Varför är man otrogen?

Min erfarenhet av de Jsg känner som varit otrogna är att de fallit för en annan person men fortfarande älskar livet med sin partner och därav inte gör slut 

Att få bekräftelse av sin partner sedan 25 år är som att ens mamma säger - ?Säger tjejerna i klassen att din rumpa är stor? Neejdå, du är fin som du är!?

man äe inte nöjd med sexlivet och vill smaka nogon nyt

Ingen aning

Varför är man trogen bara för att samhället har det som ideal?

Det är spännande och man får massa bekräftelse, det är troligen en del av svaret. Det är inte lika spännande att vara med någon man hängt med i 20 år.

Nu skrev jag detta svar och eventuella förklaring lite provocerande. Jag vill inte heller att min tjej ska vara otrogen och jag har inga planer på att vara det själv. Men jag kan skriva under att förhållande som är längre tappar vissa saker, samtidigt som längre relationer har ett annat värde.

Det finns lika många svar på varför som det finns antal otrogna.... Det finns alltså ingen generell sanning. 

Män och kvinnor är otrogna i ungefär samma utsträckning.
Personligen har jag aldrig varit otrogen.

Jag tror att vissa är otrogna för att de saknar spänningen de hade med sin partner i början. Attraktionen kan ha avtagit helt eller åtminstone rejält. Kärleken kan ha dött ut. Kanske håller man bara ihop på grund av ekonomiska skäl, barn eller liknande. Många håller nog också ihop bara av trygghetsskäl. De vill inte vara ensamma och kanske känner de att de och partnern har en stark vänskap. 

De som är otrogna har förmodligen inga (eller väldigt svaga) kärlekskänslor för sin partner. Även attraktionen kan ha dött ut. Däremot kan de vara goda vänner och hålla ihop av andra (ovannämnda) skäl. 

Varför gör man då inte slut först? Det är troligtvis för att de inte vill riskera att bli ensam. De kanske får det de behöver av personen de är otrogen med och klarar därför av att stanna i det befintliga förhållandet. De vågar inte lämna förhållandet, förmodligen på grund av trygghetsskäl och rädsla för eventuell ensamhet. 

Jag tror personligen att det är attraktionen som försvinner. Man har starka känslor av kärlek för sin livspartner, men attraktionen och spänningen försvagas med åren.

Själv var jag oerhört attraherad av min partner och hade ett aktivt och bra sexliv.. .ändå var jag otrogen 

 

Attraktionen kan ju avta med åren även om ens partner tar hand om sig. Attraktion har ju inte enbart med utseende att göra.

Handlar mycket om tillfället. Få som letar aktivt

Exakt, den verkliga anledningen är för att man kan och för att man som person kan tänka sig göra det (värderingar och brister hos individen). Sen hittar man nga ggr på (eller som det sån fint heter "upptäcker") ett skav i efterhand, eller drar fram ett befintligt problem och förstorar upp det i det absurda för att man inte vill se sig själv som ett rövhål och behöver nåt att skylla på.

Och i 9 av 10 ggr så lyckas man ganska bra med det eftersom ens partner har svårt att förstå hur fan man kan vara så jävla korkad att man slänger bort 10 års förhållande och halva tiden med sina barn för ett eller flera knull och försöker hitta någon rationell förklaring och vad bättre då än att skylla allt på något diffust som "förhållandet". Funkar även bra på omgivningen som oxå är lika paffa över att Kalle eller Lisa som är så trevlig kunde göra nåt så ofattbart svinaktigt och korkat... måste ju finnas en logisk förklaring juh?

Det finns egentligen bara en anledning till otrohet och det är brister hos den som är otrogen. ALLT annat är inte anledningar till otrohet, det är som mest anledningar till att möjligen känna ett missnöje över sitt förhållande. Det finns ju inget som säger att man MÅSTE vara otrogen för att man är missnöjd med något eller längtar efter spänning, bekräftelse eller vad det nu kan tänkas vara, det går ju att hantera det på ett värdigt sätt oxå om man vill.

Så att påstå att olika omständigheter, situationer, känslor skulle vara en "anledning" till otrohet är ett falskt påstående för oavsett vad man upplever så har man ALLTID ett val och vad man väljer har inget med situationen i sig att göra utan beror till 100% vilken slags person man är.

Men detta avskyr otrogna människor att höra eftersom det tar bort möjligheten att lägga hela eller en del av skulden för sina egna val på något (förhållandet, omständigheter, etc) eller någon annan (sin partner).

Varför svarar du då på ts fråga? 

Majoriteten av folks moraliska kompass har snurrat åt fanders då väldigt många tycker att otrohet inte är det värsta som kan hända i ett förhållande... Då är det inte så konstigt att statistiken på otrohet ökar när var och varannan anser att det får man leva med. 

Det är inte provokativt, det är rent felaktigt.

På vilket sätt är det samhällets fel att en person som själv VALT ett monogamt förhållande ångrar sig senare men är för feg och egoistiskt för att diskutera det med sin partner eller bryta upp och påbörja ett nytt förhållande med andra gränser? Är det samhällets fel att personen är egoistisk och feg?