Hur delaktiga vill ni vara på en föreläsning?

Oerhört störande. Är jag på en föreläsning vill jag lyssna, inte prata. 

Jag är själv ganska ofta på den typen av föreläsningar. Jag arbetar inom skolvärlden och har gjort i snart 30 år. Trots att jag vet att det är bra med lite interaktion och inte passivt bara sitta och lyssna, så tycker jag personligen inte så mycket om sådana där inslag. 
Jag vill lyssna, ta anteckningar och sen gå hem och reflektera över det jag hört. Känner jag ingen i sällskapet så känns det alltid ganska krystat när det ska vara "bikupor " där man ska prata med grannen. Även när jag gått utbildningar och varit på föreläsning ihop med kurskamrater som jag känner lite grann i alla fall, så känns det krystat. 

Då tycker jag det är bättre med frågestunder, där någon kanske ställer en klok fråga som jag själv inte hade kommit på, och så får föreläsaren svara. 

Jag ogillar sådana inslag. Går jag på en föreläsning vill jag lära mig så mycket som möjligt, sedan gå hem och fundera över vad jag lärt mig, slå upp saker, googla etc.

Diskussioner och uppgifter hör hemma på lektioner, seminarier etc, är det en föreläsning förväntar jag mig så mycket info och idé som möjligt från föreläsaren.

Såpass länge behövs nån form av uppgift. Jag kan diskutera med folk men ogillar uppgifter som kräver prestation eller att ge spontan feedback till andra. 

Bikupor behöver tydlig frågeställning och/eller nån som cirkulerar i diskussionerna.

För mig är det viktigt att föreläsaren har pondus. Karismatisk. Visa med känsla och kroppsspråk. Titta inte ner på papper utan mot oss, ha gärna stöd och ha papper för komma ihåg. 

Nej tack, vill verkligen inte vara ?aktiv?. Inget alls. Inte ens lite. Hatar sånt.

Går jag på en föreläsning vill jag höra, visa intresse inte vill bli störd. Det gör inget om man har nu frågor. 

Störande, och utpekande om man måste dela med sig av vad man kom fram till! Att göra övningar på egen hand har jag mindre emot, det vore bra att lägga in pauser direkt efter, så efter att du pratat en timme och sedan efter ytterligare en timme. Ingen orkar sitta tre timmar i sträck. Men låt mig slippa vara "trevlig" och "intresserad" av vad nån annan stolle har att säga. Jag är där för att lyssna på en som kan något, inte nån pratkvarn jag råkat hamna bredvid.

Som med så mycket annat så är det bra om det görs på ett bra sätt men dåligt om det görs på ett dåligt sätt. Att bara slänga in någon ogenomtänkt aktivitet för att bryta monotonin räcker inte. Övningen behöver vara relevant och väl utformad.

Skriver under på det sistnämnda här! 

Jag vill inte ha några andra aktiviteter än möjlighet att ställa frågor. Det är föreläsarens uppgift att göra sitt jobb så bra att det blir intressant och givande utan påtvingade aktiviteter. Sånt är bara störande och utpekande.

Tack snälla ni som svarar! 
Värdefull information!
Fortsätt gärna svara, även om annat som ni tycker är viktigt för att en föreläsning/kurs/utbildning ska vara bra

Jag har hellre korta pauser, typ några minuter, där man kan sträcka på sig, leta upp rätt papper i sin väska, sms:a barnen etc. De där pauserna behövs för att smälta allt och orka koncentrera sig igen.Och inte sällan byter man några ord med den bredvid då. Och då sker det spontant och blir trevligt istället för konstlat, som det tyvärr lätt blir om föreläsaren ber en prata om något specifikt. 

Efter pausen är det läge för frågestund kring det man nyss pratade om, för då har folk hunnit komma på vad de undrar över. 

Min favoritföreläsare brukar dessutom göra pauser på 10-15 sekunder där hon själv är helt tyst med jämna mellanrum. Hon bara tystnar,  tar en klunk vatten eller något sånt och låter alla hjärnor vila lite. Så himla bra! 

En föreläsning ska inte vara ett seminarium!

En föreläsning är öppet för klargörande frågor vid enstaka och sporadiska tillfällen Seminarium är det då publiken förväntas vara delaktig.

Är jag bokad på en föreläsning förväntar jag mig det. Är jag bokad på ett seminarium förväntar jag mig det istället. Den föreläsare som blandar ihop begreppen kommer att få omdöme som avspeglar begreppsförvirringen. Det blir gärna så när man har vissa förväntningar och de inte alls motsvarar verkligheten.

Instämmer. Och lägger till att jag vill sitta längst bak och helst inte synas. Bara finnas där och lyssna och gå ut obemärkt.

Jag är heller inget fan av att vara delaktig genom att sätta mig och prata i smågrupper för att sedan berätta vad vi kom fram till, eller liknande. Men när man får en sån där dosa och ska svara anonymt på frågor som sen kommer upp på storskärm är helt okej och kan vara ett trevligt inslag när det är relevant ????