Pappan och jag förstör barnrn

Det kan t.ex. vara att han själv skulle lägga ut sin speltid på dagen och sen göra annat. Då kunde han säga att han suttit och spelat 15 min när han i själva verket suttit i en timme. Det är också alltid han som har hjälpt mest och inte ska hjälpa med något nu även om han absolut är den som hjälper minst. 

?Det? du tycker konsekvent och flexibel är oförenligt. Jag ser det inte så svart vitt. Personligen så är jag konsekvent vad gäller att inte belöna ett dåligt beteende.

Exempelvis så var jag och sonen på byggvaruhuset för att köpa plankor till hans projekt. Han var arg, sur och grinig hela tiden vi var där. Normalt sett så får han ibland en klubba vid kassan när vi är där. När vi närmade oss kassan så ändrade han hela sitt sätt och blev mjuk och mild i rösten och frågade efter en klubba. Jag sa nej och sa att jag vill inte köpa en klubba eftersom du har varit sur och grinig under vår vistelse här. det accepterade han, men kanske fick en tankeställare. 

sen förstår jag också att hans sura grinighet har att göra med att hormonerna rusar i hans 12-åriga kropp. Jag tror att man kan förstärka ett dåligt beteende och i långa loppet ge barn ångest om man belönar det.

Gällande sovtider, speltider, läsning, godis, rörelse?
Det uppkommer så snart han får möjlighet till något annat. Från skolan fick de att de skulle läsa en kvart varje dag. Detta klarade inte sonen själv. Han sköt på det och sen var där inte tid. La in och gjorde det till en rutin där han nu läser 15 min innan han sover. Det var en kamp som jag tog själv i ca 2 mån innan den satt. Han gillar inte läsa, förstår inte varför han måste läsa (hjälper inte att förklara varför det är bra) och han hittade inga böcker han ville läsa. I detta fallet började pappan till sist också hjälpa sonen med detta. Men tex med sömn gör han inte det. Det gör att sömnen ibland blir problem här. Här har vi ett råd från sjukvård hur han bör sova som pappan inte följer. En fredag ville han inte lägga sig när han skulle. För han borde få spela längre för att det var fredag. Men han skulle upp och tävla dagen efter. Totalvägrade lägga sig och missade tävlingen. (Han älskar att tävla). En lördagkväll var han så trött att han redan då bestämde sig för att han inte kom att vara pigg till måndag och skulle därför inte gå till skolan. Trötthet som kommer för att pappan ruckar hans sömnrutin.

Han använder bara mjukis. Och han märker själv att han luktar svett ibland och har vid tillfälle blivit retad för att han alltid har samma kläder. Han är allergisk mot kvalster och är energilös. Tänker inte att jag som mamma inte Gör honom en tjänst i att uppmuntra detta beteende. Vart kommer det för honom?

Det dyker hela tiden upp nya saker som blir krav från honom. Och ja, de blir mer extrema. 

Jag pratar massor med honom. Han kan inte beskriva varför utbrotten kommer. Jag lyckas inte heller läsa av när de ska komma. Inte syskonen heller. Senast var det att nån annan dragit av pappret på ett nytt smörpaket. Jag har bytt ett golv i huset som han såg halvklart och tyckte var fint. Nästa gång blev han vansinnig. Började försöka förstöra det. 

Det funkar inte. Sonen kräver ursäkter från syskonen. Även om vi andra vet att hans version är fel. Och när jag inte kan tvinga dem att be om ursäkt för något de inte gjort blir han vansinnig på mig. 

Pratar med de andra om att ibland släppa grejer och inte ställa honom mot väggen när han har fel för att undvika situationer men samtidigt tycker jag inte det funkar att vi ska tippa runt på tå för att undvika hans utbrott. 

Det jag vet är att när vi levde ihop och därmed hade samma regler så var där inga problem. Problemen har uppstått när vi har olika regler. Pappan har inte berättat när han valt att göra annorlunda utan jag kan märka det på sonens sämre beteende att något har förändrats. Pappans regler är inte för att få sonen att må bättre utan utgår från att han vill ha tid utan sonen. 

Så till viss del skyller jag på pappan, som trots att jag sagt hur sonens beteende försämrats inte vill ha samsyn kring rutiner och inte följer sömnrutiner vi fått rekommenderat.

Till viss del tror jag att han eventuellt har en diagnos och tycker det är svårt att veta hur mycket sonen är ?bortskämd? och vad som beror på ev diagnos.

Jag vill att min son ska må bra. Att han ska ha energi nog att klara skola och vardag. Slippa sina utbrott. 

Att bara sätta upp stenhårda regler utan att vara redo att förklara varför och argumentera för och emot med sina barn tycker jag är den lata vägen. Vad vill man lära sin barn med den typen av fostran? Hur man blir riktigt lydig och alltid följer regler hur dumma man än tycker att de är? 

Lär barnen att fatta kloka välgrundade beslut istället, lär de att lyssna på sitt hjärta och ha empati med både sig själva och med andra. Ta diskussionerna, ge dig inte i de fall där du tycker det är viktigt men ge med dig i de fall där barnet har rimliga argument eller du hör att det är viktigt för ditt barn.

Som med alla andra relationer måste man kunna kompromissa och prata med varandra för att det ska funka bra.