Anonym (Ros) skrev 2022-06-06 13:12:36 följande:
Jag och min man har varit tillsammans i över 10 år, åt kanske p-piller till och från första 2-3 åren men efter det har vi inte skyddat oss.
Förutom att jag tagit dagen efter piller om han kommit i mig runt tiden jag misstänkt att jag haft Äl. Vi har sex regelbundet och även i perioder med mindre sex skulle jag nog tippa på minst 4gg i månaden.
Vi båda har festat en del och därför inte känt oss redo för barn + velat sattsa på karriären som gjort att vi båda har bra jobb och inte behöver oroa oss för ekonomin. Jag har alltid varit väldigt fertil och gjort abort tidigare + gravid 1gg med min man men gjorde abort.
Jag är äldre än han och har börjat inse att jag kanske måste sätta igång om det skal bli något av..
Tyvärr har min man gått igenom en livskris senaste året och började "festa" (snarare destruktivt försöka fucka upp sitt liv) efter att ha varit den vettiga av oss i alla år.
Efter att ha nått piken av krisen där han försökte ta överdoser på partydroger för att inte behöva ta sitt eget liv, fick han tillslut rätt hjälp och vi började prata om att skaffa barn. Lite för att jag är snart för gammal men också för att jag vet att han behöver något i livet som betyder något just nu. Fattar att folk kommer flippa och nu och ha massa åsikter om att det inte passar att skaffa barn för en sån orsak bla.bla.bla men jag känner han, det gör inte nj. Han har inte missbruksproblem utan en obehandlad depression som han nu får hjälp med..
Till min poäng, när vi började prata om att skaffa barn sa vi - om ca 3 månader kan vi börja försöka så att alkohol och droger han gått ur systemet osv .
Vi slutade iaf att "inte komma i mig" direkt och jag blev gravid på första försöket..
Ska föda i Augusti och bäbisen och jag och min man mår alla jätte bra och är som nykära utan alkohol, droger eller depression. Han är så gullig och lycklig och planerar för framtiden och ser ljust på livet igen.
Skulle jag bett om råd i familjeliv innan graviditeten skulle jag förmodligen blivit knäpp av alla dömande kommentarer.
Jag säger som jag skrev innan, om du är orolig för din fertilitet gör en koll hos en barnmorska så du vet hur du ligger an, din man kan följa med så han känner ett ansvar också.
Jag rekommenderar att du pratar med han om att du vill ha barn, så kan ni ju börja därifrån :)
Det var ju bra för er, kan bara gratulera och hoppas på att det fortsätter så för er. Tyvärr kan man inte använda just eran erfarenhet som en mall och tänka att för andra kommer de förhoppningsvis fungerar det lika bra att skaffa barn trots liknande problematik, utan man bör vara medveten om riskerna och inte tro att bara för det funkat bra under en tid för någon enstaka i liknande situation (er) så kan man bara bortse från alla risker med missbruksproblematik och psykisk ohälsa och tänka att ett barn kommer nog bidra till att lösa problemen. För det är tyvärr på det sättet ditt inlägg riskerar att tolkas