Gränssättning vad det gäller mobiltelefon

Är väl ganska ung själv (24 år) och kan faktiskt hålla med dig att många i min generation aldrig verkar kunna släppa mobilen. Ok, jag har nog också näsan alldeles för mycket i telefonen MEN inte när jag är ute och går, löptränar, cyklar, kör bil eller umgås med andra människor.

Tycker det är kefft att man rör sig ute i trafiken med näsan i mobilen, både när man själv kör och när man går över gator. Kör ju själv numera bil och fattar inte grejen med personer som inte ens kollar åt sidorna innan dom kliver rakt ut på övergångsställen.

När jag är ute med katten i koppel har jag mobilen i fickan och inga hörlurar för jag gillar gemenskapen med min katt och vill dessutom va alert om det dyker upp en hund eller annat som kan utgöra fara för katten.

När jag umgås med människor vill jag ha fullt focus på dom inte mobilen. Mina föräldrar sa ifrån om jag eller nåt syskon satte oss vid matbordet med mobilen. Och vi är en väldigt social och livlig familj och uppmärksamma på varandra. Man måste fan ha gränser för mobilanvändande. Så är det bara.

För det första behövs ingen mobil förrän barnen är så gamla att de får röra sig fritt i stan, dvs minst i tonåren någonstans. För det andra behöver man som förälder ha insyn i telefonen, pinkoden, kunna gå igenom och titta då och då och diskutera vad som är ok beteende via appar, chattar mm. För det tredje om användningen blir ett problem ska föräldern kunna stänga abonnemanget eller ta bort telefonen helt.

Nej, man pillar inte med telefonen när man ska umgås med andra, vid måltider och andra sociala tillfällen. Har de besök får man försöka få dem att fatta att det är otrevligt mot gäster. Självklart håller man inte på med telefonen när man kör!

Dagens mobilanvändande, även bland vuxna, är totalt sjukt. Folk har blivit skärmberoende och halva livet finns i telefonen.

Så klokt inlägg, som vanligt från dig. Ibland fattar man inte hur ung du är. 

AnonymS, att säga att barnen inte behöver telefon förrän de rör sig själva ute på stan och att det inte är förrän i tonåren är ju att förutsätta att alla andra lever i samma sammanhang som en själv. Vi bor på landet och jag tycker så att det känns tryggare om barnen (10 och 12) har egna telefoner då de tar sig till och från skolbussen, cykeltur på 1,5 km genom skogen. De kan jju tex missa bussen. Däremot används telefonerna inte så mycket annars utan kan periodvis ligga bortglömda på helger och lov.

Nej, det är att utgå från MIN verklighet, vilket var det ts frågade efter. Det finns inga universella sanningar, bara olika åsikter och förutsättningar.

Seriöst, det måste väl finnas fler föräldrar som har/haft tankar om detta!?

Ja, vi har gränser, både för barnen och för oss vuxna.

Barnen får ingen egen telefon förrän de är ungefär 12 år, innan dess tycker inte vi att de har något som helst behov av en telefon.

Inga mobiltelefoner vid matbordet eller när vi umgås. Jag skulle aldrig få för mig att dra fram telefonen när jag till exempel fikar med en kompis, så ohyfsat (om man nu inte ska visa ett foto eller liknande för kompisen).

En dag i veckan har vi skärmfritt. Undantag är just telefonen, om man använder den till kommunikation, alltså telefonsamtal eller SMS. Inte att spela på eller till sociala media. Eller möjligtvis att man använder GPSen om man ska hitta någonstans eller om man ska ta ett foto av något.

Gullig du är, Tom!

Ja, det finns regler hemma hon oss. Dottern, som är 17 nu, fick sin första smartphone när hon var 13 och då var det stränga regler som gällde - både tidsbegränsning och vad hon fick göra - såsom stränga konsekvenser vid regelbrott. Hon fick tom skriva under en kontrakt innan ;)
Att hon inte får ha mobilen vid bordet var ett av reglerna. Att hon hängde framför mobilen jämt behövdes inte nämna, för det var ändå inte möjligt med tidsbegränsningen (1 timme per dag förutom när hon använde det för skolan eller för att lyssna på musik). Under natten stannar mobilen i vardagsrummet.
Reglerna upphörde så småningom med pandemin, eftersom det inte var lämplig längre och det gick ändå inte att kontrollera vad som var "privat" användning och vad som var för skolan, med all distansundervisning hon hade. Men hon har aldrig stirrat jämt i mobilen sedan dess heller, då hade jag satt stopp för det. 
Men hon har aldrig vants vid att bli underhållen hela tiden och/eller tillbringa mycket tid framför en skärm, så det är inte svårt för henne att sysselsätta sig utan mobil. Om hon inte har tillgång till nätet under två veckor när vi är på semester är det inget problem heller.

Sonen är snart 5 och det kommer att dröja länge innan han får en smartphone, men det kommer finnas stränga regler även för honom.

Äldsta fick telefon i julas, hon är nu 10 år. Hon har tidsbegränsning via app, hon kan inte ladda ner appar utan mitt godkännande. Jag kan även läsa telefonen om hon inte sköter sig, men hon kan också få mer tid om hon ex spelar Pokémon. Hon får sitta 45min/dag med telefonen. Under terminerna blir det inte så mycket, nu kanske lite mer var dag. Tycker det är skönt att hon kan ringa när hon cyklar till vänner eller går på en promenad själv.
Ingen telefon vid matbordet (gäller även vuxna), skärmen låses kl 19.30 innan skoldag, jag kan hennes kod och har läst sms hon skickar. Vi diskuterar även hur man kommunicerar i ord för det blir ofta lite tokigt...

Min 6åring har inte telefon men såklart regler kring annan skärmtid. Dels tidsbegränsning, sen inte vid matbordet eller när vi/han har gäster (nu börjar de dock vilja spela lite ihop så vissa justeringar får vi väl göra så småningom). Inga sociala funktioner på i spelen, typ chattande. Inte heller ok att avstå aktiviteter för att hålla på med skärmar.

En 20åring kan man väl bara hålla sig till allmänt vett typ matbord/socialt/bil, inte reglering av skärmtid. 

Jag har själv lite för mycket skärmtid men vid matbord, trafik, sociala träffar osv självklart att avstå. Hundpromenader varierade rejält. 

Min 6 åring har ingen telefon. Kommer ej få heller förens det blir akutellt att man själv håller kontakt med sina kompisar, ute själv osv. 

Ingen mobil vid matbordet eller när man har gäster. Inte heller ute. Men vi gör ingen grej av det. 

Skulle det t ex vara så att vi sitter på resturang och maten dröjer en timme så är det inga problem att få kolla dom vuxnas telefon när man provat allt annat. Finns alltså situationer där det är okej men heller inget svart elle vitt. 

Tja, det här är moderna verkligheter. Jag driver mitt eget onlineföretag, så jag spenderar det mesta av min tid på min telefon eller laptop för att hålla reda på mitt arbetsflöde. Men generellt, nu har det blivit lättare för mig att arbeta med verktyget https://createmysignature.com/sv. Det här är förresten ett häftigt alternativ, för innan var jag tvungen att vara på kontoret hela tiden, och nu kan jag signera dokument online från min telefon.

Jag upplever det här problemet hos alltfler vuxna, exakt allt du skriver om der jag omkring mig hela tiden bland vuxna i alla åldrar. 

Men som förälder till tonårsbarn, ja vi har vissa regler, och de gäller även oss vuxna i familjen på exakt samma sätt. 

Vid middagsbordet används inte telefonen, inte om man äter tillsammans med någon. Om man äter ensam av nån anledning så är det okej. Minns från när jag var barn att man inte fick läsa Kalle Anka vid middagsbordet, samma princip, annat medium. 

Om vi har gemensamma gäster, som mor/far-föräldrar och liknande så förväntar jag mig att tonåringarna deltar under tex måltid och fika utan telefonerna, resten av tiden vi har besök behöv de inte delta och inte avstå mobilen. Om det är vi vuxna som har gäster så krävs inget av barnen. Om barnen själva har kompisar över så gör de som de vill. Jag hade ungefär samma krav på min när jag var barn, "lägg undan Kalle Anka nu när vi äter, och prata med mormor lite".

Ingen får använda mobilen samtidigt som man framför ett fordon!

Våra rutiner kring detta fungerar bra och jag känner ingen större oro just för barnen i den här frågan. Mina barn är 14 och 17 år.

Barn från melkanstadieåldernhar väl ungefär lika stort behov av en smartphone som vi vuxna. De vill kunna få kontakt med föräldrar, kompisar, kolla busstider, vädret mm.

Sen att många barn kollar för mycket på telefonen är en negativ aspekt, men det är det ju även för vuxna. Men att telefonen är viktig för ett socialt liv även för barn är ett faktum i vårt område. Barnen söker upp varandra via olika kanaler på telefonen. Har man inte tillgång till sin telefon missar man möjlighet till fysiska aktiviteter, tex träff på fotbollsplanen. 

Vi kämpar för minskat telefonanvändande för samtliga familjemedlemmar. 

Nej, det har vi inte haft, inte behövt heller. Här får man använda telefonen när vi sitter vid matbordet i vardagen (ja, jag har hört det förut, men vi socialiserade oss vid andra sammanhang än vid middagsbordet, då samtliga var för trötta för att ha en kommunikation).
Jag läste mig igenom middagarna under min uppväxt. De andra fick babbla på så mycket de ville, jag var inte intresserad av att vara med i deras samtal (och envis som synden, fick jag inte läsa, så gick jag ifrån matbordet)
Sonen fick sin första mobil som 6-åring och det har fungerat utmärkt. 

Många barn rör sig i stan utan föräldrar långt före tonåren och har behov av telefon på grund av det. Min son åker fram- och tillbaka till stan (Stockholms innerstad och ut till en närliggande stad) och han är 10 år gammal. Det är toppen att han har en mobil så att jag dels kan nå honom och han kan nå oss, dels att jag kan se var han är på hitta din iPhone. 

Samtliga barn i hans klass har mobil och de flesta bor en bra bit från skolan. Det är också tidsfördriv för honom när han åker bussen, precis som det är för mig själv. Ser inget problem med det.

Däremot lägger man ifrån sig mobilen när man ska umgås med andra och vi lämnar den hemma ibland när vi går ut och spelar fotboll eller liknande. Vi försöker ha samma regler för honom som för oss själva. 

Mobilen är ju mer än bara en telefon, de kan ha med sig den ut ibland när de vill ha musik (plus en liten högtalare) när de spelar basket och för att betala när man har handlat i affären osv. 

Han har även swish och mobilbank och det blir ju knepigt utan en mobil. Själv har jag sällan eller aldrig kontanter, så veckopengen swishas. 

När jag var ung, så fanns det telefonautomater i varje hörn, så man kunde ringa om det var något, Idag är det mobilen som gäller