Oro inför universitet- kommer jag bli utstött?

Varför kan du inte bara vara nykter och stå för det? Du kommer få mycket mer respekt i det läget än om du gömmer dig som om det vore något skamligt.

Det är inte det att du kommer att bli utstött pga att du inte dricker utan för att du självmant drar dig undan sociala sammanhang!

Du kan säkert träffa vänner på universitetet, precis som på alla andra ställen.

Rätt många som inte dricker. Var med och drick alkoholfritt så går det bra ska du se!

Verkar vara vanligare och vanligare med ungdomar som inte dricker.

På kåren brukar det finnas alla möjliga aktiviteter, café för nya, spelkvällar mm. Kolla upp det! 

Det borde inte vara några problem på universitetet. Jag pluggade i Uppsala, blev klar för 6 år sedan men jag saknar nationslivet där det är mycket mer avslappnad stämning än när man går ut på vanliga nattklubbar där folk festar som om det vore sista gången. På nationerna fanns det ett stort utbud av alkoholfria drycker och det var inget konstigt att vara ute nykter. Det är mycket fest och uteliv, men inte så mycket supande. Vill man inte festa alls finns det även många som hittar på andra aktiviteter så du kommer säkerligen hitta trevliga bekantskaper med gemensamma intressen. 

Nu var det ett tag sen jag pluggade men under insparken där är det aktiviteter i princip varje dag, en del alkoholfria (och givetvis är det inga konstigheter att vara nykter på de där alkohol förekommer). 

De som inte deltog alls på aktiviteterna fick ju också vänner, men det kanske tog lite längre tid då man inte träffades lika mycket. 

Häng med på olika insparkar mm. Du kommer märka att det finns andra som inte dricker och har kul. Samt även många som dricker med måtta. Sen har du snabbt ett nätverk att göra saker med.

Som någon ovan skrev, det är inte det att du avstår alkohol som kommer göra dig utstött. Om du däremot inte deltar i några aktiviteter kommer du bli ensam.

Från min inspark var det några som var tydliga med att de inte drack. Däremot deltog de gärna och hade kul med oss andra. 

Låter lovande. :) 
Jag kanske kan vara med på en pubkväll och dricka alkoholfritt till exempel. 

Långt ifrån alla studenter festar och super. Det är inte bara unga vuxna upp till 25-årsåldern som pluggar på den nivån (varav alla i den åldersgruppen inte heller dricker större mängder eller gillar att festa), utan småbarnsföräldrar, äldre som omskolar/vidareutbildar sig och alla möjliga människor.

Du behöver ju inte vara med vid tillfällen du misstänker kommer att bli blöta, det finns gott om sociala sammankomster i universitetens regi som inte är direkt festande. Jag var inte med på inspark och inte på en enda fest med alkohol när jag pluggade (inte för att jag inte dricker, utan för att jag aldrig gillat att vara med på sådana fester), och jag hade inga problem att hitta studiekamrater och vänner, ett par av mina kursare har jag fortfarande regelbunden kontakt med.

Klart man kan ha kul på insparken även UTAN alkohol, och på min inspark var de även tydliga med att ingen skulle pressas till att dricka eller att alkohol var ett krav på något sätt. Men sen var ändå majoriteten av aktiviteterna baserade på alkohol och att bli full (tänk irländsk julafton, ölbrännboll, flera pubkvällar etc). Så det beror nog lite på vilken stämning det är på insparken och vad de har planerat. Med det sagt så är det ju inte heller säkert att alla kommer att dricka och du kommer säkert kunna hitta likasinnade som du kan umgås med.

Sen kan du ju bli utstött av flera anledningar. Jag blev lite utstött för att jag inte tyckte att det var strikt nödvändigt att som vuxna människor gå i samlad trupp från studentlägenheterna till universitetet (200m) varje morgon. 

Jag var kanske lite äldre än du när jag började på universitetet, 25. Jag var med på första insparksfesten då det var med övernattning och alla andra åkte. Drack inte en droppe och det var flera andra som inte heller gjorde det. Hade en trevlig kväll och hittade pluggkompisar jag hängde med all år. De liksom jag gick aldrig på kåren eller liknande, vi alla fokuserade på att plugga och jobba extra när vi var lediga. 

Jag är över 30 :). Så jag är gammal. Haha! Har mått dåligt under ett par år och därför inte haft motivation och ork att studera.

Hoppas att jag också kan hitta folk att studera med som inte festar. :) Det vore ju jättebra!

De flesta festar, en del med mycket alkohol tre gånger i veckan, andra nyktert en gång per termin. Häng inte upp dig på det. Försök hitta några du trivs med och kan jobba tillsammans med. Om de drar ut varje fredagskväll på nation gör väl inte det så mycket.

Uppdatering:

Har studerat ett par veckor nu, som ni kan förstå...
Känner mig väldigt ensam.. Ser att andra i klassen har folk de klickar med och pratar med. 

Jag är ju med när vi har obligatoriska gruppmoment, seminarier osv. MEN... jag vantrivs något enormt.

Ingen bra 'känsla' överlag med stämningen. Varken från andra studenter eller lärarna. Det känns 'off' alltihop.

Mår riktigt dåligt men vill inte hoppa av heller... :(
Uppgifterna har gått okej för mig än så länge, men det ingår mycket samarbeten- och när man liksom känner sig som ett ufo bland alla andra, så blir det påfrestande psykiskt och emotionellt.

Jag gick till och med in och grät en dag på toaletten... 
Är så känslig för att vara i fokus. Obligatorisk feedback- samtal med andra studenter och lärare. Ja, allt känns fel. 
Vill bara försvinna. :(
Hade en lång dag i skolan idag... den var långtråkig, jobbig emotionellt. (grupparbeten där jag kände att jag inte passade in.)

Känns som att jag inte fattar vad jag gör där. Allt är inte som jag hade tänkt mig innan jag började... vet inte riktigt vad jag hade väntat mig... men allt känns segare och mer "distanserat" än vad jag tänkt mig. 

Hej!

Vill bara säga att du inte är ensam. Jag är också över 30. Haft social ångest sedan tonåren. Har studerat på tre olika högskoleprogram och aldrig riktigt känt någon sammanhållning. Började studera för första gången något år efter studenten. Flyttade då till en annan stad långt bort för att plugga, och efter en termin flyttade jag till annan stad/annat program och blev likadant där. Trivdes inte alls med studentlivet, kårfester m.m. Var mer eller mindre helt ensam. Flyttade tillbaka till min hemstad igen och började studera på ett nytt program igen efter att ha jobbat några år.

Läser nu min sista termin och har inte riktigt kommit in i klassen denna gång heller. Det fungerar bra på en ytlig nivå med grupparbeten (även om jag föredrar individuellt arbete) osv men några närmare vänner har jag inte funnit, som andra i klassen tyckts ha gjort. Jag har inte klickat med någon på det sättet helt enkelt. Den här gången bryr jag mig dock inte lika mycket och kan väl inte direkt säga att jag försökt hitga gemenskap heller. Studerar något som jag för första gången tycker är intressant och som jag ser en framtid inom, vilket är det som hållit mig kvar vid studierna. Men ja, ibland känner jag mig lite som ufot i klassen och kan också tycka det är jobbigt vid långa dagar, raster osv när man ser hur alla andra umgås.

Hur trivs du med utbildningen i övrigt, med själva ämnet för studierna? Känns det som rätt val av utbildning? Hur trivs du med livet utanför skolan?

Jag trivs med ämnet.. men jag oroar mig att jag inte kommer orka med när det blir mer och mer krävande uppgifter. Det är ju rätt tidigt än. Bara läst klart en delkurs.

Ämnet är intressant men är rädd att ju svårare det blir så kanske jag kommer halka efter...

Livet i övrigt är ensamt. Inget att se fram emot. Har ofta ångest och overklighetskänslor.