Att inte få fler än ett barn

Din son kommer klara sig utmärkt utan syskon. Han kanske har kusiner och han kommer få kompisar, sen är det inte alls säkert att syskon får en bra och nära syskonrelation. De flesta syskon bråkar och vill inte umgås med varandra ändå. 

Jag kan väl hålla med om att syskon bråkar men det betyder inte att det inte kan bli en varaktig och fin relation. 
Samtidigt som många inte alls umgås med vuxna syskon utan har skapat helt andra relationer under sin uppväxt och har nära vänner som man träffat i andra sammanhang som betyder mer för en. Sånt vet man aldrig.

Jag var länge beredd på att det inte skulle bli syskon för oss. Jag mådde bra som gravid men det fanns andra skäl till det. Det viktigaste tror jag är att man landar i det själv. Det ska få vara en sorg och kanske bör man professionellt stöd för att bearbeta men man bör på något sätt "hantera det". Annars är risken att det lyser igenom när man pratar med och kring sitt barn. Att det skapar osäkerhet och frågor hos barnet som hen inte kan få besvarade. Räcker inte jag likväl som varför har jag inga syskon. Barn går också ofta igenom faser där de frågar varför de inte har syskon eller varför andra har en bebis hemma och inte vi. Det kan vara bra att förbereda sig på det så att man kan ha ett klokt svar när frågorna kommer och så att man inte går in i en kris då.

Ibland blir det inte som man tänkt i livet. Det får man liksom bara hantera. Och sen handlar det om prioriteringar och val. Om ni väljer att inte skaffa fler barn så skonar ni din hälsa och att ditt barn kommer att se sin mamma må väldigt dåligt under en tid. Ni slipper risken att få ett sjukt barn eller missfall. Å andra sidan blir ni en enbarnsfamilj. Men det är inget konstigt att vara det. Även om normen är två barn minst så är man lika mycket familj oavsett hur den familjen ser ut. Och ni kommer att kunna ge ert barn än mer fokus. 

Adoptera då. Eller hitta en man som har barn.

Jag är ensambarn och mitt barn är också ensambarn. Det har gått rätt bra för oss ändå. Oroa dig inte, syskon är inte en förutsättning för ett lyckat liv.

Jag fick frågan om jag ville ha ett syskon när jag var 7 år, mamma hade ny sambo efter skilsmässa från pappa.

Mitt svar blev tvärnej och jag har aldrig ångrat mig. Trivs fint med att vara enda barnet.

Min man har en helsyster som han absolut inte kommer överens med. Hon är knepig och var mycket elak mot honom som barn, han har ärr av henne som syns ännu där hon rivit honom till blods med naglarna. När dödsboet efter förälder nr två är klart så tänker han aldrig träffa henne mer.

Sen har han en halvbror som vi kommer jättebra överens med också, men bara för att man är helsyskon innebär det ingen garanti för att ha sällskap i livet.

Jag har fler vänner som har både syskon och halvsyskon som de knappt har någon kontakt med alls i vuxen ålder- en vän jag talade med idag bjuder t.ex. in sin bror varje år till jul men han tackar aldrig ja.

En annan vän träffar aldrig sin bror för han är arbetslös, deprimerad incel och bor i en annan del av landet.

är I samma situation men här är det så att min sambo inte vill ha fler barn.Vet faktiskt en hel
del som bara har ett barn pga olika anledningar. Så även fast jag egentligen vill ha ett syskon till barnet så tror jag verkligen att det kan bli bra ändå. 

Jag har inga syskon och det har aldrig stört mig det minsta här i livet. Det har däremot alltid funnits personer i släkten som har tyckt sååååååå synd om mig som är ensambar vilket bara är sjukt för mina föräldrar är fantastiska och jag har levt mitt bästa liv utan en hint av önskan att vi borde ha varit fler i familjen. 

hoppas du kan släppa pressen. önskar dig all lycka! Prioritera det som får dig att må bra