Hur litet kan man bo?

Jag och min man bor på 48 kvadrat just nu och det är ju inte alls speciellt litet. Är du dessutom bara en vuxen med två väldigt små blir det ju en perfekt storlek. Barnen kan gott dela rum i säkert 5-6 år till och har ni dessutom tillgång till uteplats blir det ju som ett extra rum på sommaren. Är lägenheten dessutom smart planerad finns det ju ingen anledning att inte ta den. Kan ju bli en superbra lägenhet att bo i när barnen är små så du får tid att spara ihop lite pengar så att ni kan flytta till större när barnen är äldre.

Måste man så måste man... Tycker själv att det låter lite väl litet, men det är ju inte som att ni kommer bo i ett flyktingläger i kabul liksom. Perspektiv  

Det jobbiga med att bo litet är ju sällan att faktiskt BO, utan ens saker. Vinterkläder, storasyskonets urvuxna kläder innan den yngre kan ta över, prylar till fritidsaktiviteter, köksutrustning, leksaker och allt vad det är. Har man ordentligt med förrådsutrymme är det ju inte hela världen, men har man dåligt med det blir det lätt ganska jobbigt.

Jag är uppvuxen i en tvåa på ca 55 kvm med mitt syskon och mamma. Jag är inte lastgammal utan flyttade hemifrån förra året, vid 20. Jag bodde i en avskärmad del i vardagsrummet, ca 1/4 av det. Loftsäng, skrivbord under, garderob och bokhyllor utgjorde själva avskärmningen tillsammans med ett draperi för "ingången". Mitt syskon har sovrummet och mamma sover i köket i en kökssoffa. Sen finns det en klädkammare också, och det står två stora skönkar/byråer i innehallen och en i ytterhallen. Ett större förråd vägg i vägg med lägenheten och ett litet förråd i källaren som mer ser ut som ett stort skafferi, jag antar att det är en gammal matkällare.

Så om man har bra förvaringsmöjligheter och lite fantasi så går det. 

Jag tänker att du ska titta på läget, vad som är realistiskt ekonomiskt och planlösning. Du kommer ju behöva smart förvaring och att få lägenheten att passa dig och barnen, men personligen har jag hellre en lägre månadskostnad ett bra läge, än en lägenhet med för hög kostnad, eller som ligger avsides till.

50 kvadratmeter låter så lite, eftersom vi vanligtvis har större boenden i Sverige för en familj. Men det går ju att leva på 15-20 kvadratmeter på många platser runtom i världen, så med det perspektivet är det inga problem.

Tror det blir jättebra och vem vet hur din situation ser ut om tre år? Det viktigaste nu är att ni har ett boende som du kan känna dig trygg med nu när ni ska starta upp en ny vardag. 

Klart ni kan! Vi bodde 2 vuxna och 2 barn på 50 kvm utomlands några år. Allt går och det gäller bara att möblera och inreda smart. Barnet kommer bara må bra av att dela rum och våningssäng och komma varandra närmare än att allt ska vara uppdelat. Lycka till!

Så små barn kan absolut dela rum. Ni kan ju flytta om några år. 

Låter inte som några problem att ha det så. Jag skulle föreslå att när barnen sover i sovalkoven och att sovrummet då kan bli lekrum/tv-rum med plats för alla deras prylar och kompislek. Och för dig att dra dig undan i på kvällarna när de sover innan du själv ska lägga dig. 

Visst kan man bo litet, men det finns gränser.
Hur tänker man när man bor så, undrar jag. Egoistiskt och framför allt snålt mot barnen.

Lugn och ro för storsyskon att göra läxor?
Kunna natta de mindre utan att alla behöver lägga sig kl 19?  Kunna leka och ta hem kompisar?
Eller för all del att föräldrarna kan ta hem folk på middag och umgås?

Förneka sina barn ett socialt liv och god skolgång.

Tycker det låter jättebra, förstår det som att det är en bostadsrätt? Fantastiskt bra om du kan köpa och hänga med i utvecklingen och samtidigt spara och antagligen köpa nått större sen när det behövs om några/ flera år. 

Tycker lägenheten låter rymlig och bra med separat kök, blir som ett tredje rum. 

All lycka till! 

Hej! Om jag va du skulle jag utan tvekan ta lägenheten, tycker att den låter ganska perfekt  Om några år när du sparat mer så kan du se dig om efter något större om behovet skulle finnas.

Jag och min sambo gjorde nyligen ett liknande val då vi flyttade till en 2a med vår bebis. Vi lämnade då en trea bakom oss som storleksmässigt självklart hade fungerat bättre i längden, men som låg i ett område där vi inte vill se vår bebis växa upp. Man får liksom prioritera. Önskar dig all lycka till! 

Det funkar säkert bra! 
Vi bor trångt, två vuxna och fem barn på 94 kvadrat. Eller egentligen tre vuxna och fyra barn, då äldsta barnet är vuxet och fyller 20 i år. 
Det är inte optimalt, men funkar. 
Extrem svårt att få hyreslgh här, och bostadspriserna är väldigt höga. 
Tre sovrum, två små och ett lite större.
I de små rummen bor 20-åringen och 12-åringen, de har egna rum.
I det större sovrummet sover femåringen och ettåringarna tillsammans med oss föräldrar.   
Har tyvärr fått en del skit för detta här på fl, när jag skrev och frågade efter tips på möblering när man bor trångt.
Men jag tror att det blir utmärkt,  TS!  

Jag tycker att det låter helt ok. Jag har kompisar som delade rum med syskon ända tills de flyttade hemifrån. Inte alltid kul, men det funkar. Ro för läxläsning finns i och med att det är två barn och tre rum. 

I inredningstidningar har det varit reportage om familjer i Stockholm som valt att bo i 2a f.a kunna bo centralt och de har hyllats som smarta som bor litet. Synd att det inte ges samma cred till ensamstående mammor, familjer med begränsad inkomst etc..... Små barn brukar tycka att det är mysigare med gemensam säng iaf

Storleken i hemmet är inte viktigaste.Det viktigaste är att du som mamma mår bra och att barnen mår bra.