Vad kan min bror ha

Förutom att jag är kvinna, yngre och jag aldrig skulle tala illa om andra på det sättet beskrev du just mig exakt. Jag har asperger/autism/ast/asd.

Svarar er allihop, han har ett socialt jobb. 

kan vara supertrevlig men orkar inte länge. Upplever inte honom som enbart introvert. Utan som att det är nåt mer än så. Just för att han är så extrem.

Autism stämmer han in mycket på. främst Autistiska drag. De har ibland en enorm introverthet och ett större behov att ladda batterierna.

Är också som sagt en människa som sällan/aldrig söker sig till andra utan ska bära allt själv. Menar främst psykiskt tunga saker där många andra har behov att ventilera. 

Du fortsätter att beskriva mig.

Autistiska drag är ju inte frånskillda från autism i övrigt, det betyder bara att man inte har så svåra att man uppnår en diagnos. 

Nu är väl frågan, vad ska du göra med det? 

Nej, det vet jag. Men ?bara drag? är ju ändå en högfungerande person som oftast klarar av sin vardag jämfört med de som har mer Autism som behlver mer stöd, kanske aldrig kan ha ett vanligt jobb mm.

Ska inte göra nåt alls mer än att få förståelse 

Han är en av alla som "närstående" söker "råd" för på FL

I vår släkt är folk högfungerande. I hela släkten finns det nog bara 2 personer, som har så pass stora problem att de har diagnos inskriven i sina journaler och får olika sorters hjälp från samhället. Ändå är det så att en som är högfungerande kanske gärna tar emot hjälp med en del saker. Man kan ju klara sitt jobb bra och vara helt självständig, men man har svårt att hålla koll på syskonbarn som fyller år (true story!). En bagatell kanske, men det kan leda till att syskonbarnet blir ledset och inte gillar sin morbror/faster lika mycket längre. Kanske man har svårt att hålla ordning hemma och skulle behöva städhjälp? Jag rensar upp hos en släkting med autism ett par gånger om året, och i gengäld hjälper hon mig att få ordning på min planering och min almanacka (hennes starka sida).

Något som varit värt guld för mig när ett av mina barn fick en diagnos, det var att jag äntligen kunde se att hon inte "tjurade i hop" i vissa lägen, utan att hjärnan helt enkelt låste sig. Det gjorde mig mindre irriterad och gav mig tålamod att kunna backa och ta om alltihop från början. När jag använde andra ord och inte ställde krav utan mer en förfrågan, då låste sig inte hjärnan för henne. Mer förståelse från min sida gjorde vardagen så hemskt mycket enklare!

Ok  att få förståelse är bra

Olika personer med Autism har olika behov av stöd med olika saker i livet. Att klara ett jobb kan man göra även med en diagnos. Jobb är ofta rutinbundna vilket många med Autism gillar, men klara inte av att sköta sitt hem utan att få psykbryt. Jag är totalt oskyldig. Bara säger. 

Han är sån som ogärna tar emot stöd, visst lite praktiska grejer men inte tex om han mår dåligt eller dyl vilket känns som han gör i perioder. Går något fel så blir han som förlamad (mentalt), inget funkar liksom och ingen får komma nära

En del med högfungerande autism kan vara utåtriktade på jobbet under dagen, men det frestar på för de får tänka sig fram till mycket som vi andra bara "känner av" i sociala situationer. Att tänka så mycket tar energi. 

En person med högfungerande autism har ofta även svårt att tolka sina egna känslor. De har många känslor men svårare att förstå och reda ut dem. Det blir svårt för dem när någon annan ber om förklaringar, om de inte har helt koll själv, men känner av känslorna.

En del programmerare har autism eller sådan drag, det ska vara väldigt vanligt i Silikon Valley t.ex.

Om man vill kan man bli utredd för autism på vuxenpsykiatrin (eller habilitering en i vissa län). OBS, det är ingen sjukdom i vanlig mening, bara ett annat sätt att fungera!

Förstår att du funderar på din bror.

Ps. En "vanlig" terapi, speciellt psykodynamisk terapi som är mer tolkande, kan bli fel om terapeuten inte är medveten om att personen har autism. 

En terapi där terapeuten är medveten om begränsningarna kan däremot hjälpa, om personen själv önskar sådan hjälp. 

Skulle aldrig få honom att gå i terapi. Han säger att han ?är sån här?. men man uppfattar liksom att det är nåt mer.

pratade med hans ex häromdagen. Hon upplevde väl en del problem också. Mest detta att han behövde så enormt mycket egentid ensam och så sällan ville ses. Även att om de resonerade om något och kom fram till något som han initierat så blev det oftast inte så. För han orkade inte vara social, orkade inte skicka ett sms mm. Hon tog ju honom som egoistisk och obrydd, men jag vet ju att min bror inte är det egentligen.

 

Kom även på att han säger att han känner saker, men de är mer avtrubbade än hos andra. och att han känner långsammare. är det ett tecken?

mycket möjligt, men jag har inte träffat honom och är ingen psykolog eller psykiater så jag vill helst inte hålla på att spekulera i diagnoser, men som andra säger så verkar han har autistiska drag

När jag läser din förklaring skulle då jag hellre tro på utbrändhet med en form av depression. Känner igen mig mycket i det som skrivs. Förstod inte själv när läkaren sjukskrev mig 6mån för utbrändhet. Är i efterhand jag börjat förstå kroppen sa ifrån för man börja bete sig annorlunda. Dra sig tillbaka. Bli slut för ingeting osv. Detta ä flera år sedan å det påverkar mig mycket än idag. Har int hittat tillbaka alls i livsglädje osv 

Visst är det så. Men han har alltid varit ?udda?, dock mer på senare år.