• Mini700

    Måste avreagera mig.. råd tack

    När jag kom hem efter jobbet idag hade sonen (7) sin kompis på besök. Kompisen är är något år yngre och de har känt varandra i några år. 
    Även jag tycker mycket om kompisen; en väldigt söt liten pojke .. men hans beteenden har börjat tära lite på tålamodet - både hos mig, min man och våra barn. 


    Har länge tänkt att det förmodligen är en vanlig trotsperiod.. men nu märker jag att han även trotsar andra vuxna, utöver sina egna föräldrar - oss t ex - och gör precis tvärtemot.


    Utomhus leker pojkarna hur fint som helst, men såfort de leker inomhus börjar problemen. Kompisen blir oförskämd, börjar att reta och provocera sonen, trotsar det vi vuxna säger, kan inte dela med sig leksaker och leker hellre bredvid än tillsamman. Alla träffar slutar i tårar och tandagnisslan. Så även ikväll.. 


    Gång efter annan fick jag säga till att ?stör nu inte den sovande katten? och gång fem springer pojken fortfarande in och ska störa och skrämma katten, som sitter skrämd och ihopkurad längst in under sängen. Sonen blir numera alltid väldigt ledsen efter deras träffar och orkar inte umgås med kompisen mer. 


    Vanligtvis tar jag inte parti för sonen, men nu har det gått lite för långt tycker jag. 


    hur tar man upp det här på ett bra sätt? 

  • Svar på tråden Måste avreagera mig.. råd tack
  • Mini700
    MajsansVärld skrev 2022-08-13 10:07:24 följande:

    Jag hade bara sagt det rätt ut! Vi Villmanstrand träffa er son för han psykopat det är något fel på han, ungen är obehaglig och ni har uppenbart misslyckat som föräldrar, kontakta oss inte igen. 


    Haha det är nog lite väl hårt.. Vi är måna om relationerna, men klart är att pojken inte mår bra. 
  • Litorina
    erikaABC skrev 2022-08-12 21:35:28 följande:

    Bestäm en kortare lektid med honom. Inte längre än ni orkar med.


    Superbra förslag, tror jag. Bestäm när leken ska vara slut, tex innan matdags.


    Kanske blir även kompisen trött och därför svårhanterad efter för lång stunds lek. En del behöver paus och hitta lugnet igen efter någon timme eller två. 

  • Hotelliggaren

    Ungen är inte så gammal att ni kan ta det med honom endast. Ta det med föräldrarna: ert barn är oregerligt och kan inte uppföra sig. Vårt barn orkar snart inte vara mer med hen. Jag har gjort liknande flera ggr med barnens kompisars föräldrar, brukar vara uppskattat. På samma sätt som det är uppskattat när man berättar att man ser fina egenskaper i barn som kanske ofta upplevs som stökiga.
    Jag blir alltid glad när nån är ärlig om mina barn, jag vill veta hur de beter sig hos folk.

  • Themis

    Kan man inte bete sig så får man gå hem, så var det när jag var liten.

    Är man i en annans hus så är det deras regler som gäller.

    Bara avsluta leken när det blir surt eller katten blir skrämd, så lär han sig väl?


    Om jag är rimligt trevlig, utgå från att du är rimligt intelligent.
  • Spucks

    Eftersom det inte är ditt eget barn, är det enkelt: sköter han sig inte, får han gå. Inte efter 10 tillsägelser, utan efter en enda. Han kommer lära sig snabbt att vill han leka hemma hos er, är han tvungen att lyssna på er och följa era regler.

  • Bobo

    Min son och hans bästa kompis hade en period i den åldern där alla lekteäffar slutade i bråk och sura miner. De var superenvisa och totalt oflexibla båda två. Ville den ena leka A sa den andra attt den ville leka B. Inget fick smidigt. En gång körde jag hem kompisen efter en kvarts lek (efter samtal med den andra mamman som tyckte att det var OK). Sen tog de en paus från varandra på ett par månader, de lekte bara i skolan, och efter ett tag gick det att leka hemma igen. 

    Kan en paus vara en bra idé? Ibland kör de fast i sina relationer tror jag och då behöver de kanske lite tid isär.

  • lövet2

    Jag brukar säga "Mitt hus - mina regler!" och så förklarar jag vilka regler som gäller. Den kompis som inte följer reglerna får gå hem. Jag har skickat hem ett och annat barn under åren ...

  • elsi
    Mini700 skrev 2022-08-12 21:45:20 följande:

    Det värsta är att jag tycker att pojken är ouppfostrad.. att det finns en el två föräldrar som inte riktigt orkar med och är inkonsekventa med gränssättning.. 
    Pojken tar till gråten när något bär honom emot.. därav dessa gråtfester varje gång vi ses 


    Du kan bara förhålla dig till det som händer när pojken är hos er eller om det drabbar ditt barn på något sätt. Du kan inte göra något åt, i dina ögon slapp, uppfostran eller andra brister hos föräldrarna. Såvida du inte upplever att han far verklige illa och du behöver göra en orosanmälan.

    Så, det bästa är nog att begränsa tiden pojken är hemma hos er, så att lektiden är slut när pojken inte mäktar med mer. Eller att du helt enkelt bryter in när pojken börjar spåra och föreslår att dagen avslutas och han åker hem. Om du gör det några gånger så kanske han kan lägga band på sitt beteende i fortsättningen.

    Sen mognar barn med tiden, så hur pojken är nu behöver inte egentligen ha med fostran att göra utan kan vara en omognad som han växer ifrån när han blir äldre. Och ibland hör och häpna, så är det ens egen unge som inte kan bete sig trots att man tycker att man fostrar och har ett bra förhållningssätt.
  • Mini700
    Bobo skrev 2022-08-14 21:46:23 följande:

    Min son och hans bästa kompis hade en period i den åldern där alla lekteäffar slutade i bråk och sura miner. De var superenvisa och totalt oflexibla båda två. Ville den ena leka A sa den andra attt den ville leka B. Inget fick smidigt. En gång körde jag hem kompisen efter en kvarts lek (efter samtal med den andra mamman som tyckte att det var OK). Sen tog de en paus från varandra på ett par månader, de lekte bara i skolan, och efter ett tag gick det att leka hemma igen. 

    Kan en paus vara en bra idé? Ibland kör de fast i sina relationer tror jag och då behöver de kanske lite tid isär.


    Mycket bra idé!
    Jag tänkte på det här redan för något år sedan - att ?kanske behöver de en paus?.. så vi höll upp lekträffarna ett tag. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen, så ja? dags för en paus igen förmodar jag 
  • Mini700
    elsi skrev 2022-08-15 14:52:55 följande:
    Du kan bara förhålla dig till det som händer när pojken är hos er eller om det drabbar ditt barn på något sätt. Du kan inte göra något åt, i dina ögon slapp, uppfostran eller andra brister hos föräldrarna. Såvida du inte upplever att han far verklige illa och du behöver göra en orosanmälan.

    Så, det bästa är nog att begränsa tiden pojken är hemma hos er, så att lektiden är slut när pojken inte mäktar med mer. Eller att du helt enkelt bryter in när pojken börjar spåra och föreslår att dagen avslutas och han åker hem. Om du gör det några gånger så kanske han kan lägga band på sitt beteende i fortsättningen.

    Sen mognar barn med tiden, så hur pojken är nu behöver inte egentligen ha med fostran att göra utan kan vara en omognad som han växer ifrån när han blir äldre. Och ibland hör och häpna, så är det ens egen unge som inte kan bete sig trots att man tycker att man fostrar och har ett bra förhållningssätt.

    Absolut. Håller helt med. Visst är det så. Jag kan bara rycka in när det gäller lek hos oss och om sonen uppenbart påverkas av beteendet. 


    Sen är mina barn absolut inte Guds bästa barn. Jag tar tacksamt emot feedback om dem också. 

  • Bajabraja87

    ungen påminner om olika barn i ?evil lives here?. (Tv program) Barnen lyssnar inte på vuxna, gör va de vill, bryr sig inte om konsekvenser, sen växer de upp och det eskalerar till våld och sen mord. Barn som plågar djur brukar va psykopater. Eller ha någon sorts störning. Jag hade inte orkat ha hem den ungen. Jag hade sagt nej..

  • Mini700
    Bajabraja87 skrev 2022-08-15 21:32:31 följande:

    ungen påminner om olika barn i ?evil lives here?. (Tv program) Barnen lyssnar inte på vuxna, gör va de vill, bryr sig inte om konsekvenser, sen växer de upp och det eskalerar till våld och sen mord. Barn som plågar djur brukar va psykopater. Eller ha någon sorts störning. Jag hade inte orkat ha hem den ungen. Jag hade sagt nej..


    Ja det här med den bristande empatin gentemot djur bekymrade mig. Jag hade förstått en 2 eller 3-åring som inte visste bättre men den här pojken är 6 år (!!) 
Svar på tråden Måste avreagera mig.. råd tack