Npf eller andra funktionsvariationer

Håller helt med dig Anonym 567. Vi får hoppas att det kommer ske en förändring snart, inte en dag för sent att till exempel särskolan ändrar sitt namn! Men tänk att det skulle behöva ta så lång tid! 

Vad exakt är det du vill veta?

Som specialpedagog känner jag:  Wow så mkt bättre allt hade blivit om fler barn i vårt land hade mött lärare som dig. Underbar människosyn????????!Så kör!!!

PS. Frågetecknen är rosor men det kom inte med

Det jag gärna skulle vilja veta är hur ni upplever kontakten med exempelvis skolan, tycker ni att de är lyhörda och får ert barn det stöd som det är berättigad till? Det är verkligen inte meningen att trampa någons tår med det här inlägget.

Som person med egen npf-diagnos och förälder till barn med dito, tycker jag det är en bra start att sluta använda det urlöjliga och identitetspolitiska "funktionsvariationer". Nej, bara nej, till detta infantila uttryck. 

Hej! 
Mitt namn är Linda och jag arbetar som lärare. I läraryrket har jag varit i snart 10 år och de senaste 8 åren har jag bara arbetat med barn och ungdomar som har NPF. Jag älskar mitt arbete eftersom de här eleverna ger så mycket tillbaka varje dag, samtidigt så ser jag hur mycket de sliter. Jag ser även hur alla föräldrar sliter och får fungera som barnens advokat.

Jag har en dröm och det är att skapa någon slags hemsida där man får ge alla föräldrar och barn en röst, en hemsida med massa tips till alla barn, ungdomar och föräldrar.

Det är en dröm jag har, kanske helt orealistisk men något som mina elever lär mig är att aldrig ge upp så nu tänker jag.... Vi kör! 

Skulle gärna vilja höra era berättelser! Finns det någon som vill dela med sig? Hur går det i skolan? Hur är det hemma? Har ni några supertips att dela med er? Det är ni som är experter! 

O jag önskar innerligt att fler bara kunde sluta döma de här barnen och förvänta sig att de ska följa vår värld. Vad sägs om att istället ta en inblick i deras värld och skapa lite förståelse. 

Om ni inte vill dela med er här, får ni jättegärna skicka till: [email protected] 

Tack! Ni är bäst!  //

Kontakten med skolan är och har alltid varit urusel. En ovilja att hjälpa. Kort och gott. 

Har dock fått mycket bra hjälp nu med ena barnet av kommunen, som hjälpt i kontakten med skolan. Så att hen till sist fick den hjälp hen behöver. 

Annars är det a och o med tydlighet, struktur och förberedelse. 

Scheman. Dagsschema, veckoschema och bildstöd för olika aktiviteter. 

Förberedelse! Det är alltid viktigt. Så enormt viktigt. 

Släpp det som inte fungerar. Släpp alla ?så ska det vara?, ?så har det alltid varit? och ?barnen ska äta det som ställs fram?, ?inga skärmar vid matbordet? och all annan skit. 

Fokusera på det som fungerar. 

Ingen vinner över någon, vi vinner tillsammans. Man kan släppa på sina regler och sätt man tror att det ska vara på. 

De sju frågorna. Vad ska jag göra, med vem, var, hur länge , vad ska jag göra sen, vad behöver jag ha, och varför ska jag göra det?

Och kanske viktigast av allt, förståelse. Vi är alla olika, oavsett diagnoser, och vi har alla rätt att vara precis som vi är. 

Och tid, ge varandra tid. 

Och massa massa massa gränslös kärlek.