Varför tittar inte du på ditt barns matcher/tävlingar?

Vad jag tycker är intressant är att ingen nämner barnets perspektiv? Jag själv sportade som liten och då var inga föräldrar med på träningarna alls. Aldrig. Matcher är självklart en annan femma. Men att konstant bli iakttagen och värderad är påfrestande för barn. Jag ser det som en last för barnet att ha sina föräldrar observerande hela tiden. Att föräldrarna också ska bedöma en hela tiden, även om det är positiva ord såsom ?duktig? och bra ?kämpat? är det att värdera barnet. Kan barnen inte bara få vara?

För att titta på barn som utövar random aktivitet är att likställa med helvetet på jorden. Så vansinnigt tråkigt, och dessutom har man ju miljoner andra saker att göra, att lägga typ 4 timmar på att titta på fotboll/innebandy/curling, känns som fullständigt bortkastat. Då passar jag hellre på att göra ärenden/städa/rasta hunden/ta hand om hästen osv osv, så att vi kan göra roliga saker tillsammans när vi sedan faktiskt är tillsammans. 

Träning kollar jag nästan aldrig på, matcher är annat. Sen går våra barn på gymnastik och vill gärna visa när de lärt sig något nytt. Men då säger dom till:

-Pappa, idag måste du kolla när jag gör xxxxx!

Jag sitter ofta med på både träningar och tävlingar, men jag tar med jobb och jobbar medan jag väntar. Eller en bok. Tittar upp om det är något särskilt.

Har tre, nu i stort sett vuxna barn som alla har haft sina olika aktiviteter.
De började alla tre med gymnastik.
Där fick inte föräldrarna var med på träningen. Antingen satt man i omklädningsrummet (när de var riktigt små) eller så gjorde man något annat den tiden. Anledningen var att många föräldrar inte kan låta bli att lägga sig i aktiviteterna. Uppvisning två ggr om året som man självklart var med på.

Sedan ville de börja med fotboll. Det är i min värd den tråkigaste sporten i världshistorien. Men, visst var vi med i början tills man såg att de klarade sig själva. Efter det såg vi bara till att de kom till och från träningen på ett säkert sätt.
Självklart kollade man om det var match, men ibland var den långt bort, vi hade då en bil och ena föräldern jobbade skift. Ja, då var man ibland tvungen att stanna hemma. 
Mina barn har fått testa på alla sporter som de önskat, men varför skall jag som förälder tycka om samma sak som de? Är övertygad om att de inte hade velat sitta och kolla på det jag har som intresse.
Jag kan prata med dem när de kommer hem och fråga hur det gått.
Utöver det så tror jag att det är nyttigt för barn att inte alltid ha sina föräldrar närvarande (ex VARJE träning) utan få ta eget ansvar och få komma hem och ha något att berätta.

Jag är sällan på matcherna eftersom hans bror inte kan vara ensam hemma. Det är inte alla barn i mellanstadiet som är redo för det. Jag skulle inte tvinga brorsan att hänga med till planen där han känner sig både utanför och uttråkad. 

De få gånger jag kan gå och titta på matcherna så gör jag det i ärlighetens namn inte så mycket för att titta på matchen utan främst för att prata med de andra föräldrarna och få koll på att allt funkar i laget och med kompisarna. 

Sen tror jag inte att det är sunt att bygga hela sitt liv kring barnets idrott. Barn mår bra av uppmärksamhet men inte av att konstant vara i centrum och behöva prestera. Det är också viktigt att visa att man har ett liv bortom dem och att det inte spelar så stor roll om de förlorar eller vinner en match. 

Varför känner du ett behov av att framställa dig själv som världens bästa förälder och klankar ner på andra föräldrar? Du verkar vara en osäker person.