Delar ni lika på allt eller är det en som betalar alla räkningar, spar ni pengar gemensamt eller separat, vem betalar vad för barnen?
Vi tjänar inte lika mycket men delar på allt, sedan spar vi separat, men jag spar mindre då jag tjänar mindre... Det här börjar bli en diskussion. Jag tycker vi bara ska putta in allt i en gemensam pott, vi är ju familj!
Vi delar alla fasta utgifter på hälften. Eftersom jag jobbar deltid pga min mans arbetstider så betalar han mer på bilen. I övrigt styr vi över våra egna pengar, skulle inte stå ut med att inte få bestämma själv över mina pengar. Alla stora gemensamma utgifter delar vi såklart på och om någon vabbar mer drar vi av det på räkningarna t ex. Vi turas om att handla mat. Har man en bra dialog så löser det sig och jämnar ut sig.
Vi har gemensam ekonomi och inget är separat. Vi har varsitt konto, men kunde lika gärna haft ett och samma.
Jag har alltid tjänat bättre än frun, men vi har sedan första halvåret vi träffades betalat alla räkningar och utgifter med mina pengar, och sedan levt för hennes. Alltså ska man fjanta med pengar är det inget att bygga familj på, där ska pengar vara värt nada, bara man klarar sig och har lite att lägga undan.
Sen kan den som tjänar mer kanske ha en dyrare hobby utan att det ska vara ett problem, vilket jag iofs inte har, men vill jag ha något säger hon aldrig emot, och samma åt andra hållet.
Nej du, dålig grundförutsättning, och det är inget man kan dividera fram i efterhand, antingen finns enheten eller inte.
Nu pluggar jag (och jobbar) och får in något mindre än henne något år, vilket hon så klart inte bryr sig i.
Jag vet inte, känslan är att man bygger ett luftslott om det ska fInnas mitt och ditt i för stor utsträckning.
Är man förmögen kanske man tänker annorlunda, vad vet jag
Sen så är det så här, man har inte rätten att ändra på någon annan. Det här är saker som finns med från början i ett förhållande, och då väljer man att fortsätta framåt, då är det som det är. Funkar det inte , lämna.
Vi har gemensam ekonomi och har haft sen dagen vi blev sambos. Har ett barn ihop idag. Skulle aldrig kunna ha det på annat vis, känns så himla konstigt att behöva fundera över vem som betalar vad när man är en familj. Vi har inget separat. Vi köper ändå det vi vill ha utan att fråga om lov. Men vi har två bra inkomster.
Det jag vänder mig emot är att många verkar tycka att det är lätt för den som tjänar minst att vilja ha gemensam ekonomi. Jag tycker det verkar vara den som tjänar mest som alltid tycker att saker jämnar ut sig genom åren. Och alltid är den som väljer det dyraste alternativet.
Vi har gemensam ekonomi och har haft sen dagen vi blev sambos. Har ett barn ihop idag. Skulle aldrig kunna ha det på annat vis, känns så himla konstigt att behöva fundera över vem som betalar vad när man är en familj. Vi har inget separat. Vi köper ändå det vi vill ha utan att fråga om lov. Men vi har två bra inkomster.
Det jag vänder mig emot är att många verkar tycka att det är lätt för den som tjänar minst att vilja ha gemensam ekonomi. Jag tycker det verkar vara den som tjänar mest som alltid tycker att saker jämnar ut sig genom åren. Och alltid är den som väljer det dyraste alternativet.
Om man lever ihop och har barn så kan jag för min värld inte förstå att man ska dela på ören och kronor.
Min man tjänar mycket mer än mig just nu Jag har varit föräldraledig mer än vad han har varit med båda våra barn. Detta har vi kompenserat med att pensionsspara mer till mig. Jag har ärvt en större summa pengar. Dessa har vi placerat i sparanden. Under en period drev jag eget vid sidan om av mitt vanliga jobb. Det gjorde att jag tjänade mer än min man.
Alla pengar in är våra pengar. Vi sparar gemensamt till diverse utgifter och till barnen och till våra pensioner.
Jag skulle aldrig kunna leva med en så sniken människa som ska vända på vartenda krona och dela upp vem som betalar för vad och ha separata sparanden.
Man gör olika oavlönade arbeten på hemma plan också. Så ni som delar på pengar in, delar ni lika på det också?
Vem städar, tvättar, lagar mat, byter däck på bilen, målar om, klipper gräset? För om den som tjänar mindre gör mer oavlönat jobb hemma borde ju kompenseras för det med för då har den personen inte möjlighet att jobba övertid och tjäna mer då hen tar hand om familjen.
Att skicka såna värderingar med mina barn ut i vuxenvärlden, att den man älskar lämnar man hemma och åker själv på semester för att den personen tjänar mindre, det känns inte bra alls
Om man lever ihop och har barn så kan jag för min värld inte förstå att man ska dela på ören och kronor.
Min man tjänar mycket mer än mig just nu Jag har varit föräldraledig mer än vad han har varit med båda våra barn. Detta har vi kompenserat med att pensionsspara mer till mig. Jag har ärvt en större summa pengar. Dessa har vi placerat i sparanden. Under en period drev jag eget vid sidan om av mitt vanliga jobb. Det gjorde att jag tjänade mer än min man.
Alla pengar in är våra pengar. Vi sparar gemensamt till diverse utgifter och till barnen och till våra pensioner.
Jag skulle aldrig kunna leva med en så sniken människa som ska vända på vartenda krona och dela upp vem som betalar för vad och ha separata sparanden.
Man gör olika oavlönade arbeten på hemma plan också. Så ni som delar på pengar in, delar ni lika på det också?
Vem städar, tvättar, lagar mat, byter däck på bilen, målar om, klipper gräset? För om den som tjänar mindre gör mer oavlönat jobb hemma borde ju kompenseras för det med för då har den personen inte möjlighet att jobba övertid och tjäna mer då hen tar hand om familjen.
Att skicka såna värderingar med mina barn ut i vuxenvärlden, att den man älskar lämnar man hemma och åker själv på semester för att den personen tjänar mindre, det känns inte bra alls
Min man tjänar dubbelt så mycket som mig. Jag betalar mest av våra räkningar och utgifter, tar absolut mest hand om barn och hem. Min man vill ha det så.
När jag tar upp att vi måste börja att iallafall dela rättvist på hyra, räkningar, mat, grejer till barnen osv så säger han: Men ska vi bli såna som sitter med kvitton och delar upp allt? Nej fy det ser så fattigt och gnidet nu.
Sen fortsätter det med att jag betalar det allra mesta.
Min man tjänar dubbelt så mycket som mig. Jag betalar mest av våra räkningar och utgifter, tar absolut mest hand om barn och hem. Min man vill ha det så.
När jag tar upp att vi måste börja att iallafall dela rättvist på hyra, räkningar, mat, grejer till barnen osv så säger han: Men ska vi bli såna som sitter med kvitton och delar upp allt? Nej fy det ser så fattigt och gnidet nu.
Sen fortsätter det med att jag betalar det allra mesta.
Min man tjänar dubbelt så mycket som mig. Jag betalar mest av våra räkningar och utgifter, tar absolut mest hand om barn och hem. Min man vill ha det så.
När jag tar upp att vi måste börja att iallafall dela rättvist på hyra, räkningar, mat, grejer till barnen osv så säger han: Men ska vi bli såna som sitter med kvitton och delar upp allt? Nej fy det ser så fattigt och gnidet nu.
Sen fortsätter det med att jag betalar det allra mesta.
Alla pengar mina pengar som min man brukar säga.
Skämt å sidan?
Min man tjänar 70 000kr och jag 32 000kr jag tar hand om alla pengar och sköter allt kring det och sedan använder vi bara kreditkort och handlar allt vi behöver på det.
Vi delar alla fasta utgifter på hälften. Eftersom jag jobbar deltid pga min mans arbetstider så betalar han mer på bilen. I övrigt styr vi över våra egna pengar, skulle inte stå ut med att inte få bestämma själv över mina pengar. Alla stora gemensamma utgifter delar vi såklart på och om någon vabbar mer drar vi av det på räkningarna t ex. Vi turas om att handla mat. Har man en bra dialog så löser det sig och jämnar ut sig.
Par sedan 12 med två gemensamma barn och har separat ekonomi. Skulle nog inte kunna ha det annorlunda. Delar alla gemensamma räkningar rakt av ink allt med barnen. Är tex en föräldraledig så kompenserar den andra för lönebortfallet med 50% av summan. Sparar var för sig. Delar semesterkostnader 50%. Att vi har likande syn på ekonomi gör att båda ser till att ha buffert och spara till tex semester och renoveringar så det finns när det gäller. Tycker det ger mig en enorm frihet att ha min egen ekonomi som jag bestämmer 100% över.
Min man tjänar dubbelt så mycket som mig. Jag betalar mest av våra räkningar och utgifter, tar absolut mest hand om barn och hem. Min man vill ha det så.
När jag tar upp att vi måste börja att iallafall dela rättvist på hyra, räkningar, mat, grejer till barnen osv så säger han: Men ska vi bli såna som sitter med kvitton och delar upp allt? Nej fy det ser så fattigt och gnidet nu.
Sen fortsätter det med att jag betalar det allra mesta.
Vi delar alla fasta utgifter på hälften. Eftersom jag jobbar deltid pga min mans arbetstider så betalar han mer på bilen. I övrigt styr vi över våra egna pengar, skulle inte stå ut med att inte få bestämma själv över mina pengar. Alla stora gemensamma utgifter delar vi såklart på och om någon vabbar mer drar vi av det på räkningarna t ex. Vi turas om att handla mat. Har man en bra dialog så löser det sig och jämnar ut sig.