Behålla eller inte..? Vecka 5

Så här tänker jag. 
På något sätt har ni inte skyddat er eller det har inte funkat så nu är ni gravida. Hade ni verkligen inte velat bli det så kanske ni hade skyddat er mer?
Det är vad jag tänker spontant, att ni kanske vill lite litegrann eftersom ni nu hamnat här? Men det kan givetvis vara fel.

Annars så är det mesta möjligt att göra MED barn. Livet tar inte slut när man får dem, det hade varit sorgligt.
Däremot är det ju så att mycket är enklare att göra innan.
Man kan resa mer fritt och på ett annat sätt, ägna sina semesterdagar och ledigheter åt det man helst vill. Särskilt om man inte varit ihop så jättelänge kanske man vill ha ett år eller två då man bara umgås med varann?
Byta boende går bra. Men är den ena föräldraledig eller man väljer att gå ner i tid så får man vara beredd på att det tar längre tid att spara ihop pengarna. 

Ni är inte lastgamla men inte heller unga direkt, så det vore inget "konstigt" om ni fick barn nu. Ni kanske skulle gå och prata med en kurator innan ni fattar beslut? Brukar finnas kopplat till MVC.

Jag tänker såhär?om ni ändå vill ha barn om ett eller två år så varför inte köra nu? Som du själv skrev så är en graviditet ingen garanti.

Man kan göra massor med barn med?det är bara man själv som sätter massa begränsningar och om ni ändå vill inom en väldigt snar framtid så känns det inte som att ni kommer att hinna med hur mycket som helst innan ändå mitt i en pandemi. ..
Boendet är verkligen inget problem med ett barn heller

Jag har inte varit i din sits men vill bara säga ang bo litet, vi bodde i en liten tvåa på 50kvm när vår första kom och det var inga som helst problem. Lillen sov i vårat sovrum, de behöver egentligen inte så mycket första året. Tycker inte det ska vara ett hinder.

Vi reste både ihop och på varsitt håll innan men det är inget vi saknar idag eller heller känner oss hindrade från att göra med barn. Men det är klart enklare att bara ta en spontanresa själva än med barn. 

Jag ångrar inte att vi skaffa barn när vi gjorde men inte heller att vi inte skaffade det tidigare. Skulle dock inte göra abort om jag var sugen på barn och relationen var bra och stabil. 

Ja jag tror att vi båda innerst inne var medvetna om att jag kunde bli gravid. Det var ett medvetet risktagande. En del av mig tänkte att det löser sig oavsett vad man än väljer att göra. Men det är så stort - att vara gravid och att skaffa barn. Det går liksom inte att begripa eller greppa det riktigt. Det känns så surrealistiskt. Vi har knappt varit tillsammans i ett år men tänker inte låta det spela in så mycket i ekvationen. Vi är där vi är. Vi vill vara med varandra.

Det som jag tänker på mest är den ekonomiska biten. Det kommer ta längre tid att spara ihop till en större lägenhet. Men det kanske inte är hela världen att bo kvar här 1-2 år?

tänker även på ?när är rätt tid? egentligen? Finns det ens ?den perfekta tajmingen?. så svårt att sluta jämföra sig med andra också. 

Nu var ju vårat barn planerat men vi trodde det skulle ta längre tid och vi blev gravida på första försöket så blev själva chockade och nojiga i början. Men just i det avseendet tycker jag en graviditet känns ganska lång och man hinner växa in i rollen. Första 3 månaderna hade jag nästan lite smått panik, framförallt kring boendet. Det är en stor omställning i livet att bli förälder men man växer in i rollen och det blir snabbt det mest naturliga som finns. 

Nu flyttade vi när barnet var strax över året men hade ju absolut kunnat bo där ett tag till. 

 

Jag håller med om att man växer in i det. Och det är ändå ett antal månader kvar tills barnet kommer. Å andra sidan är det inte någon jättelång tid. Och man har ingen aning om hur man kommer må.

Det viktigaste för ekonomin är att ni två är överens om hur ni vill prioritera som familj. Jag har sett alldeles för många trådar här på familjeliv om obalanser som blir efter att man får barn för att pappan (oftast) inte är sugen på att få sin ekonomi påverkad av att mamman är hemma med barn. Samtidigt som mamman måste maxa sitt uttag av dagar för att ha råd att bidra till det gemensamma och köpa allt som barnet ska ha. För ekonomin påverkas, så är det. Har man inga dyra vanor, har lätt för att dra ner på det som inte är nödvändigt och framför allt då att man ser på samma sätt på saken så är det lugnt. Annars är det läge att ha den diskussionen nu.

Vi bodde i en tvåa när vi fick barn och bodde där tills hen var tre år drygt. Först då kände vi att det blev så mycket leksaker och behov av egna små ytor att det var värt att flytta till större. Jag personligen hade inte pallat att bo i en etta om det inte gick att skärma av. För har man jobbiga nätter och en ska jobba så måste det finnas någonstans där den som för tillfället inte är ansvarig för barnet kan gå undan och sova. Annars är båda ett vrak efter 2v.

Jag hade inte behållit om jag inte var 110 % säker. Du är ännu väldigt ung. 

Väldigt ung kanske var att ta i  varit könsmogen i typ 15 år antagligen och med en fertilitet som brukar gå (dock sakta) neråt efter 30-35 så beroende på om de vill ha många barn hade jag nog inte sagt "väldigt ung"...Men självklart ska ni bara behålla om det känns helt rätt!

Bästa vore kanske om du fick prata med någon. Jag känner ju inte dig men får intrycket av att du vill behålla men känner dig lite rädd och nervös, det hör till med massa olika tankar, speciellt i början!

Det med storleken på boendet är nog aboslut inga problem. Jag har en 4 månaders bebis och när jag var gravid sa jag till min sambo att vi måste flytta till minst en trea, vilket vi gjorde men tro mig, vi hade faktiskt klarat oss med mycket mindre med en liten bebis, säkert 1-2 år åtminstonde.  

40kvm är inte för litet, de första två åren kommer ni ha barnet hos er mycket av tiden.
Du har jobb, ni är bägge vuxna. Jag tycker ni ska behålla, har du vid ett tillfälle redan upplevt problem så finns det risker att du kanske inte har fullgångna graviditeter sedan och då kommer du alltid tänka och säkert ångra dig över en abort.
Du skriver att ni vill resa osv, det kan man göra med barn, du kan gå på restaurang med barn och hitta på en hel del. Jag känner några som körde backpacking i Indien med en 6mån bebis, allt går om man vill.

Lycka till.

När jag var i din ålder blev jag också gravid med första barnet. Nu väntar jag femte. Mitt medskick är att själva tillståndet att vara gravid sätter igång så otroligt mycket tankar (även när det är femte gången), vilket är naturens sätt att förbereda en (öppna upp sinnet mm) för vad som väntar.

Men det kan vara stressande och svårt att tänka klart när allt ställs på sin spets.

Vi är alla olika, men det jag också vill skicka med är att det egentligen inte finns någon speciell tidpunkt som är perfekt. Det finns det aldrig. Man är aldrig riktigt mentalt redo (även om man tror att man är redo så är det som väntar så okänt och blir högst sannolikt inte som man tänkt sig ändå). 

Angående bostad så skulle jag se det som en no brainer att bo på 40 kvm. Snarare en frihet att inte behöva stå och betala för större boende när man har en bebis. Bebisen behöver ingen plats och upp till sju års ålder vill barn ändå helst bara vara precis på samma kvadratmeter som du befinner dig. Småbarn behöver inte eget rum, de vill inte ens sova i sin egen säng om de får välja (generellt sett).

Flytta till större kan man göra senare. 

Ingen kan ju säga vad du ska göra men hade det varit mina argument emot så hade jag behållit. En graviditet är inget att ta för givet som du skrev och vad jag ser finns inga hinder. Jag skulle nog ångra mig om jag gjort abort i det läget. 

Har själv två barn och har inte haft bra ekonomi mm när det fötts. Men allting har lösts sig. 

Behåll, resa gör du med barnet ändå osv. Önskar jag hade varit i din ålder när jag blev gravid, jag fick barn mkt senare pga aborten jag själv  gjorde

Jag är också 28 år (gravid i vecka 23) och sambon är 30 år. Vi bor i en etta på 33 kvm. Vi har ett hus påväg men som kanske är klart om ett år. barnet bestämde vi oss för att behålla innan vi ens hade en tomt/hus på G. Vi frågade oss ?När är egentligen rätt tid? och så körde vi på. Vår tanke är att allt går om man vill. Vi har köpt en resesäng som enkelt kan fällas ihop, ihopfällbart skötbord samt ihopfällbar badbalja, dvs kompactliving :).