Jag vill behålla, han vill inte

Jag har blivit gravid och min sambo är inte redo för barn. Jag tror att jag kommer behålla barnet, trots att förutsättningarna inte är de bästa. Han säger att det är upp till mig men att han kommer att lämna mig om jag behåller barnet. Vilken roll han vill ha i barnets liv har han inte bestämt sig för än.

Det är min sambos lägenhet så jag kommer behöva flytta ut. Jag studerar och har inte haft ett fast jobb innan så jag kommer få lägsta möjliga föräldrapenning. Har inga egna sparpengar heller. Förstår att mina förutsättningar inte är bra alls men GÅR det? Jag vill verkligen behålla barnet.

Japp. Det finns något meme som säger just det. En bild på en skrikande nyfödd, alla är glada runt omkring, och texten: "The crises will pass, but ending my life is final". Mammor har fått kämpa under mycket svårare omständigheter, för att klara sina barn, än vad vi någonsin kan få här i Sverige med subventionerade daghem, föräldrapenning, socialbidrag för dom som har för låg föräldrapenning, havandeskapspenning, sjukpenning, VAB, bostadsbidrag, barnbidrag, CSN, underhållsstöd ifall pappan vägrar betala underhållet direkt, o.s.v. o.s.v..

Dessutom kan en ensam mamma, som inte har någon annan som avlastar, få en kontaktfamilj via soc, som tar barnet varannan helg. Det brukar uppskattas av alla, även av barnet som får komma till en spännande miljö med fostersyskon!

Vissa här verkar tro att det är år 1921, och att TS kommer att bli tvungen att lämna barnet till en änglamakerska!

Det är egoistisk att sprida sin säd utan ansvar .Eller han han missat biologi i skolan.Nej jag tycker inte synd om såna män!

Eller så har man högre krav på sig själv än att sätta sig i en situation där man blir beroende av socialtjänsten och diverse bidrag för att uppfostra sitt eget barn och överleva ekonomiskt. Jag skulle inte heller vilja bli tvingad att sätta en ettåring på dagis för att ekonomin inte tillåter annat, särskilt inte med tanke på alla nedskärningar inom barnomsorgen. 

Men har man inte större ambitioner än att barnet bara ska existera och leva på marginalen så kanske man inte tänker så....tyvärr. Jag skulle inte tänka att bara för att det finns länder med usla förutsättningar att hålla sina barn vid liv att det gör det ok för mig att sänka mina krav och ambitioner. 

Det dyraste under de första åren är ju inkomstbortfallet. Barnet i sig behöver ju inte vara så himla dyrt. Kan TS fortsätta plugga så gör hon ju snarare en vinst jämfört med många andra. Hon tar ju den "smällen" under studierna, istället för att tappa den tiden under den faktiska karriären (i alla fall med ett barn).