• hondendärkonstiga

    Hur göra när barnen saboterar för varann

    Här hemma så är det någon eller några som gång på gång förstör saker. Och det med vilja. Vilket gör mig och min sambo väldigt frustrerade för ingen erkänner. Någon har klippt i dukar, soffor, gosedjur osv. Förstört någons legobygge, pärlplattor, lergubbar som väntar på att åka in i ugnen m.m. Helt enkelt sabotage. Olyckor kan absolut hända men de flesta saker har vi svårt att se skulle kunna vara olyckor. Saxarna har vi tagit bort så nu mer får de be om sax o sedan måste de lämnas tillbaka. Men hur gör man med resten? Vi måste ju ta dom på bar gärning annars får vi aldrig reda på vem som förstör. Vi pratar om att det händer nästan varje dag. Börjar bli tröttsamt. Hur gör ni när sånt här sker? Vi hittar absolut ingen lösning här. Kan tillägga att det rör sig om 5 barn i åldrarna 6-11 år. Så det är ju inga småbarn vi pratar om heller.

  • Svar på tråden Hur göra när barnen saboterar för varann
  • Anonym (visst)
    hondendärkonstiga skrev 2022-08-18 10:27:23 följande:
    Hur göra när barnen saboterar för varann

    Här hemma så är det någon eller några som gång på gång förstör saker. Och det med vilja. Vilket gör mig och min sambo väldigt frustrerade för ingen erkänner. Någon har klippt i dukar, soffor, gosedjur osv. Förstört någons legobygge, pärlplattor, lergubbar som väntar på att åka in i ugnen m.m. Helt enkelt sabotage. Olyckor kan absolut hända men de flesta saker har vi svårt att se skulle kunna vara olyckor. Saxarna har vi tagit bort så nu mer får de be om sax o sedan måste de lämnas tillbaka. Men hur gör man med resten? Vi måste ju ta dom på bar gärning annars får vi aldrig reda på vem som förstör. Vi pratar om att det händer nästan varje dag. Börjar bli tröttsamt. Hur gör ni när sånt här sker? Vi hittar absolut ingen lösning här. Kan tillägga att det rör sig om 5 barn i åldrarna 6-11 år. Så det är ju inga småbarn vi pratar om heller.


    Visst var det du som skrev om er dysfunktionella styvfamilj för ett litet tag sedan?

    Låter ju som att något eller lera av barnen inte riktigt trivs i situationen hos er? Kanske blir stökigt med 5 barn eller att bo med nya familjemedlemmar som man inte känner sig hemma med? 

    En lösning skulle kanske vara att ha era respektive barn varsina veckor så att det är färre barn på plats samtidigt och att alla barn får mer egentid under sina veckor hos er. Då blir det troligen lugnare över lag och ni har chans att snappa upp mer vad som försiggår i barnens tillvaro i hemmet. 

    Och om ni är hotfulla när ni frågar och/eller utlovar straff för den som betett sig illa så kommer garanterat inget att erkänna något. 
  • hondendärkonstiga
    Anonym (visst) skrev 2022-08-18 13:40:21 följande:
    Visst var det du som skrev om er dysfunktionella styvfamilj för ett litet tag sedan?

    Låter ju som att något eller lera av barnen inte riktigt trivs i situationen hos er? Kanske blir stökigt med 5 barn eller att bo med nya familjemedlemmar som man inte känner sig hemma med? 

    En lösning skulle kanske vara att ha era respektive barn varsina veckor så att det är färre barn på plats samtidigt och att alla barn får mer egentid under sina veckor hos er. Då blir det troligen lugnare över lag och ni har chans att snappa upp mer vad som försiggår i barnens tillvaro i hemmet. 

    Och om ni är hotfulla när ni frågar och/eller utlovar straff för den som betett sig illa så kommer garanterat inget att erkänna något. 
    Ja, det var jag. 

    Det kan absolut vara som du skriver. Men detta är inte bara ett problem som sker hos oss tyvärr. Och inte bara riktat mot t ex mina barn eller tvärtom. "Sabotaget" eller vad man ska kalla det kan drabba vem som helst. Det är inte säkert att det är en o samma person som gör sakerna heller. Eller vi misstänker ju att det är en specifik person som klippt medveten i grejer. Men resten ah. Det kan som sagt vara vem som helst. 

    Byta veckor känns som att det skulle förstöra mer än hjälpa. Som kollektiv bestraffning. Sen jag skrev det inlägget du syftar på så har sambons barn ändrat fokus. Nu är det sambons ex nya kille som är boven. Så.. det är lite trixigt det där. Enligt familjebehandlaren är detta helt normalt. Jobbigt, men normalt. 

    Vi brukar bara enkelt fråga t ex "har du råkat klippa i soffan?" Så svarar alla nej. Så är det bara att gå vidare för vi kan ju liksom inte göra något.
  • Anonym (Mia)

    Har inget svar men du är inte ensam. Här äts någons godis upp, sista glassen tas och det är aldrig någon som kissat utanför. Vi har helt enkelt ett spöke i familjen. Inte är våra barn små hellre utan den äldsta är snart 18. Vi tjatar om ärlighet osv? men något har vi misslyckats med. De är dock snälla och skötsamma i övrigt men inget som händer hemma är någonsin någons fel eller ens misstag.

  • Glinda från Oz
    hondendärkonstiga skrev 2022-08-18 14:35:05 följande:
    Ja, det var jag. 

    Det kan absolut vara som du skriver. Men detta är inte bara ett problem som sker hos oss tyvärr. Och inte bara riktat mot t ex mina barn eller tvärtom. "Sabotaget" eller vad man ska kalla det kan drabba vem som helst. Det är inte säkert att det är en o samma person som gör sakerna heller. Eller vi misstänker ju att det är en specifik person som klippt medveten i grejer. Men resten ah. Det kan som sagt vara vem som helst. 

    Byta veckor känns som att det skulle förstöra mer än hjälpa. Som kollektiv bestraffning. Sen jag skrev det inlägget du syftar på så har sambons barn ändrat fokus. Nu är det sambons ex nya kille som är boven. Så.. det är lite trixigt det där. Enligt familjebehandlaren är detta helt normalt. Jobbigt, men normalt. 

    Vi brukar bara enkelt fråga t ex "har du råkat klippa i soffan?" Så svarar alla nej. Så är det bara att gå vidare för vi kan ju liksom inte göra något.
    Hur är det bestraffning att barnen har sin förälder för sig själv och slipper dela med en miljon styvsyskon? Det låter som att ni är för många så att dela upp det låter som en bra idé. 
  • hondendärkonstiga
    Anonym (Mia) skrev 2022-08-18 14:40:35 följande:

    Har inget svar men du är inte ensam. Här äts någons godis upp, sista glassen tas och det är aldrig någon som kissat utanför. Vi har helt enkelt ett spöke i familjen. Inte är våra barn små hellre utan den äldsta är snart 18. Vi tjatar om ärlighet osv? men något har vi misslyckats med. De är dock snälla och skötsamma i övrigt men inget som händer hemma är någonsin någons fel eller ens misstag.


    Ah det där med att kissa utanför ska vi inte ens prata om... 
  • EnAnonumius
    Glinda från Oz skrev 2022-08-18 14:43:49 följande:
    Hur är det bestraffning att barnen har sin förälder för sig själv och slipper dela med en miljon styvsyskon? Det låter som att ni är för många så att dela upp det låter som en bra idé. 
    Satt och undrade samma sak.

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • hondendärkonstiga
    Glinda från Oz skrev 2022-08-18 14:43:49 följande:
    Hur är det bestraffning att barnen har sin förälder för sig själv och slipper dela med en miljon styvsyskon? Det låter som att ni är för många så att dela upp det låter som en bra idé. 
    Det skulle vara en lösning om dom absolut inte gick ihop. Om de bråkade konstant osv. Nu gör dom inte det. Dom leker tillsammans, har samma intressen, myser osv. Det är såklart svårt att förklara över internet exakt hur våran vardag ser ut med barnen men detta inlägg handlar om att någon/några barn förstör för andra. Vilket jag tror är rätt vanligt oavsett hur familjen ser ut. 
  • sextiotalist
    hondendärkonstiga skrev 2022-08-18 10:27:23 följande:
    Hur göra när barnen saboterar för varann

    Här hemma så är det någon eller några som gång på gång förstör saker. Och det med vilja. Vilket gör mig och min sambo väldigt frustrerade för ingen erkänner. Någon har klippt i dukar, soffor, gosedjur osv. Förstört någons legobygge, pärlplattor, lergubbar som väntar på att åka in i ugnen m.m. Helt enkelt sabotage. Olyckor kan absolut hända men de flesta saker har vi svårt att se skulle kunna vara olyckor. Saxarna har vi tagit bort så nu mer får de be om sax o sedan måste de lämnas tillbaka. Men hur gör man med resten? Vi måste ju ta dom på bar gärning annars får vi aldrig reda på vem som förstör. Vi pratar om att det händer nästan varje dag. Börjar bli tröttsamt. Hur gör ni när sånt här sker? Vi hittar absolut ingen lösning här. Kan tillägga att det rör sig om 5 barn i åldrarna 6-11 år. Så det är ju inga småbarn vi pratar om heller.


    Kanske ni försökt, men prata, prata och åter prata. Säg att ni är arga och ledsna för att detta händer, att det tar tid och ork från er och ni blir tråkigare som vuxna. 
    Ett förslag, om det finns möjlighet, är att ni har ett rum/skåp som kan låsas, där barnen får ställa in saker som de är rädda om. Och när det ska hämtas, så är en vuxen med hela tiden. 
    Det kanske kan ses som en kollektiv bestraffning, men är också ett sätt att de andra barnen ska få sina saker förstörda.
  • Anonym (visst)
    hondendärkonstiga skrev 2022-08-18 14:35:05 följande:
    Ja, det var jag. 

    Det kan absolut vara som du skriver. Men detta är inte bara ett problem som sker hos oss tyvärr. Och inte bara riktat mot t ex mina barn eller tvärtom. "Sabotaget" eller vad man ska kalla det kan drabba vem som helst. Det är inte säkert att det är en o samma person som gör sakerna heller. Eller vi misstänker ju att det är en specifik person som klippt medveten i grejer. Men resten ah. Det kan som sagt vara vem som helst. 

    Byta veckor känns som att det skulle förstöra mer än hjälpa. Som kollektiv bestraffning. Sen jag skrev det inlägget du syftar på så har sambons barn ändrat fokus. Nu är det sambons ex nya kille som är boven. Så.. det är lite trixigt det där. Enligt familjebehandlaren är detta helt normalt. Jobbigt, men normalt. 

    Vi brukar bara enkelt fråga t ex "har du råkat klippa i soffan?" Så svarar alla nej. Så är det bara att gå vidare för vi kan ju liksom inte göra något.
    Nu förstår jag inte hur du menar - ett eller flera av era barn visar beter sig såhär, både hos er och på andra håll? Och varför skulle det inte kunna bero på att det eller de barnen mår dåligt i er situation med styvfamilj, bioföräldrar som är oense och allt som du beskrev i din tidigare tråd? För mig skulle det vara självklart att börja fundera på hur barnen mår i situationen om de beter sig såsom du beskriver.

    Och på vilket sätt skulle det vara en bestraffning att inte ha samma veckor? Älskar de varandra och vill vara tillsammans hela tiden? För då känns det ju trist om de inte har samma veckor, men om de inte ser sig som syskon/familj utan är ihoptvingade så kanske de bara tycker att det är skönt att vara färre barn på en gång?

    Du har alltså en misstänkt som du tror klipper i soffan? Har ni provat att prata enskilt med det barnet, på ett tryggt sätt och skapat en stämning där det känns okej att "erkänna". 
  • hondendärkonstiga
    Anonym (visst) skrev 2022-08-18 15:19:41 följande:
    Nu förstår jag inte hur du menar - ett eller flera av era barn visar beter sig såhär, både hos er och på andra håll? Och varför skulle det inte kunna bero på att det eller de barnen mår dåligt i er situation med styvfamilj, bioföräldrar som är oense och allt som du beskrev i din tidigare tråd? För mig skulle det vara självklart att börja fundera på hur barnen mår i situationen om de beter sig såsom du beskriver.

    Och på vilket sätt skulle det vara en bestraffning att inte ha samma veckor? Älskar de varandra och vill vara tillsammans hela tiden? För då känns det ju trist om de inte har samma veckor, men om de inte ser sig som syskon/familj utan är ihoptvingade så kanske de bara tycker att det är skönt att vara färre barn på en gång?

    Du har alltså en misstänkt som du tror klipper i soffan? Har ni provat att prata enskilt med det barnet, på ett tryggt sätt och skapat en stämning där det känns okej att "erkänna". 
    Kanske uttryckte mig väldigt konstigt. Men det barnet vi misstänker gör såhär även hos sin mamma. Och det är inget som tillkommit nu utan varit sedan innan vi flyttade ihop. 

    Älskar vet jag inte men de leker tillsammans hela tiden. Busar, badar, spelar fotboll tillsammans i trädgården. You name it. Just nu sitter två av dom och myser under en filt och spelar spel tillsammans. Det är väl en av sambons barn som tycker det är jobbigt ibland.Det är lite det jag menar med bestraffning. Att om en tycker det är jobbigt -ibland-. Ska man då dela på familjen för dens skull o på så vis göra så att de andra mår sämre? Jag kanske uttrycker mig så du inte förstår så ber om ursäkt för det. 

    Ja, det har vi. Och hen säger bara att hen inte gjort det. Så då får vi ju släppa det. 
  • cosinus

    Jag hade nog delat på barnen (jag förstår att de är från olika konstellationer). Inte nödvändigtvis så att de går helt omlott men om en familj byter söndagar och en torsdagar så får de ju både dagar ihop och isär. Då får barnen mer tid med respektive förälder och mindre tid att hitta på hyss.

    Kanske kan man redan där börja se ett mönster, kanske inte. Annars hade jag nog börjar att ta med något barn och handla, ta med två till lekparken o s v. Bryta upp i mindre delar och se mönster i när saker och ting förstörs och för vem sakerna förstörs. Lär ju inte vara den ungen som gjort figurerna som primärt har sönder sina egna grejor om denne inte är väldigt förutseende för att försöka lägga skulden på någon annan.

    Utöver detta så får man ju lägga saker som väntar och är oövervakade krångligt till. Kanske längst upp i köksskåp så det krävs pall för att komma dit, då hör man om barnen drar fram något. Inte bara gå förbi och vifta med handen.

  • Anonym (visst)
    hondendärkonstiga skrev 2022-08-18 15:41:46 följande:
    Kanske uttryckte mig väldigt konstigt. Men det barnet vi misstänker gör såhär även hos sin mamma. Och det är inget som tillkommit nu utan varit sedan innan vi flyttade ihop. 

    Älskar vet jag inte men de leker tillsammans hela tiden. Busar, badar, spelar fotboll tillsammans i trädgården. You name it. Just nu sitter två av dom och myser under en filt och spelar spel tillsammans. Det är väl en av sambons barn som tycker det är jobbigt ibland.Det är lite det jag menar med bestraffning. Att om en tycker det är jobbigt -ibland-. Ska man då dela på familjen för dens skull o på så vis göra så att de andra mår sämre? Jag kanske uttrycker mig så du inte förstår så ber om ursäkt för det. 

    Ja, det har vi. Och hen säger bara att hen inte gjort det. Så då får vi ju släppa det. 
    Barnet mår såklart dåligt för hela situationen, med föräldrar som har stora konflikter, nya stvföräldrar, nya styvsyskon. Du själv har ju så jobbigt med situationen så att du skriver flera inlägg på FL om detta, tror du verkligen att inte barnen påverkas då?

    Och du verkar ha stora svårigheter att se helhetsbilden. Bara för att barnen trivs ihop betyder ihop att de gillar att leva sina liv tillsammans och alltid dela sin halvtidsförälder med ett helt gäng nya människor. Jag gillar mina kollegor och hänger gärna med dem under arbetsdagen, men skulle inte vilja bo ihop med dem bara för det. 

    Och ni föräldrar har bestämt att ni ska flytta ihop, så ni kan också bestämma ändringar i boende och andra rutiner utifrån hur ni tror att det kan bli bättre.

    Sen det där med att det nu är mammans nya som är problem, fattar inte vad du menar där - för i ditt tidigare inlägg var det ju mamman själv som var problemet? Är hon emot sin egen partner nu? Verkar oerhört rörigt det hela, och i detta är det ganska tydligt att några av era barn far illa. 
  • Anonym (pingu)

    Du får väl göra som man gör i en skola då- köp ett sexpack skolskåp med nyckel och låt ungarna låsa in saker de är rädda om?

    Men själv hade jag nog delat på barnen i veckorna så ni får mer tid att ge dem egen uppmärksamhet, och då kan upptäcka vem det är som mår så dåligt att den förstör för de andra.

    Jag gjorde själv ett par saker jag inte är stolt över i mellanstadiet, fast jag var ett s.k. moget/lydigt barn. Man bara fick ideer för sig och så gjorde man något hyss, ett tag. Jag slutade med sånt när jag var 12 år, men en del höll ju på tills minst 16.

Svar på tråden Hur göra när barnen saboterar för varann