Kan jag ha ADHD eller är jag påverkad av att ”alla” ska ha en ADHD diagnos nuförtiden?

Jag har varit sjukskriven i flera år. Har atypisk autism/autism nivå 1 på papper som jag inte tvivlar alls på. Sen har jag depression, ångest och en fruktansvärd hjärntrötthet (inget som liknar vad en frisk människa känner) samt lite andra symtom som har förklarats med att jag är deprimerad, det här har jag fått lite olika förklaringsmodeller och diagnoser på under åren. Jag har testat det mesta i medicinväg. Lamotrigin (stämningsstabiliserande) har funkat mot depressionen men inte på mina humörsvängningar eller pendling i aktivitetsnivå. 

Nu har jag fått testa ADHD medicinen Atomoxatin (som INTE är narkotikaklassad. Den tar upp till 6 månader att verka och är INGET man tar en tablett av och får omedelbara resultat) För första gången i mitt liv kan jag slappna av, jag kan göra saker jag inte klarat innan som att fokusera på ett samtal utan att tänka konstant på att jag ska lyssna (att lyssna är en aktiv handling som tar mycket energi) jag sover bättre, är gladare och mina humörsvängningar har helt upphört. 

Det som gör mig osäker på en ADHD diagnos är att jag läst väldigt mycket skönlitterära böcker (kan man verkligen göra det utan problem med ADHD?) Problem med studier mm började inte från gymnasiet (alltså inte i barndomen) som liten var jag nästan trög, hela klassen kunde lämna rummet och gå på rast utan att jag märkte, jag hörde inte när det ringde in mm för jag var så upptagen med mitt. Min hörsel och syn testades MÅNGA gånger. (Alltså raka motsatsen till att vara lättdistraherad som man är vid ADHD) 

Jag har aldrig varit hyperaktiv men alltid haft en ENORM inre stress och kräks bokstavligt talat när man lägger minsta yttre stress ovanpå det. Jag gör antigen jättemycket eller ingenting. Jag sysslar med något, glömmer tid och rum glömmer att äta mm eller så klarar jag inte av någonting. Jag har ingen struktur i vardagen men kan utan problem strukturera saker. I skolan hade jag IG eller MVG (återigen inget mellanting) 

Just nu har jag diagnosen bipolär typ 2 pga att jag gör så mycket att jag inte äter i perioder och är helt död efteråt. Läkaren klagar konstant på att jag är uppvarvad och står helt handfallen över att inga stämningsstabiliserande hjälper. 

Vad tror ni? Kan jag ha ADHD eller letar jag bara efter en desperat lösning för att bli frisk?