Mitt barn är inte lika viktigt..

Ja fast.. det är inte så enkelt.

Nej det är inte enkelt. Det är svårt att göra det. Men du måste.
Ställa dig i bostadsköer
Gå utbildning?
Arbeta heltid

Hej
Ditt barn är ditt allt och enligt mig väger relationen till mitt biologiska barn mer än relationen till en man som jag inte ens har några barn med. Även om det är svårt och läskigt hade jag pratat med honom och sagt hur jag känner. Hade han blivit arg eller nekat kanske han inte riktigt är en så himla bra partner om han endast bryr sig om sig själv och sina barn i erat förhållande.

Jag har ställt mig i bostadskö för ca 2 månader sedan då jag upptäckte av en slump att min man står i bostadskö.

Jag arbetar heltid, är högskoleutbildad dock inom kvinnodominerade yrke så är rätt lågavlönad jämfört med min man som tjänar nästan dubbelt än mig. Jag har inte ens råd att pensionsspara medan han har råd att lägga pengar på tex aktier varje månad. Har diskuterat min ekonomi, vår ekonomi och skillnaden där, sååå många gånger. Hans svar är alltid "det är inte mitt fel att du tjänar så" samtidigt som jag inte just NU har en möjlighet att förändra det. Jag köper det mesta av maten tex, samt betalar mina fastna räkningar, har alltid tagit ALL vabb, betalar kläder till mitt barn som oftast är begagnat vilket jag även köper till hans barn som inte duger och han köper då dyra märkeskläder till de 2 med motiveringen att jag kan ju köpa sånt också om jag vill.. men samtidigt så tankar han min bil full för att han då anser sig "skuldfri" för att jag handlat mat till en helg för honom och barnen som jag själv inte ens får en matlåda av. Han betalar inte en krona i drivmedel pga milersättning.

Nä jag vet och det skrämmer mig. För att jag kan inte ta mig lös om jag behöver. Behöver tips på hur jag ska bli starkare och inte bry mig om vad han känner och inte behöva vara rädd att jag ska bli straffad för att han ha mer möjligheter än mig. Om du förstår hur jag menar.

Men gör saker med ditt barn själv då ifall din man och hans barn inte vill följa med. Jag fattar inte varför du inte gör det? Du känns rädd? Handlingsförlamad? För vad?

Men...vad är detta? Hur delar ni på kostnaderna egentligen? Köper du begagnat och han märkeskläder? Han förtrycker dig ju!

Han är ju ett arsle..

Woho applåder från mig att han är fantastisk med sina egna barn. Nej det är ett grundkrav att man ska försöka göra sitt bästa som förälder och inget man ska hyllas för. Du får sluta sätta han på en piedestal.

Har han tryckt ner dig så du tror att detta är normalt?

Försök att skita i han och hans åsikter. För enligt mig verkar han bara tycka det är viktigt med rättvisa sålänge det gynnar han och hans barn. Och försök ta dig ur detta förhållandet. Du förtjänar bättre.

Om man inte har gemensam ekonomi så måste man ju anpassa kostnaderna efter den med lägst inkomst. Ni får sätt er ner och se över era utgifter så att du också har råd att spara.

Du måste börja se om ditt eget hus, han gör det inte.

Nej, du behöver inte hans pengar! Du är inte helt fast ekonomiskt hos honom.
Det ser jag ju av nedanstående inlägg.Även om du inte har så hög lön så tjänar du säkert mer än mig då du har ett yrke som kräver högskoleutbildning. Jag jobbar som lokalvårdare och har gjort i snart 20 år sedan min yrkesdröm gick i kras i samband med en företagsflytt. Hittade inte drömjobbet igen och tänkte att "jag kan städa så länge". 

Jag har ut drygt 20k i månaden i dagsläget och när jag hade barn hemma fick jag även barnbidrag och underhåll. 
Bodde i en hyrestrea och klarade min finfint trots att jag inte fick bostadsbidrag.

Du kommer klara dig hur bra som helst, plus att du och framför allt, ditt barn, skulle må mycket bättre!

Han satte alltså sitt ex före dig och nu behandlar han ditt barn på samma sätt?
Han låter som en egoist helt enkelt som utgår från sig själv

Nej tycker du ska bli lite förbannad nu och kräva ändring för nej han är INTE bra med barnen, han är bra med sina barn.

Tycker du ska ge ett ultimatum för såna personer förstår inget annat och ser inga problem med sitt egna beteende, om det inte hjälper ska du lämna

 Han behandlar dig som skräp, på det behandlar han ditt barn som skräp

Jag brukar inte skrika dumpa men här är det så uppenbart att du lever med ett riktigt as
Är ni gifta så kontakta en jurist, är ni sambos likaså, ta reda på dina rättigheter sen lämnar du och sätter dig själv och ditt barn först, det är på tiden att någon gör det.

Jag får känslan av att hans värderingar och sätt att se på pengar har påverkat dina känslor för honom, att du ser honom som snål och egoistisk. Bra att du nu börjar ordna så att du kan lämna om du vill. Man ska inte vara kvar i ett förhållande för att man måste.

Hur ser det ut med bostaden om ni separerar? Vems var bostaden från början, skaffade ni den tillsammans? Är det en hyres eller bostadsrätt?

Håller med

Vad säger han när du istället för att jämföra här och nu jämför vad hans barn fick göra i ditt barns ålder och vad ditt barn nu får göra. 

För det du beskriver gäller ju egentligen även i kärnfamiljer, fast utan ett aktivt motarbetande som hos din partner utan bara för att man inte tänker på det.

Själv är jag sladdis och mina föräldrar glömde liksom bort att ge mig samma upplevelser som mina syskon. Aldrig så att jag inte känt mig älskad, tvärtom har jag varit överöst med kärlek under uppväxten. Men just det där med att när mina syskon var i en viss ålder så fick jag hänga på utan att riktigt vara gammal nog att uppskatta det (t.ex. åka på nöjesparker där jag var för kort för att egentligen kunna åka något, vara så liten att jag inte hade vetat om att jag varit med om jag inte sett mig själv på fotona mm). Och sedan när jag var tillräckligt gammal för att uppskatta det var mina syskon för gamla + att "vi ju redan gjort det". 

Det har gjort att jag varit jättenoga med att mina barn ska få uppleva saker som passar deras ålder. Äldsta har nu blivit för gammal för att uppskatta en del och då åker jag själv med vårt yngsta barn till Kolmården mm så att han ska få uppleva det inte bara från barnvagnen utan i en ålder där han uppskattar det på ett annat sätt och också kommer ihåg det för framtiden och så får det äldre barnet stanna hemma med pappa. 

Visa honom det du skrivit här så kanske han ser din synpunkt. Jag tycker att du ska prata med honom, jag tycker också att i framtiden så kan ni hitta på roliga saker, bjuda in hela familjen och om tonåringarna tackar nej så får de stanna hemma. Då är det inte diskriminering utan fritt val. Iaf om det ges olika aktiviteter och inte bara Leos lekland till exempel. Säg åt sin man att din yngsta måste få hitta på något kul och inte Sitta inne och förmultna endast för att era äldre barn vill det.

Hur går det ts?