I år ska jag bli tjock
Mitt ända nyårslöfte detta år är att inte banta.
Jag är 26 år gammal och har i halva mitt liv varit missnöjd med min kropp. Jag har egentligen aldrig varit tjock, väger idag mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv vilket är 57 kilo på mina 165 cm. När jag var 13 år bantade jag för första gången och rasade från 43 kilo till 37 kilo på en termin och blev skickad till skolsyster av lärare och fick hemringning. Där började min bantningsresa, eller rent ut sagt ätstörningsresa. Sen den hemringningen kunde jag inte svälta mig själv längre eftersom mina föräldrar övervakade min kost hemmavid, så det gällde att hålla sig hemifrån så mycket som möjligt. Mellan åldern 17 och 21 tänkte jag inte lika mycket på vikt utan såg mig som tillräckligt smal för att få äta ungefär vad jag ville, men höll ändå ner på portionsstorlekarna så som alla tjejer gör. Men dom senaste åren har jag kommit in i en väldigt otäck års cykel som går ut på att jag varje vår efter nyår känner mig helt fruktansvärt fet, oavsett vad jag väger, och bestämmer mig för att hårdbanta ända fram till sommaren. Jag har testat diverse dieter och träningsprogram under dessa perioder och trots att jag hållt det strikt har jag max gått ner till 55 kilo. Jag verkar inte kunna gå under 55 kilo vad jag än gör, och jag märker att jag mår fruktansvärt dåligt av det. Varje vår samma visa, jag planerar en målvikt och lägger upp ett schema, vågen och måttbandet åker fram och jag börjar mäta och väga. Sen framåt april maj så bryter jag ihop för att det inte fungerar och jag känner mig fet och ful ändå. Jag gråter och min pojkvän tröstar mig och säger åt mig att sluta bantningsprogrammet. Och så gör jag det och äter som vanligt hela sommaren och hösten.
I år orkar jag fan inte! Jag mår skit av att banta. Och jag kommer aldrig att ha min drömkropp för jag är uppenbarligen psykiskt störd när det gäller min egen kroppp. Jag är ju aldrig nöjd och på nått sätt mindre nöjd när jag väger lite mindre och försöker hålla vikten. Jag har kommit fram till att det enda sättet för mig att bli lycklig på är att släppa vikten HELT och acceptera mig själv som en tjock person. Jag vet inte ens om jag kommer att bli tjock, men jag måste tänkte att jag är tjock för att bara utesluta att ens kunna vara smal. Jag ska härifrån se mig själv som en person som inte är tränad eller smal för då behöver jag inte skämmas om jag märker av en fettvalk över jeansen.
Låter inte detta som en bra idé. Har någon annan testat samma? Fungerade det?
Hejja 2022! Mot glädjen och fetman!!! Nej skämt åsido inte fetma men, HEJDÅ SMALHETEN! Nu, glädje!
