Dejtbar trots sämst ekonomi? :(

Klart du är dejtbar, det finns någon för alla. Var ärlig från början, och satsa på särbo skulle jag säga. Ut på de stora siterna så att du får ett stort utbud för många kommer de facto att välja bort dig. Leta efter någon i liknande situation är nog det bästa och ha lite tålamod.

Håller med

Ska läsa å följa tråden, tror vi tjejer har lättare att träffa partners trots dåliga förutsättningar, än vad män har

Allt går väl, men försök styra upp din ekonomi, om inte för din egen och dina barns skull. 

Det som eventuellt kommer in i ert liv, kanske eller kommer inte vilja försörja dina barn, han har kanske egna som han tar ansvar för. 

Skulle gärna skrivit något som ger dig hopp me tyvärr nej.

Nu är jag förvisso kvinna, men skulle dra öronen åt mig av men med 1 av de grejorna du skriver. Barn på heltid, absolut inte! Sviter av depression ; no no, har jättesvårt för detta med depressioner och folk som tycker synd om sig själva osv?.och ekonomi? det skulle betyda att vi aldrig kan resa, om inte jag betalade, aldrig köpa ett hus, ingen juste bil. Förresten resa, nej just det, knepigt med resor när du har barn på heltid.

förlåt mig TS, men detta är mitt ärliga raka svar.

Jag skulle nog säga att du har alla förutsättningar för att hitta någon som kan acceptera dina förutsättningar och vilja dejta dig. Visst, det finns många som skulle välja bort dig på grund av din situation men också många som hade sett förbi dina "begränsningar" och uppskattat dig för den du är. En hel del män hade rent av sett det som en bonus, en tillgång, att du har barn. Ja, för det finns faktiskt män som är väldigt barnkära och inte ser barn som ett hinder eller besvär.
Jag själv till exempel. Men då är jag delvis i samma situation som dig. Är ensam man med två barn på heltid sedan 6 år tillbaka.
För det är en viktig förutsättning att den man träffar faktiskt förstår hur en tillvaro som ensamstående förälder ter sig. Att den personen inte har orimliga förväntningar på relationen eller umgänget.
Jag har själv dejtat några barnlösa kvinnor och där har det blivit problem eftersom de helt enkelt inte förstår hur mycket jobb och ansvar det är att vara ensam förälder på heltid. Man är tidsmässigt ganska begränsad och möjlighet till helt barnfria stunder kan vara svårt att få till. För någon utan barn med mycket tid till övers så kan det resulterat i besvikelse och i min erfaranhet att de rent av sett mina barn som ett störande problem och hinder vilket är ett väldigt dåligt utgångsläge för en relation.
Träffar man någon som också har sina barn på heltid så upplever jag en mer ömsesidig förståelse och sympati för varandras situation. Visst, umgänget blir aldrig lika fritt och spontant som när två barnlösa eller två med barn vv dejtar. Men man är medveten om förutsättningarna och gör det bästa av situationen.

Vad gäller ekonomin så tänker jag att det finns mer att ta hänsyn till än bara hur många kronor och ören som finns (eller inte finns) på personens konto. Att en person har skulder behöver inte betyda att den är en dålig människa. Inte alla med skulder har fått dem från att ha lyxkonsumerat och levt över sina tillgångar.
Jag tycker att det spelar roll om personen har en ambition att arbeta och göra rätt för sig och bli skuldfri? Har den ett sunt ekonomiskt tänk eller är det "lyxfällankonsumtion"?
Du skriver att du "knappt" klarar att betala. Jag tolkar det som att du trots små marginaler faktiskt betalar av på dina skulder vilket talar för att du har en ambition att göra rätt för dig och komma tillrätta med din skuldsättning. Hade du haft en halv miljon i skulder och stoppat huvudet i sanden och fortsatt köpa onödigheter på kredit så hade det gått bort för mig också.

Var och varannan människa mår eller har mått dåligt psykkiskt nu för tiden. Så att du haft en utmattningsdepression tycker jag inte behöver vara en dealbreaker. Det viktiga är väl att man är medveten om och gör något  för att hantera sin ohälsa och inte bara sitter hemma och tycker synd om sig själv. Visst, jag hade kanske inte velat gå in i en relation med någon som är mitt i en depression men någon som tagit sig igenom det är en annan sak.
Psykisk ohälsa är förresten så vanligt idag att det känns som att det är svårt att inte hitta hågon som inte mått eller mår dåligt på ett eller annat vis.

Utifrån mitt perspektiv så tycker jag att du i allra högsta grad är dejtbar. Jag hade inte avfärdat dig utan att ge det en chans att lära känna dig först. Och jag är säker på att jag är långt ifrån ensam om att resonera så. Så nog finns det hopp. :)

Du kan ju ha tur. Min pappa träffade en kvinna med liknande förutsättningar, de är gifta nu och hon lever ett gott liv med min pappa som ekonomi och ställföreträdande pappa. han har bistått med villa, sommarhus, bil, avbetalning på hennes lån och en massa annat. Dessutom barnvaktning för hennes barn  när de var små och nu hennes barnbarn. Rena drömvinsten för henne och hennes barn/barnbarn. 

Du och dina syskon måste vara själaglada. 

Tänk att ha en pappa med så stort hjärta (och plånbok). 

Låter mer som att kvinnan är en gold digger. Avbetalning på hennes lån, bil, villa? Herregud. Hade satt ner foten. 

Jag håller med, jag skulle aldrig svara till en man som har dom förutsättningarna, på en dejtingsajt. Då tror jag att chanserna är betydligt större, i omgivningar IRL där man lär känna människor UTAN att tanken är att det ska bli förhållanden. Typ på jobbet och i föreningar. Om TS är snygg och trevlig, kan någon man bli kär i henne... och då bryr han sig inte längre om alla nackdelarna. Men om man vet om allt från början - nä. Då går personen bort. 

Jag känner för övrigt en kvinna som har mycket sämre förutsättningar än TS, tycker man, hon är rullstolsbunden, hjälpberoende, extremt kortväxt och har även ett ansikte som ser skevt ut. Detta beror på ett syndrom av medfödda missbildningar, som sedan har opererats med varierande framgång genom åren. Numera har hon dessutom ett barn, som hon är 100 procent ensam mamma till.

...men trots detta har flera av hennes manliga personliga assistenter blivit kära i henne! Som kvinna kan jag inte se vad det är, men hon har "något". Kanske att hon nästan alltid är glad och positiv och full av energi och framtidsplaner, trots den dåliga deal hon fick av ödet. Men TS säger att hon är deprimerad, så då har hon inte den fördelen heller...

Härligt och äkta kärlek!Pengar är inte allt och är man lycklig så är man.

TS, du låter som mig när jag separerade från mina barns pappa. Jag var timanställd, hade en stor studieskuld, saknade körkort och bil, hade två barn på förskola respektive i lågstadiet och en inte alltför stor lägenhet. Det dock tog bara en månad, så hade jag träffat min nuvarande man. Tydligen blev han inte avskräckt av min situation. Och då kom han ändå från en relation med en kvinna som hade katastrofal ekonomi och som gjorde min man skuldsatt. Mina barn var dock, och är fortfarande, hos sin pappa varannan vecka, så jag och min man får mycket egentid. Så nej, jag tror inte det är kört för dig, TS. Uppenbarligen finns det män som inte kräver att kvinnan har ordnad ekonomi.

Vem skulle satt ner foten? Jag? Eller min pappa? Min pappa är lika nöjd som hon med upplägget, så jag tror inte han vill sätta ner nån fot. Jag har inget att säga till om i fråga om min pappas relationer eller ekonomiska ställningstaganden, så vilken fot skulle jag satt ner?

Alltså, jag skulle inte säga att du inte är "dejtbar" p.g.a din situation. Barn på heltid försvårar ju förstås själva dejtandet, men gissar att du har någon du litar på som kan vara barnvakt och så. 

Men jag vill hävda att du ställer fel fråga här. Ditt primära mål borde inte vara att hitta någon att dejta, utan att förbättra din situation. Lättare sagt än gjort kan man tycka, men med små steg går det ofta. Minska utgifterna, jobba extra (jag vet att du nämnde utmattningsdepression, men ändå), kolla på att samla lån (om du har flera) för att få ner räntan. Kolla upp "Budget och Skuldrådgivningen", det är en kommunal gratis tjänst där folk kan få hjälp med sin ekonomi (och i värsta fall hjälp med ansökning för skuldsanering). Gör en budget, det finns appar etc som är skitbra till det, få TOTAL koll på var varenda krona går (om du inte redan har det). Körkort och en billig skruttbil är även det något att sträva efter på längre sikt, även om det är en dyr kostnad. Detta öppnar dessutom upp mycket för bättre jobb. 

Och till sist, gör vad du kan för att må bättre efter sviterna av din utmattningsdepression.

Någon skrev här att du bör leta efter någon i samma situation. Det tror jag är en dålig ide, risken är att ingen av er då motiverar varandra till förbättring. Relationer är en prövning och kräver mycket jobb, så har man inte en stabil tillvaro (inklusive psykiskt mående) från början så blir det sällan bättre av en relation. 

Jag menade ej att DU borde ha satt ner foten. Jag menade att jag hade satt ner foten om jag vore honom och sagt ifrån om jag va kvinnan. Vad pinsamt att någon annan ska betala för en.

Någon äkta kärlek är det nog inte. Hon vill åt pengarna och han är naiv/lättlurad och går med på det. 

Aha, ja, det är ju upp till dem det berör om de vill sätta ner foten eller inte. Kan ju inte jag bestämma. De har levt tillsammans i 25 år så jag tror nog att det finns känslor också. Och min pappa är ju nöjd med upplägget så varför skulle han sätta ner nån for?

Det är givetvis upp till honom om han vill försörja andra på det sättet. 

Japp, så är det.

Alltid lika skönt när självklarheter blir bekräftade.