Hur hittar ni lycka?

Allona är inne på något som stämmer för mig också - jag är nöjd med min vardag, och det ger en slags grundtillfredsställelse i livet. Jag är väldigt ofta glad, och jag tror att det beror på det. Jag har anledning att vara nöjd med mitt liv helt enkelt.
För ett par år sedan fick jag en kronisk sjukdom. Inget dödligt,  men den begränsar mig lite ibland. Konstigt nog upplever jag att jag är ännu lyckligare nu, sedan chocken lagt sig. Jag uppskattar livet ännu mer (och är grymt tacksam att det finns mediciner som gör att jag kan leva på ett sätt som hade varit omöjligt för femtio år sedan).
Om det händer något som gör mig ledsen brukar jag sätta på musik och dansa. (Alltid ensam, det ser galet ut, jag har aldrig kunnat dansa, men det är helt osannolikt vad glad man blir av att rocka loss!)

Jo, lite så är det för mig också. Vad ska man göra åt det?

Att man har känslor av att det saknas något för att kunna känna lycka handlar nog mer om att man har en slags förväntan att en viss sak/händelse automatiskt innebär lycka. Att nånting nånstans ska liksom visa sig vara meningen med livet. Men så funkar det inte. Det finns inget magiskt hokus pokus som gör att man plötsligt är lycklig och inte saknar något. 

Nej, det vet jag. Jag tror att lycka kommer inifrån, men ibland känns det bara så nattsvart! Jag tror också det beror på vilken inställning man har och hur man är som person.

Om jag ska vara ärlig: naturen. Jag har man och barn och visst är jag glad och tacksam över dem på ett långsiktigt plan, men jag är en otrolig typ som bekymrar mig över hur det ska gå med barnen, att min man ska sluta älska mig....det som ger mig lycka  är att ge mig ut på vandring ett par timmar ute i naturen, sitta en stund på trappan och känna vårsolen, gräva ner lökar som kanske gror, sova med fönstret öppet och vakna av fågelsång eller det stilla ljudet av regn...ja, du fattar

Jag har inte hittat någon lycka generellt.
Men vad får mig att uppleva stunder av lycka?

Att vara omringad av total tystnad i naturen. Bara sitta på en bänk eller en sten någonstans där ingen annan människa är. Lyssna på fågelkvitter, ta in naturens dofter, ljudet av vinden i träden, 
När jag umgås med människor som jag trivs med hundra procent, och vi skrattar och har roligt.
Att sjunga- för då lever jag mig in i musiken och är i nuet. Det mår jag bra av. 

Men egentligen så är jag generellt väldigt olycklig- så detta glimtar av 'lycka' upplever jag inte inte särskilt starkt, och de är få.

dessa*, inte detta.

Hittar lycka  naturen, i musik, i böcker. Och i alla meddelanden med kvinnan jag skriver med.

Blev lämnad för ca ett år sen och gick igenom värsta krisen någonsin. Lärde mig en del på det. Jag har alltid varit väldigt hsp-aktig och ofta deprimerad. Nu när jag gick igenom en så jobbig period var jag tvungen att lära mig att stänga av, eller tillfälligt välja bort smärtsamma känslor. Annars hade jag gått under totalt. Jag skulle säga att jag har lärt mig att stoppa ältandet och inte tillåta smärtsamma känslor att äta upp mig eller ta över, att kunna "lägga undan" Känslorna för att inte bli överbelastad. Man kan behöva distrahera sig och hitta saker man tycker om att göra. Jag tittade och lyssnade bara på saker som var komiska under krisen för att få skratta lite. Tittade inte på sorgliga saker alls utan försökte bara hitta ett intresse i olika saker, gärna kreativa saker. Inspirerad av beteendeaktivering. Kan inte rekommendera att slötitta på dålig tv och distrahera sig med sånt som känns meningslöst, det kan bli deppigt. Idag är jag faktiskt mindre tungsint och har lättare till skratt. 
 

Har också ett boktips:
Hindret är vägen, Ryan Holiday
Handlar om att försöka använda sig av motgångar. 

Tror inte att någon människa alltid är lycklig .

De som oftare är det är de som förmår uppskatta det de har eller kan uppnå  istället för att sträva efter det omöjliga,
Visst underlättar det att vara rik, frisk, vacker mm men det är absolut inte så att det är absolut avgörande, se bara på alla kändisar och deras trassliga liv.....

Själv kan jag hitta lycka i olika situationer, det kan vara att umgås med en god vän, att äntligen ha sorterat klart bråtet i källaren, att med full röst vråla en rocklåt,  att kela med en katt, att vandra genom en storstad och titta på människor och byggnader mm

Jag vet ju att det kommer att komma dåliga dagar också ,men det får mig snarare att njuta mer i stunder då allt känns bra.

Känns som jag har ångest ständigt. Tänker på... ja ni vet, tror inte man får skriva det rätt ut på familjeliv för då censurerar de en. 

Varje kväll- tänker samma tankar.