Jag drack alkohol, men "kände" liksom dagen därefter att jag var gravid. Fråga mig inte hur jag kände det. En vecka tidigare hade en kollega frågat om jag inte var gravid eftersom jag sade att den smaklösa osten var så god och smakade så starkt. Jag tog i alla fall ett test. Det visade negativt. Jag tog ytterligare ett test en vecka efteråt och det visade negativt.
Därefter höll jag upp i två veckor innan jag tog ett test till, som visade negativt. Jag väntade ytterligare en vecka och fick ett så pass svagt plus att ingen trodde på det. Jag köpte flera test som jag körde ett per dag, men de visade antingen negativt eller någon liten missfärgning, så jag väntade ytterligare en vecka och DÅ fick jag JÄTTESTARKT positivt.
Jag hade druckit alkohol under den här perioden och var extremt nervös över det i efterhand eftersom jag troligen var i vecka 14-15. Barnmorskan sade att det är verkligen ingen fara alls, inte ens när jag berättade att jag hade blivit "pissfull" veckan tidigare. Jag hade ångest större halvan av graviditeten tills min BM visade mig staplar och diagram och verkligen förklarade hur det går till.
Jag är mamma till en otroligt smart, lugn, trevlig och social 7-åring som ligger före sina jämnåriga i de flesta ämnen. Han lärde sig att läsa när han var 3,5 år gammal och läser 2:ans matte. Jag trodde lååångt efter att han föddes att jag hade gett honom hjärnskador på grund av att det tog så lång tid innan testet visade positivt och jag faktiskt hade druckit en hel del.
Barnmorskan sade dock hela tiden att så länge man inte dricker stora mängder långt in i graviditeten så ska det inte vara någon fara. Jag trodde inte på det, och ärligt talat så letade jag fel på min son fram tills han var 5 år gammal. Det var dumt av mig, eftersom jag oroades i onödan.