig om nåt hände.

    Alla 3 är otroligt mammiga, speciellt minsta. Antagligen för pappan aldrig vart så mysig och engagerad. Känns som ett svek att tvinga dom att bo varannan vecka.

    Så nu söker jag tips på hur man klarar av en sån här relation. Jag är konstant stressad över att starta ett bråk så han ska vilja lämna mig.
  • KKarate

    Bara köra varannan vecka och se glad ut.

  • Tow2Mater

    Och som vanligt bottnar det i att den som är mest missnöjd valde en pappa som  inte klarar av att ta egna initiativ varken med något i hemmet eller barnen, men andå kom det hela 3 barn.

    Kan ni hitta någon rolig familjeaktivitet ni kan göra tillsammans, så ni iallafall har något att bonda kring som familj, och ni kan umgås med barnen under de formerna och inte bara "mammamys"?

  • Anonym (Rädd)
    Tow2Mater skrev 2021-11-22 12:45:11 följande:

    Och som vanligt bottnar det i att den som är mest missnöjd valde en pappa som  inte klarar av att ta egna initiativ varken med något i hemmet eller barnen, men andå kom det hela 3 barn.

    Kan ni hitta någon rolig familjeaktivitet ni kan göra tillsammans, så ni iallafall har något att bonda kring som familj, och ni kan umgås med barnen under de formerna och inte bara "mammamys"?


    Absolut, han har varit ganska värdelös på hemmet och barnen hela tiden (har trott att jag kunde lära honom, hoppet du vet) men de 3 värsta sakerna som fick bägaren att rinna över har hänt efter 3e barnet. Droganvändandet, skulderna och våldsam mot minsta. Skulle aldrig skaffa ett till med honom.

    Vi gör mysiga saker ihop som familj, på mitt initiativ och när jag har planerat. Får mig inte att gilla honom mera tyvärr.
  • Anonym (kära du)

    Synd att de istället tog bort mitt inlägg, gissar att jag blev motanmäld. 

    Men hoppas du hann se vad jag skrev - kontakta en jurist och be om rådgivning så du kan ha en strategisk handlingsplan baserad på juridisk fakta. Går också att göra via kvinnojour

  • Anonym (kära du)

    Tycker många här ger dig skulden för att den du är ihop med är dryg. Lite som att folk blir arga på kvinnor som blir misshandlade. Istället för att fokusera på varför hon inte lämnar, borde man ju fundera på varför mannen slår.

    På liknande sätt kan man här fundera på din mans agressionsproblem och missbruksproblem. Helt klart har han problem. Vad som håller juridiskt vet en jurist.

    Försök tala med en jurist och kolla vad som gäller vid eventuell vårdnadstvist.

  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Rädd) skrev 2021-11-22 11:13:52 följande:

    Minsta är bara två tyvärr.. de andra är lite äldre och oroar mig inte lika mycket då i alla fall den äldsta förhoppningsvis skulle berätta för mig om nåt hände.

    Alla 3 är otroligt mammiga, speciellt minsta. Antagligen för pappan aldrig vart så mysig och engagerad. Känns som ett svek att tvinga dom att bo varannan vecka.

    Så nu söker jag tips på hur man klarar av en sån här relation. Jag är konstant stressad över att starta ett bråk så han ska vilja lämna mig.


    Tror du verkligen att han skulle lämna dig på hans initiativ? Det tror inte jag. Jag tror att han är beroende av dig och han vet om det. Han vet också att han aldrig kan låta dig förstå det.

    Han är beroende av dig ekonomiskt, att du sköter ekonomin, att du sköter om barn och hushåll, att du ger honom sex och närhet och, inte minst, att du finns där så att han inte är ensam. Allt detta är saker som han med stor sannolikhet har oerhörda problem med. Du har större makt gentemot honom än vad du tror. Sluta ha sex om du inte vill, sluta trippa på tå för husfridens skull. Beter han sig dåligt, säg åt honom. Skifta maktbalansen. Skaffa en stake som han aldrig har sett dig ha förut. Låt honom tro att han ska lämna dig. Vart skulle han ta vägen?
  • Anonym (Exfru)

    Mitt ex var våldsam mot mig.Men han har barnen halva tiden,han visar sig som bra pappa.

  • Anonym (Exfru)

    Du har inget liv när du lever kvar med honom.Du kommer inte att orka tills barnen är vuxna eller hur?Och tänk

    På dina barn.Dom märker mycket.

  • Core

    På en sån rövhatt fungerar omvänd psykologi, med 99% säkerhet. Du ska VILJA ha delad vårdnad, för att du ska resa, du ska med ?tjejerna? på weekends osv dina lediga veckor.

    Garanterat, han är inte en man som vill ha barnen så mycket får jag känslan av, isåfall är det för att bestraffa dig.

Svar på tråden Hur står ni ut?