Vill man flytta ihop efter 40+?

Tack för alla svar.
Tycker att om man verkligen älskar varandra då vill man vara tillsammans 24/7 och livet ut. Då vill man gifta eller vara sambo och leva ihop. Allt annat typ av förhållande är bara kk. Oavsett åldern. 

Men väx upp för tusan. Livet är ingen rosaskimrande romcom.
Din kille har ju definitivt inte samma syn som du och varför i helskotta har han aldrig sina barn hos sig?

Det är inte åldern, det är det faktum att ni har barn på var sitt håll. Jag tycker att man ska lära känna varandra och varandras barn (och de båda barnkullarna varandra) väldigt väl, och att alla ska vara med på noterna, innan man ens börjar överväga gemensamt boende. Och det tycker jag vare sig de vuxna parterna är 25 eller 50 år gamla.

Att hålla tillbaka här är snarare ett tecken på mognad, så jag tror att du har hittat en vettig man. Bara White Trash flyttar ihop på en gång (och sedan är kvinnan gravid igen nästan genast...).

Din karl's uppfattning kan kanske ändras senare, om några år, när ni allihopa känner varandra väl och vet att ni fungerar tillsammans. Ett bra test är att göra en lite jobbigare semester tillsammans allihopa, typ en husvagnssemester, eller i en omodern sommarstuga där man måste bära vatten och elda i spisen. Inte ett lyxhotell där någon annan lagar maten och städar, för det speglar inte den verklighet man ska leva i sedan, i vardagen.

Men din första prio borde vara dina barns välmående...

Så varför svarar du inte på folks frågor ? Varför har han aldrig sina barn ? Det säger väl rätt mycket om honom som person. Och med tanke på ditt sista inlägg verkar du rätt speciell också.

Vilka gifta/sambo par är tillsammans 24/7? Låter oerhört klängigt och osjälvständigt. Och förhållanden kan se ut på många olika sätt, och vara precis lika viktiga och legitima som sammanboende.

Däremot tycker jag att föräldrar som inte lever med sina barn (om barnen inte är vuxna och utflyttade såklart) är nåt slags halvmessyrer som knappt förtjänar namnet. Där skulle jag dra öronen åt mig om det inte fanns mycket goda skäl till att barnen bara bor hos ena föräldern.

Jag är snart 40 och har varit tillsammans med min särbo som är 46 i 2 år. 

Han vill gärna bo ihop och har sagt det sen i början, men jag är fast besluten att aldrig bo med någon samt absolut inte någon annans barn. Jag är alldeles för självständig för att orka med en sambo och bonusbarn har jag noll intresse av. Jag förklarade detta tidigt och sa att det är upp till honom, antingen accepterar han det (det går ju liksom inte att kompromissa och bo ihop litegrann) eller så avslutar vi. Han valde det första alternativet och sen har han inte tjatat om det mer. 

Så jag ser inte riktigt problemet, man kan vara ihop ändå. Bara man är tydlig med vad man vill.

Exakt så jag känner också! 

Kunde inte ha sagt det bättre själv (egen erfarenhet). Nu har du ett underbart liv - komplicera det inte onödigt  

Självporträtt bjuder du oss på, då vet vi hur du ser ut, du bittre 

Håller med helt. Typiskt exempel på när man inte ser verkligheten.

Jag vill oxå veta varför din särbo inte har sina kids, det är helt klart en varningssignal.

För de som läser denna tråd. Jag är trådstartsren och vill berätta: efter 3,5 år typ särbo gjorde vi slut. Torrts kärlek, trotts allt. Vi hade olika mål från början: jag ville ha en familj. Han - inget ansvar och sin bekvämlighet.
Mitt tips: avsluta direkt om något inte funkar. Vänta inte år efter år. Tiden är guld värd. Slösa inte den i onödan.
Nu är jag snart 48 och ensam. Vacker, rik, trevlig, sexig men singel?

Om man lever ett bra liv efter 40, hyfsad ekonomi, enkelt, med mycket kärlek och ändå väljer att avsluta för att man inte hänger 24/7 och bor under samma tak är man knäpp. 

Jag ställer frågan som alla vill veta. Varför hade han inte sina barn?

Tror det är bra att inte bo ihop efter 40 det behöver inte vara en nackdel som du säger man har olika intressen ägnar sig åt det vill man flytta ihop så kan man ju alltid göra det när man vill.

 

Fokusera inte så mycket på det att om ett år, två år utan lev livet med varandra.

Att vara särbo hade nog givit mig med hunger att göra något med varandra och det är nog rätt bra försexlivet också, man är borta från vara och sedan träffas.

Min pappas nya flyttade hem till oss med sitt barn. Denna accepterade aldrig sin mors separation och såg till att alla andra skulle få ett helvete. Långt senare orsakade han sånt kaos i familjen att vi fick gå i familjeterapi. Så mitt tips är att ge barnen tid att känna efter om de vill bilda ny familj och lyssna till dem när de ger besked även när svaret inte är de ni önskar. 

Ut å träffa folk, hitta på saker ligg med varandra samtidigt om ni vill det har kul lev livet :)