Fertilitet efter 35. Mannen förstår inte alls att det är bråttom.
Jag behöver skriva av mig. Mår så
dåligt:
Jag är 36år, och har en ny relation. Jag har barn sedan innan, mannen ej. Han är
äldre en mig. Han vill ha egna barn, men upplever absolut ingen stress angående åldern.
Jag fick nyligen missfall, som var utdraget och jobbigt. Denna grav var oplanerad.
Men ni när ämnet är aktuellt- kan jag inte längre släppa ålderspaniken. Jag börjar vara gammal. Upplever att det är nu eller aldrig. Han kan inte alls förstå mig.
Jag är också färdig att avstå flera barn, men känner att då måste jag smälta det och sluta hoppas. Han vill inte att vi glömmer tanken på barn, men att vi ska vänta.Har frågat honom hur viktigt det
är med egna barn, och han vill verkligen.
Är ju livrädd för
att det inte går sen mera, eller flera
utdragna missfall.
Hur får jag honom att inse
att det seriöst är lite bråttom? Det är sannolikt att det tar tid, kan bli flera MF, allt är inte dans på rosor.
Jag önskar mig ett gemensamt barn, men inte till vilket pris som helst. Vill inte heller bli en alltför
gammal mamma. Detta äter upp mig.
Alternativ för mig är att skippa barntankarna, eller hitta sinnesro med att vänta, vilket känns svårt.