Hur hålla kontakten när barnet inte bor hos mig?

Men ring själv - skapa en rutin att ni hörs nån gång i veckan per telefon, sms, onlinesamtal, chatt. Det kan han säkert ställa upp på, men det kanske är du som behöver vara den som ringer - många ungdomar funkar så. 

I den åldern har de fullt fokus på kompisar och annat, som du ju beskriver. Det är fullt normalt. Det är nog inte så att din son umgås massor med pappan heller, även om han bor där. 
Vi har flera ungdomar här och vi ser dem knappt. Det är skola, träning, jobb, kompisar, sova. I bästa fall äter de ihop med oss emellanåt men det beror ju på hur de har det med jobb, skola och träningstider. 

Kan dock vara viktigt för ditt yngre barn tycker jag, att brorsan kommer och hälsa på emellanåt.
Du får börja bygga mer på vuxen-vuxen-relationen nu med 16-åringen. Kom i samförstånd fram till något som är lagom, visa att du verkligen lyssnar på vad han tycker och inte bli "förälder som ska bestämma". 

Ställ inga krav och bestämm fasta dagar. Ring med jämna mellanrum och Föreslå att ni ska träffas och ta en fika. Bjud hem på middag utan att ställa krav på att han ska komma vissa dagar. Fråga om han inte vill följa med dig och syskonen och bada någon dag. 

Mitt råd är att inte ställa krav och att det ska vara fasta dagar så att han känner sig tvungen att komma. När ni ska göra något ring och fråga om han vill följa med. Ring och Bjud på mat  oftast kommer han nog tacka nej men skuldbelägg/bli inte sur på honom. Fortsätt att höra av dig och erbjuda samma saker och visa att du bryr dig. 

Ring/sms på kvällar och hör hur hans dag varit och bad han gjort. Visa att du finns där för honom hela tiden om det är något. Utan att ha förväntningar på honom. 

Du och 1-åringen åker väl och ser hans matcher? Du kan ju foreslå ni äter lucnh tillsammans efteråt.

Tack för svar! När han bodde här åkte han och hans syster hem till pappan varje helg, det kändes som det var viktigt då att träffa båda familjerna. Vi bor i olika kommuner, det tar kanske 35 min att köra så inte så farligt. Det går bussar men inte så bra. Det stämmer att man inte ser av sina tonåringar så mycket som nån skrev, antar att dom 5 min per dag som han brukade prata med mig när vi sågs var väldigt värdefull för mig. 
Han går på kampsport, verkar inte vara några matcher än men så fort det blir så ser vi dem gärna. Jag är glad att han har vänner och träning som är viktigt! Vi bor på landet pch pappan i en lite större stad, så jag förstår att det är mycket roligare