Boka abort eller inte....

Du behöver en abort och ett eget boende så du kan göra slut med den där aggressiva typen. Ni har ingen framtid ihop. Ju förr du inser det desto bättre. Du kan inte skaffa barn till ett sånt hemliv som ni har, om du tänker vänta fem-tio år på att han ska bli bättre (och för det behöver han/ni gå i terapi) så finns inga garantier. Du slösar ditt liv ts.

Om du tvivlar så inte!  Risken finns att du ångrar det. Prata med kurator först?

Varför ens sätta sig i en sits o bli gravid om ni inte har de bra o han är som han är?  Är ju inte så svårt att skydda sig.. 

Och vilken nytta tycker du att ditt inlägg gör för ts?

Vilken jobbig situation. Utifrån det man kan läsa i texten skulle jag råda dig till abort för att inte utsätta ditt barn för en aggressiv pappa. Har han problem med humöret nu så kommer det inte bli bättre med en liten i huset med de konflikter och sömnbrist osv det kan innebära. Det låter som att du redan överväger att lämna honom, och risken finns ju att du då med tiden kommer att få lämna ditt barn ensamt med en aggressiv man.

Håller med

Det är nog det bästa för (icke-)barnet, ja. 

Att hon kanske tänker till nösta gång så man slipper hamna i samma sits igen? En abort är inge kul o gå igenom o dessutom strypa ett liv som inte var völkomnat fråm början är völ knappast positivt heller? De finns skydd. Vill man inte ha barn o har man en psykopat som partner bör man förstå att man ska använda skydd om man nu måste ha sex med varandra.. 

Vill jag själv ha barn? 
Svaret på det är vad som hade avgjort det för mig iaf. 

Oerhört svårt! Men är du så tveksam redan nu till din sambo och hans hetsiga humör så skulle jag råda till en abort. Frågan du får ställa dig är om du vill leva ihop med honom tillsammans med ett barn som periodvis kommer att tära på ert tålamod under hela barnets uppväxt. Klara sambon av motgångar och stressade situationer? Kan han behålla lugnet då? Om inte så är det inte rätt. Väljer du att behålla barnet och fostra det själv så vet du inte vad din sambo kommer att kräva av dig i framtiden. Vårdnadstvist kanske? Dessutom, kommer du ha råd att försörja dig själv och barnet? Du beskriver att du vill plugga och skaffa bättre inkomst och att din föräldrapenning skulle bli låg. Oddsen är emot för att behålla barnet. Men förstår att det är ett tufft beslut att ta. Egentligen kan bara du innerst inne veta vad du ska göra. 

Boka kurator så att du får hjälp i detta. Spontant låter ju inte mannen som någon man särskilt gärna skulle vilja överlämna ett barn till. Kanske ska du boka abort och gå vidare?

Du tror att du upplyst om något som TS inte redan visste? Seriöst alltså?
Hon visste inte att det finns skydd och att hon borde använda det,  och till råga på allt trodde att en abort är kul att gå igenom? 
Var inte det bara så att du ville mästra lite, trycka till och känna dig överlägsen?

Nej tror faktiskt inte det med tanke på hur hon förklarar hur illa deras situation är o endå väljer man att ha massa oskyddat sex. 

Om JAG var i din situation hade jag inte gjort abort. Jag hade flyttat ifrån honom så fort som möjligt och gått igenom graviditeten med honom på avstånd. Sen vilket ansvar han vill ta när barnet väl är fött hade varit upp till honom men jag hade inte skrivit under för gemensam vårdnad...

Detta för att jag, när jag försöker sätta mig in i din situation, tror att jag har en längtan efter att få bli mamma och åldern springer ifrån mig. Jag hade varit för stressad att börja om efter 30, tänk om jag aldrig får uppleva livet som mamma.

DU bör nog ta dig en funderare på hur du uppfattar människor runt omkring dig om du verkligen går runt och inbillar dig att det ENS finns någon som inte VET att det finns skydd och att abort är roligt.
Nu tror ( och för din skull hoppas) jag i och för sig egentligen att du vet att det inte ligger till på det viset. Du  försöker bara slingra dig och ursäkta ditt onödiga och mästrande inlägg.
Du gör bara bort dig ännu mer så här.

Jag hade tänkt likadant 

Du är bara 31 år och vad du beskriver är rakt på sak ingen framtid. Du måste lämna denne man. Ta hjälp av vänner alt dina föräldrar. Det får inte bli prestige. Du har bara ett liv. Du kan ju notera hur han uppträder idag....hur kommer han då inte uppträda i framtiden om du får ett barn med honom. Du har därmed ett band till honom du i princip aldrig kan klippa av.

Ta vara på dig själv. Genomför aborten. Ta tag i situationen lämna honom. Bygg upp ditt liv. Gå vidare. Det finns snälla trevliga män därute som vill bli pappa till dina barn. Det är inte försent.

Bara för att du inte hade skrivit under för gemensam vårdnad innebär det inte att du hade fått ensam vårdnad. Pappan kan väcka talan om gemensam vårdnad i domstol och då är det upp till domstolen att avgöra om det blir gemensam vårdnad eller ej. Skulle inte rekommendera någon att låta det gå så långt. En rättegång är en dyr och lång process. 

Vilken jobbig situation du har satt dig själv i, ts. Nästa gång bör du tänka ett steg längre och inte ha oskyddat sex med en partner som du är osäker på om du vill fortsätta leva med. Då slipper du hamna i en situation som denna igen.

Nu när graviditeten är ett faktum så är det upp till dig vad du ska göra. Vill du behålla så kan det ju bli så att förhållandet med honom tar slut inom en snar framtid och då blir du ensamstående. Er ekonomi är inte bra och det är dyrt att ha barn så oddsen är ju emot er där. Sedan kanske han också vill ha barnet och då kommer du behöva ha kontakt med honom i minst 18 år till eller så vill han inte ha barnet och du blir helt ensam med barnet.

För mig är det viktigt att jag ser till att jag kommer ha en bra föräldrapenning innan barn kommer på fråga. Det underlättar enormt mycket om ekonomin är god. Det är inte roligt att leva på existensminimum eller behöva vända på varje krona och öre för att få ekonomin att gå ihop. Har du inte jobbat tidigare eller varför skulle du få en sådan usel föräldrapenning? Du är ju trots allt 31 år. Visst kan du behålla och det kanske skulle lösa sig med tiden men risken är också stor att det skulle bli väldigt jobbigt och struligt. Det finns aldrig en perfekt tidpunkt för barn men man kan ha någorlunda goda förutsättningar och det har inte ni. Jag råder dig att ta tag i ditt eget liv och din ekonomi innan du sätter ett barn till världen.