Göra orosanmälan pga alkoholstinkande förälder?

Alkoholism är omgärdat av så extremt mkt skam i de flesta familjer, så ett effektivt döljande sprider sig strax bland liten och stor och blir ett mönster. Ännu mer skamligt var det på 70-, 80-talet att bli föremål för socialtjänsten. Vi pratade aldrig om varför ingen bröt tystnaden. Det var mina mor- och farföräldrar, döda sedan länge.  Min mamma dog många år efter att hon lämnat äktenskapet med honom när vi redan var vuxna, och vår relation blev faktiskt svårare några år efter att jag själv fick barn. Innan hon dog var jag djupt förtvivlad att vi inte kunde prata om varken det gamla när jag äntligen kunde, eller annat svårt och nytt undfallande beteende när hon kunde "valt mig" och vi hade ingen kontakt innan hon dog. Att hon kunde utsätta mig för det hon gjorde under barndomen, att vara åskådare till djup förnedring, ibland utdelare av straff genom honom, övergår mitt förstånd, fast utifrån mina kunskaper ändå inte. Jag har ett enormt sår efter min mamma som jag måst läka i omgångar av bearbetning i hela mitt liv. Nu står jag inför att bearbeta hennes död på djupet. Min pappa har jag ingen kontakt med. Har provat ha kontakt efter många års tystnad, men icke, han är en oförändrat vidrig person, sin nykterhet till trots. Min mamma har jag alltid längtat efter och önskat nära både som barn och vuxen, men inte honom, och därför är nog sveket från den älskade föräldern det som många vuxna barn har svårast att ta sig igenom.  Ovanstående för att du har en vänlig undran, och jag tycker framförallt att det är viktigt att det kommer fram hur mkt tragik som kan gömmas i en familj där en klasskompis föräldrar känner en ständig alkohollukt, eller som i mitt fall bara då och då. 

Tack för att du delar med dig. Missbruk är omgärdat med mycket skam ja. Det som är vidrigt är att en hel familj hellre låter barnen misshandlas än sväljer stoltheten och agerar. Jag syftar inte bara på din mamma, utan alla som kände till eller delvis kände till hur det var. De har faktiskt blod på sina händer, eftersom de visste eller borde ha förstått att det fanns barn som for allvarligt illa, men ändå inte gjorde något åt saken. Att sätta sin egen stolthet framför barns välmående är lägre än lägst. Och din mamma låter faktiskt lika destruktiv som din pappa, bara på andra sätt. Jag förstår att det upplevs som ett stort svek samt svårt att aldrig få svar på frågan hur de kunde låta det hända. Du verkar i alla fall ha ett bra liv idag. Som utomstående kan sådana här trådar dessvärre bli förvirrande. Från en del uppmanas man att orosanmäla vid minsta misstanke, för en del på ytan välartade barn kan ha det som du hade det. Från andra uppmanas man att ha mycket på fötterna innan man anmäler, eftersom Soc ofta anses göra mer skada än nytta. Inte lätt att veta vilka man ska tro på.

Så du vet alltså inte om du ska tro på henne trots att hon berättar i tråden att hon med syskon var välartade på ytan och att en orosanmälan hade hjälpt henne om någon bara hade anmält för alkohollukten. En ledtråd är namnet, man anmäler sin ORO. Det heter inte tunga-fakta-anmälan.

Vad är det du inte förstår av det jag skrev? Jag tror henne. Men varför skriver vissa att man inte ska anmäla? Vem har rätt?

Du skrev att det är svårt att veta vem i sådana här trådar man ska tro på så antingen tror du på det hon berättar eller så gör du inte det.

Men nu tolkar du ju helt galet. Det klart att jag tror henne. I hennes fall hade det självklart hjälpt om någon av de som visste, hade agerat. Det är skandal att ingen gjorde det. Men vad skriver du till alla de som avråder från att orosanmäla om man inte har mycket på fötterna? De dyker ju upp i varenda tråd. De ljuger alltså? Jag menar att det kan ju finnas mer än EN sanning, mer än ETT korrekt förhållningssätt. Även om jag personligen hellre skulle agera än inte göra det, om det stod och vägde.

Men nu tolkar du ju helt galet. Det klart att jag tror henne. I hennes fall hade det självklart hjälpt om någon av de som visste, hade agerat. Det är skandal att ingen gjorde det. Men vad skriver du till alla de som avråder från att orosanmäla om man inte har mycket på fötterna? De dyker ju upp i varenda tråd. De ljuger alltså? Jag menar att det kan ju finnas mer än EN sanning, mer än ETT korrekt förhållningssätt. Även om jag personligen hellre skulle agera än inte göra det, om det stod och vägde.

Men nu tolkar du ju helt galet. Det klart att jag tror henne. I hennes fall hade det självklart hjälpt om någon av de som visste, hade agerat. Det är skandal att ingen gjorde det. Men vad skriver du till alla de som avråder från att orosanmäla om man inte har mycket på fötterna? De dyker ju upp i varenda tråd. De ljuger alltså? Jag menar att det kan ju finnas mer än EN sanning, mer än ETT korrekt förhållningssätt. Även om jag personligen hellre skulle agera än inte göra det, om det stod och vägde.

De är proffs det är deras yrke oavsett vad du tycker. En omtänksam privatperson som kommer och försöker sig på en egen utredning kan också vara lättlurad och dessutom mycket lättare att göra sig av med än en myndighet.

NEj, det är de inte.
Man blir inte ett proffs för att man gått en utbildning. Det krävs mycket mer än så.

NEj, det är de inte.
Man blir inte ett proffs för att man gått en utbildning. Det krävs mycket mer än så.

Det är dessutom en riktig flumutbildning som inte ger någon som helst kunskap om att arbeta med barn/familj problematik.

Får hoppas att barnet till denna förälder inte är en nära vän till TS unge. De kommer troligen aldrig mer få umgås/leka efter en anmälan. Varför pratar man inte med personen som man har känt i flera år? 

Precis, det kommer med garanti att gå ut över barnen.
Många är för fega för att fråga, men att anmäla bakom ryggen vågar de.

Det är rent förfärligt hur det kan sitta en grön max 25-åring och "utreda" en person som är bara 7-8 år yngre!

Att man skulle vara "proffs" för att man klarat en utbildning? Det är så dumt så jag orkar inte ens kommentera personen som påstår det. Skulle gissa att personen i fråga är en kass socialsekreterare själv.