• eddalp

    Hjälp, 16 års opiatmissbruk

    Hej, jag är en kille på 31 år som varit beroende av opiater sedan jag var 15 år gammal. Jag vill berätta min historia och hoppas det finns någon där ute som kan hjälpa mig bli fri från detta och det ni kommer höra är sjukt hur jag blivit behandla av våran svenska sjukvård som ska vara så bra,

    Min historia:

    Allt började med att mina föräldrar skiljde sig i maj 2005 och min farmor gick bort i Juni och det är 2 månader innan jag skulle fylla 15 år. Jag började dricka och röka hasch och några månader senare fick jag Tramadol och kände redan efter första gången jag tog det att jag mådde som en kung. Till en början var det oftast helger, men sen mer och mer. Jag hade flyttat med min mamma och bodde med henne. Hon jobbade och var aldrig hemma under helgerna och borta ibland under veckodagarna och det blev så att alla mina vänner börja hänga hos mig och jag fick klara allt själv. 
    Jag började gymnasiet och då började jag äta tramadol varje dag ( sålde även för att ha råd med mitt eget missbruk ).
    Under första 2 åren i gymnasiet hade jag över 50 procent frånvaro och fråga mig inte hur jag lyckade göra klart allt jag hamnat efter sista terminen i 3:an.

    Efter gymnasiet fick jag ett bra jobb, det var 2009. Jag lyckades sluta med allt då, röka hasch och äta tramadol. Men min första lön blev att jag brände 10 000:- på en kväll på alkohol och kokain plus jag började spela. Tog några månader sen började jag äta tramadol igen, men var några dagar i veckan och oftast de dagarna jag kände att jag inte skulle klara av mitt arbete.

    2010 råkade jag ut för min första trafikolycka som resulterade i spricka i 12:e kotan i ryggen och en ledd som gick av i 6:e kotan i nacken. Jag började då få utskrivet tramadol och det är nu allt börjar gå ut för ordentligt. Jag dämpar min ångest med tramadol, alkohol varje fredag och lördag samt spelar för enorma summor pengar som jag lånar,
    Fick tramadol i ca 3 månader sen sluta de skriva ut och utan nedtrappning och då fick jag en avläsning som jag inte känt tidigare och då fick jag börja köpa igen.


    2011 råkar jag ut för min andra bilolycka via mitt arbete, hade bett min chef om nya vinterdäck till min bil jag körde på jobbet men han svarade vi behöver inte fixa de idag de kommer inte börja snöa. På Efm åker jag mot en kund och det börjar snöa, vägen svänger men bilen vill inte svänga och jag nästan totaltkrockar med en timmerbil med släpp. Jag hade sån änglavakt och detta gjorde mina skador värre. Fick tramadol igen men den hjälpte mig inte mot mina smärtor och fick då tag på Oxycontin.
    Från 400mg tramadol till att ta 10mg oxycontin och få så mycket bättre smärtlindring plus ett helt annat mående


     


    2012 råkar jag ut för en bilolycka igen via jobbet och jag hade då ätit oxycontin i ca 1 år men var inte uppe i så höga doser var ungefär 40-60mg dagen. Men det är inte billigt, fast jag hade en bra kran och betalade 20kr st per 20mg tablett.

    Med tiden blir allt värre jag spelar bort mer pengar och ökar mina doser.

    Nu hoppar vi till 2015.

    Har nu ätit oxycontin i ca 5 år och var uppe i ca 240mg/dag. Och bråkade mycket på mitt arbete med mina kollegor pga att jag gjorde ett bra jobb och ville komma upp i företaget men stod bara och stampade.
    Det sluta med att jag säger till en kollega när vi tjafsar ja med jag säger upp mig och 3
    min senare kommer chefen med ett papper om uppsägning och skulle få lön för sista månaden och behövde inte gå dig så jag skrev på för de kändes som de ej vill ha kvar mig.

    Hade precis flyttat till en ny lägenhet och blivit av med jobbet. Fick ut ungefär 80k som slutlön och brände allt på Oxycontin och då kostade det 15 000:- för 98st 80mg och jag åt mellan 3-4st om dagen.

    2016-2019

    Börjar sälja oxycontin och annat för att ha råd med mitt missbruk och jag har hamnat hos kronofogden och mitt liv är så svart.
    min normaldos ligger då på ca 400-500mg om dagen.
    Sen vintern 2018 förlorar jag mitt körkort och några månader senare blir jag misstänkt för överlåtelse av 2 kg hasch.
    2019 får jag min dom på 1 års fängels.
    Tänker nu ska jag ta denna chans för att bli av med mittberoende och min advokat säger kommer ta 1 år innan får en plats då det är platsbrist på anstalter.
    Sista månaderna innan jag åker in äter jag mellan 800-1000mg oxycontin dagligen. Jag hade tillgång till tusentals, men från ingenstans blir jag lurade till polishuset för en annan sak och det visade sig jag varit efterlyst i 3 månader utan att veta om det för hade aldrig mottagit ett brev om inställelse datum.
    Fick direkt komma in i häktet och tänk er med 800-1000mg oxycontin om dagen till 0.. Jag berättade för sjuksyster där om mitt beroende men tog 3 dagar innan jag fick träffa läkaren och då fick jag temgesic i 6 dagar och tog min sista 0.2mg när jag la mig på anstalten första kvällen.

    Fyfan vad dåligt jag mådde och fick träffa läkaren där och fick Stesolid nedtrappning under 2 månader plus sjukskrivning för hade 0 energi att klara av någon sysselsättning.
    Efter det kom vi fram till att Gabapentin var bra för mig för skadorna samt mitt psykiska måend, ju mer tiden gick börja jag må bättre.

    2020 när jag skulle mucka så skulle kriminalvården skicka alla mina mediciner till beroendecentrum som skulle fortsätta skriva de. Vad tror ni händer de skickar inte och jag får problem då jag bara har Gabapentin för 1 vecka när du släpps.
    Jag fick kriga med vårdcentralen som till slut skrev ut i väntan på att jag skulle få svar från beroendecentrum.
    Har nu nästan varit ren i 1 år och kände att mitt liv kanske löser sig.. men det blir missförstånd mellan vårdcentralen och beroendecentrum och jag blir helt utan Gabapentin och tog väl någon vecka så hade jag börjat med ocycontin återigen.

    Fick ingen hjälp av beroendecentum överhuvudtage, fick kontakt en privatläkare och betala 900:- per besök och berättade allt för henne hon skrev ut oxycontin som jag skulle trappa ner på och trappa upp Gabapentin. Jag lyckas nu nästan sluta med oxycontin igen. 

    Början av 2021 är jag fortfarande beroende av oxycontin för nedtrappning gick för snabbt och ingen lystnade på mig. Men till sommaren bestämmer jag mig för att berätta hur jobbigt jag har det för min syster och mamma.
    Jag köper 2 ocycontin 80mg och 2st subutex och gör ett nedtrappnings schema, Flyttar in hos min syster och hon har hand om tabletterna och ger mig på utsatta tider.


     


     


    Jag lyckas sluta och har mina Gabapentin från privatläkare men har börjat gå hos beroendecentrum igen. Jag har varit ren knappt 2 veckor och redan börja min syster ställa krav på sysselsättnin och fixar en praktikplats åt mig. Det går inte att få någon som varit så beroende att börja med att göra kroppsarbet, orka knappt jobba 5 min innan jag var tvungen att sätta mig. Då starta allt igen för jag sa jag klarar inte detta men måste och jag köpte då oxycontin för att inte göra henne besviken för att ens klara av att gå till praktiken,

    men det var inte varje dag jag hade praktik och tog endast 40mg om dagen de dagar jag praktisera.

    Nu igen så börjar mina Gabapentin ta slut och beroendecentrum ska ta över att skriva ut men de vägrar och jag kontaktarvårdcentral och min privatläkare men igen hjälper mi. Så nu är de andra gången beroendecentrum ser till att jag blir av men den medicin som håller mig borta från opiater.

    Detta är oktober 2021 och jag börjar med oxycontin återigen men kommer upp till 240mg men har tagit tag i saker och börjat plugga osv.. på beroendecentrum undrar de varför jag börjat visa positiva prover och blir förbannad och säger hur de ens kan få finnas. Har sökt Laro ca 10 gånger sen 2018 men blir nekad för jag inte anses som
    en riktig missbrukare för jag aldrig tagit Iv eller tagitöverdoser och då är man ej kvalificera.

    Jag åt oxycontin ungefär i 2
    månader och gick över till Subutex och söker återigen Laro men blir nekad.

    Har försökt sluta 3-4 gånger under senast 6 månader men finns inte på kartan, klarar att sluta men har för mycket runt mig. Alla som ställer krav plus min skola och känns som att ingen vill jag ska bli fri men lyssna på mig o låt mig återhämta mig innan jag börjar med saker. 2 veckor är ingenting för en opiatmissbrukare. Hade varit ren 1 år och hade fortfarande fysisk och psykisk abstinens men inte så de var som i början men sömnsvårigheter, ont i leder, psykiskt m.m och Gabapentin hjälpt mig mycket.

    Nu har jag bestämt mig jag måste få ett slut men vet inte, jag riskerar förlora min utbildning om jag ska lägga mig i 1
    månad och berättar jag att jag börjat igen för min syster är jag dessutom hemlös.

    Om inte de i din närhet kan förstå mig och lyssna på vad som är bäst för mig istället för att ställa krav.

    Jag mår så psykiskt dåligt med grov ångest osv

    Tog min sista sub 07:30 i torsdags 20/1. Alltså va 42 timmar sedan.

    Köpte en karta benzo 1 mg idag och en oxycontin som jag tog halva av för att sub har sån halveringstid och tänker spara den andra halvan 3 dagar till. För då har de gått en vecka sen sista dosen sub och vet sub är så mycket mer utdragen avtändning. Sen blir de en blå på morgonen och kväll i 10 dagar,

    Men min största rädsla är hur jag ska klara mitt liv sen, har för mycket måsten och har tagit kontakt med min läkare på smärtkliniken för att be om Lyrica då han pratade om de skulle vara bra för mig. Jag går där och träffar kurator, sjukgymnast m.m och vill bara få ordning på mitt liv och sedan bli av med lyrican. När jag mår bättre i kroppen som är så svag, ska få börja träna osv.

    Men är livrädd att jag inte klarar det pga allt runt omkring mig. Önskar över hela mitt hjärta att jag aldrig börjat på praktiken då hade livet förmodligen varit bättre, ni som varit opiatmissbrukare under lång tid vet att börja med fysisktarbete efter 2 veckor är ingen bra idé då man inte kommit knappt 1-10 del av din återhämtving,

    Snälla ge mig råd orkar inte leva så här en sekund dt. 

  • Svar på tråden Hjälp, 16 års opiatmissbruk
  • Anonym

    Har läst allt och kan säga att jag tänker på dig.
    AA är bra när man har missbruk
    Blev glad när jag lästa att du börjat ta tag i saker och studerar

  • Anonym (Nykter alkoholist)

    Det enda som hjälper är NA och AA!

    Jag har också gått på Beroendecentrum ett par år. Sjukvården kan hjälpa med livshotande abstinens, den akuta avgiftningen och behandla parallella tillstånd till missbruket såsom bipoläritet, ADHD, personlighetsstörning, ångest m.m. Men sjukvården kan inte hjälpa dig fortsätta vara nykter, leva nykter och leva lycklig drogfri och hindra från återfall. De kan inte det eftersom de inte gjort den resan själva och egentligen därmed inte vet vad som driver en alkoholist att dricka eller en missbrukare att missbruka och de kan inte läsa sig till den kunskapen eftersom de inte har problemet själva, inte gjort resan och inte vet lösningen.

    DET FINNS EN LÖSNING!

    Vi som gjort resan till nykterhet och drogfrihet kan vägleda dig genom detta gemensamma problem som vi alla delar med dig genom att berätta hur vi själva gjorde och leverera en lösning som fungerat för oss och stöttning och gemenskap.

    Därför ska du vända dig till AA och NA. Sök på deras hemsidor efter möten i din stad och ta dig till ett möte. Där kommer du träffa oss som själva blivit fria och vi kommer hjälpa dig. Sedan jag hittade AA blev det lätt att vara nykter.

    Anledningen till varför du inte klarat dig hittills är att du kämpar ensam "på vita knogar" och det är ett enda stort lidande vilket leder till sådant som du beskriver i din tråd, där du liksom inte klarat dig utan pillren. Det finns en lösning på det, men du måste själv sätta den ena foten framför den andra och ta dig till ett möte.

    Självklart ska du också fortsätta i sjukvården, de kan hjälpa dig med praktiska saker m.m. så som sjukskrivning tills du är avgiftad osv.

  • Drottningen1970
    Anonym (Nykter alkoholist) skrev 2022-01-23 03:19:34 följande:

    Det enda som hjälper är NA och AA!

    Jag har också gått på Beroendecentrum ett par år. Sjukvården kan hjälpa med livshotande abstinens, den akuta avgiftningen och behandla parallella tillstånd till missbruket såsom bipoläritet, ADHD, personlighetsstörning, ångest m.m. Men sjukvården kan inte hjälpa dig fortsätta vara nykter, leva nykter och leva lycklig drogfri och hindra från återfall. De kan inte det eftersom de inte gjort den resan själva och egentligen därmed inte vet vad som driver en alkoholist att dricka eller en missbrukare att missbruka och de kan inte läsa sig till den kunskapen eftersom de inte har problemet själva, inte gjort resan och inte vet lösningen.

    DET FINNS EN LÖSNING!

    Vi som gjort resan till nykterhet och drogfrihet kan vägleda dig genom detta gemensamma problem som vi alla delar med dig genom att berätta hur vi själva gjorde och leverera en lösning som fungerat för oss och stöttning och gemenskap.

    Därför ska du vända dig till AA och NA. Sök på deras hemsidor efter möten i din stad och ta dig till ett möte. Där kommer du träffa oss som själva blivit fria och vi kommer hjälpa dig. Sedan jag hittade AA blev det lätt att vara nykter.

    Anledningen till varför du inte klarat dig hittills är att du kämpar ensam "på vita knogar" och det är ett enda stort lidande vilket leder till sådant som du beskriver i din tråd, där du liksom inte klarat dig utan pillren. Det finns en lösning på det, men du måste själv sätta den ena foten framför den andra och ta dig till ett möte.

    Självklart ska du också fortsätta i sjukvården, de kan hjälpa dig med praktiska saker m.m. så som sjukskrivning tills du är avgiftad osv.


    NA och AA har hjälpt jättemånga människor och det är superbra att de finns. Men jag säger absolut nej till att det är det enda som hjälper och att det funkar för alla. Det är helt enkelt inte sant och den inställningen är det jag tycker är riktigt dåligt med AA/12 steg. 


    Sanningen är att det är lika fel för vissa som det är rätt för andra. Olika individer och personligheter behöver olika insatser.

    TS jag tycket det låter märkligt att du nekats LARO. vilken del av Sverige befinner du dig i?
    För 20 år sedan var det lika lätt att komma in i LARO som en kamel genom nålsöga, men de senaste 10 åren är det ju mycket mycket lättare. Har du berättar hur länge du haft ditt opiatmissbruk, som du gjort här?

  • Anonym (Tjej 37)

    Hej ts
    Bra kämpat av dig och jag förstår helt din situation och har själv varit i liknande sits.
    Jag tycker det låter som att du vill finna ursäkter till att fortsätta ta dina opiater eller rättare sagt ditt beroende vill ha utsäkter.
    Är lite hård men du får ta det.
    Du kan inte skylla på kraven i omgivningen att du måste ta, vi kommer att stöta på svårigheter hela livet och ha tuff perioder och det funkar inte alltid att ta till droger för att lösa det även om det är lättaste vägen för då kommer du aldrig komma ur skiten.
    Uppenbarligen är du inte stark nog att klara av det här själv så länge du inte tror på dig själv.
    Det finns hjälp att få men det är inte hos en läkare som skriver ut andra medeciner eller laro, då försöker du bara ersätta det ena med det andra och ta bekväma genvägar. 
    Skit i subben för den kommer bara sätta dig i ett annat beroende.
    Jag tycker helt klart du ska prova med behandlingshem så du får tid att jobba med dig själv i en bra miljö där du bara behöver tänka på dig själv . 

  • svartellervitt

    Hann inte riktigt läsa igenom hela texten så noga som jag vill, sitter på jobbet och min rast är snart slut. Hinner inte skriva allt jag har att skriva till dig, men jag var tvungen att lämna ett llitet inlägg och säga hur mycket jag känner med dig och jag förstår den ångest som inte går att beskriva. Nu är detta kanske en dum tanke och helt fel, jag ska skriva mer när jag är hemma om hur det varit för mig och vad som ledde till att jag står där jag är nu idag. Efter flera år av missbruk och ännu fler försök och typer av hjälp att sluta - jag klarade inte något av det. Det tog flera år innan jag till slut sa till min sjuksköterska som jag då hade som kontakt på psykiatrin, att jag vill träffa läkare för inskrivning på LARO (Läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende) för eventuell inskrivning och få påbörja en behandling med Suboxone utskrivet från dom. Jag blev nekad första gången, den andra gången jag gjorde ett nytt försök blev jag inskriven. Har nog gått på Laro i fem år nåt sånt. Det är det bästa jag gjort, trots att jag tagit mina återfall, så har jag alltid fått hjälpen att hamna rätt och dom har funnits där på ett sätt som hjälpt mig att nu leva ett stabilt och vettigt liv. Jag har jobb, en egen inkomst, boende och jag mår bra. detta är bara en liten liten del i allt jag skulle skriva, det har givetvis inte varit såhär enkelt som det ser ut i min text. Du får gärna skriva PM till mig om du känner för det, och tänk på att jag menar inte att jag råder dig till varken ena eller andra, detta är bara som jag vill berätta vad som hjälpt mig och det finns säkert bättre sätt för andra människor! det är varken rätt eller fel :)

  • svartellervitt

    Oj. förlåt jag har inte läst tidigare inlägg men såg nu att någon nämt Laro. Jag ska läsa igenom allt ordentligt när jag kan i lugn och ro läsa och inte missa något. Sorry :)

  • Anonym (gg)

    Praktik innan man ens är ordentligt avgiftad är en dålig ide. Om du inte funderar på laro tex så hade jag rekommenderat att du åkte iväg på något behandlingshem i något år. Det hjälpte mig, det tar mycket längre att bli normal igen än anhöriga förväntar sig. 

Svar på tråden Hjälp, 16 års opiatmissbruk