• Anonym (Ledse­n)
    Tue 5 Apr 2022 22:01
    3587 visningar
    7 svar
    7
    3587

    Oförklarligt barnlös

    Jag och min man har försökt bli med barn nu i över 1,5 år, nästan 2 år. Vi genomgick en utredning som inte visade några fel på någon av oss och jag gjorde öven en spolning av äggledarna helt ua även där. Vi blev tillsagda att försöka i ett halvår till (ungefär 3 månader till nu från nu).
    Nu till saken, jag blir så fruktansvärt ledsen av alla omkring oss som överöser speciellt mig med frågor. Jag förstår att man menar väl men det är så himla okänsligt av de som vet om vår situation och behöva förklara om och om igen varför vi inte går in på ivf redan nu. Är inte det vår ensak? Varför ska jag behöva förklara för samma personer om och om igen när de redan fått svar på frågan?
    Jag försöker även låta modig och skoja bort det hela många gånger för jag vill inte att de ska se att jag är ledsen över detta. Men det börjar kännas som ett stort misdtag och att jag kanske behöver flipoa ut för att de ska backa..
    Det rentav suger att folk ska komma med tips och förslag och fråga om de inte är dags nu och så vidare.
    Den riktiga anledningen till att vi inte gått in på ivf än är ju delvis för de 6 månaderna inte gått ännu och jag är inte redo att ge upp  men det kanske jag borde...

  • Svar på tråden Oförklarligt barnlös
  • Tue 5 Apr 2022 22:12
    #1

    Jättetråkigt med folk som kommer med kommentarer och råd om så känsliga saker som barnlöshet. Du kan kanske tänka att de bara menar väl? Sen tänker jag att  du varken behöv svara på frågor eller le och vara tapper. Det är helt ok att bara säga att du inte vill prata om saken och kanske lägger till att du kommer att fråga om du vill ha råd. 

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Tue 5 Apr 2022 22:35
    #2

    Ja, och i vissa fall funkar det och i andra inte. Det känns som jag inte blir respekterad även när jag ber om andra samtalsämnen. Många gånger får jag även höra att jag kan inte vilja a barn speciellt mycket som inte går in på ivf på en gång. Men jag är inte redo för det, och att förklara det eller höra sårande kommentarer är en svår balansgång.. har bett min familj fler gånger att inte forts tjata eftersom de vet situationen och att jag inte vill prata om det och att jag säger till när något nytt händer. Inget fungerar tyvärr och ja börjar känna att allt är hopplöst.

  • Anonym (Förr)
    Tue 5 Apr 2022 22:41
    #3

    Ett tips från en som varit i din sits: prata bara med de som faktiskt stöttar och skit i de andra. Vi slutade prata med folk utom några få. Vi orkade inte med alla urdumma kommentarer till slut. De sista åren var det bara 2 stycken som visste allt vi gick igenom. 

    Och du- ge inte upp! Ta en dag i taget, en sak i taget. Låt det falla på plats. Behövs IVF så gör det det. Och då tar ni det då när ni är där. 

  • Tue 5 Apr 2022 22:51
    #4
    Anonym (Ledsen) skrev 2022-04-05 22:35:36 följande:

    Ja, och i vissa fall funkar det och i andra inte. Det känns som jag inte blir respekterad även när jag ber om andra samtalsämnen. Många gånger får jag även höra att jag kan inte vilja a barn speciellt mycket som inte går in på ivf på en gång. Men jag är inte redo för det, och att förklara det eller höra sårande kommentarer är en svår balansgång.. har bett min familj fler gånger att inte forts tjata eftersom de vet situationen och att jag inte vill prata om det och att jag säger till när något nytt händer. Inget fungerar tyvärr och ja börjar känna att allt är hopplöst.


    Då får du markera ännu tydligare. Inte be om andra samtalsämnen utan verkligen säga att det här är en sak som jag inte vill prata om just nu och jag skulle vilja att du respekterade det. För allt i världen, le inte och skoja inte bort det, utan titta dem rakt i ögonen och var allvarlig. 

    Sen kan jag visserligen också tänka att det kanske är bra att prata om det med någon som kan lyssna och förstå? Det är superjobbigt att försöka bli gravid och inget händer och du kanske behöver förlika dig med tanken på att antingen göra IVF eller att förbli barnlös. Det kan vara ett stort steg och svåra tankar att bära på själv.

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Tue 5 Apr 2022 22:55
    #5

    Jag får börja vara lite hårdare alltså.. och sluta skoja bort det. Behövs ivf så får vi väl acceptera det, men vi har fortfarande inte försökt den tiden som vi blev rekommenderade, så vi är inte där ännu.. vi har ju även åldern på vår sida då vi båda är under 30 så det är ingen direkt brådska även om det suger att vänta. Och inga fel hade dom hittat på oss heller så det är väl bara att bita ihop, försöka i 3 månader till och sen eventuellt börja tänka på ivf.  

  • Tue 5 Apr 2022 23:09
    #6
    Anonym (Ledsen) skrev 2022-04-05 22:55:16 följande:

    Jag får börja vara lite hårdare alltså.. och sluta skoja bort det. Behövs ivf så får vi väl acceptera det, men vi har fortfarande inte försökt den tiden som vi blev rekommenderade, så vi är inte där ännu.. vi har ju även åldern på vår sida då vi båda är under 30 så det är ingen direkt brådska även om det suger att vänta. Och inga fel hade dom hittat på oss heller så det är väl bara att bita ihop, försöka i 3 månader till och sen eventuellt börja tänka på ivf.  


    Hoppas verkligen att det fungerar! Det är skit, båda att behöva kräva respekt från omgivningen och att behöva kämpa för få barn. Men som du säger, ni har tiden och oddsen på er sida så håll bara modet uppe! Jag hoppas verkligen att det löser sig!
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Sat 14 May 2022 07:49
    #7

    Jag har äntligen plussat! Utan ivf dessutom ????????

Svar på tråden Oförklarligt barnlös