Om du lånat ut pengar till din partner

Första felet är att du gick med på att betala mer än du borde av räkningarna. Andra felet är att han så klart ska betala av på lånet innan han börjar spara något. Man betalar alltid sina skulder först och betalar av så snart som möjligt.

Jag tycker att han ska ta ett privatlån och betala tillbaka hela summan direkt. Om han inte går med på det (eller inte är kreditvärdig) så måste ni allra minst skriva ett officiellt skuldebrev. Problemet är att du inte kan veta säkert hur mycket han kan betala av varje månad, men skriv in en rimlig summa och om han får riktigt dålig inkomst en månad kan du gå med på att ge uppskov just den gången, men inte så det blir en vana.

Om han börjar krångla om de här pengarna så vet du att du dessutom har en dålig partner. Varningsklockorna börjar redan klämta iom att han prioriterar annat än att betala av sin skuld. Krånglar han så skulle jag sätta hårt mot hårt och ev. avsluta relationen. Och låna aldrig ut några större summor till honom igen! Inte mer än du har råd att förlora.

Ska lägga fram de förslagen imorgon. Det känns fel att be honom låna någonstans eftersom anledningen att jag lånade ut var för att hans skuld verkade växa när han försökte betala av den, att räntan var för hög. Men samtidigt vet jag inte om han uppskattar att han fick låna av mig. Jag vill inte att han ska stå i tacksamhetsskuld, men i genomsnitt har han betalat 1500/månad sedan 2020, vilket gör att det kommer ta i alla fall mer än 6 år ytterligare, även om han jobbar. Jag trodde nog att han tänkte betala mer när han fick bättre lön :( 

Jag förstår om du känner dig lurad när jag lånade dig pengar till *** och sa att du inte ska stressa att betala igen dem. Men jag trodde nog att det skulle bli lite mer över till avbetalningen när du fick en bättre lön. Om du betalar i samma takt som hittills tar det över 8 år innan lånet är borta, det är utan ränta och nu är det ju inflation. Jag förstår att jag låter jättesnål men jag tänkte nog inte på att det skulle bli en förlust för mig att hjälpa dig. Det känns jättejobbigt att säga det här men jag vill skriva papper på lånet och göra en avbetalningsplan, eller att du hittar ett lån till låg ränta som du sen betalar på nu när du har fast jobb. Jag vill inte känna mig besviken på dig som jag älskar bara för att vi bara har olika syn på det här. Det blev fel från början när vi inte bestämde några villkor

Nu har jag skrivit detta i ett meddelande till honom. Det blir väl en stor kris för oss. Har en tvååring och snart en nyfödd. Kul. 

Jag känner mig inte sol och vårad, även om jag förstår att det kan låta så. Han har varit noga med att dela på räkningarna även när han haft mindre än jag, det är väl delvis därför det gått trögt att betala igen innan. Jag äger ensam våran bostad, trots det betalar han både ränta och lån och andra räkningar. Sambolagen skulle kunna drabba mig om vi gjorde slut, men han står inte på  adressen så det kan lika gärna bli han som blir utan allt om vi går isär. Anledningen att jag inte satt hårt mot hårt ang det här är ju att han inte har något sparat, och jag tycker att han också borde få ha det egentligen. Vi vill gifta oss och då är ju allt vårat ändå. Tex om jag skulle dö vill jag inte att han ska stå på bar backe utan då skulle jag vilja att han får nyttja huset.
Men, hans sparande är ju inte mitt ansvar trots allt, mina pengar fick jag från lgh-försäljning. Jag var ensamstående mamma innan vi möttes så jag kan inte spara hur enkelt som helst. Våra val från förr borde vi ansvarat för själva inser jag nu. Jag fick övertala honom ett tag innan han gick med på att låna av mig, det är väl det som känns mest dumt nu. 

Jag känner mig inte sol och vårad, även om jag förstår att det kan låta så. Han har varit noga med att dela på räkningarna även när han haft mindre än jag, det är väl delvis därför det gått trögt att betala igen innan. Jag äger ensam våran bostad, trots det betalar han både ränta och lån och andra räkningar. Sambolagen skulle kunna drabba mig om vi gjorde slut, men han står inte på  adressen så det kan lika gärna bli han som blir utan allt om vi går isär. Anledningen att jag inte satt hårt mot hårt ang det här är ju att han inte har något sparat, och jag tycker att han också borde få ha det egentligen. Vi vill gifta oss och då är ju allt vårat ändå. Tex om jag skulle dö vill jag inte att han ska stå på bar backe utan då skulle jag vilja att han får nyttja huset.
Men, hans sparande är ju inte mitt ansvar trots allt, mina pengar fick jag från lgh-försäljning. Jag var ensamstående mamma innan vi möttes så jag kan inte spara hur enkelt som helst. Våra val från förr borde vi ansvarat för själva inser jag nu. Jag fick övertala honom ett tag innan han gick med på att låna av mig, det är väl det som känns mest dumt nu. 

Jag känner mig inte sol och vårad, även om jag förstår att det kan låta så. Han har varit noga med att dela på räkningarna även när han haft mindre än jag, det är väl delvis därför det gått trögt att betala igen innan. Jag äger ensam våran bostad, trots det betalar han både ränta och lån och andra räkningar. Sambolagen skulle kunna drabba mig om vi gjorde slut, men han står inte på  adressen så det kan lika gärna bli han som blir utan allt om vi går isär. Anledningen att jag inte satt hårt mot hårt ang det här är ju att han inte har något sparat, och jag tycker att han också borde få ha det egentligen. Vi vill gifta oss och då är ju allt vårat ändå. Tex om jag skulle dö vill jag inte att han ska stå på bar backe utan då skulle jag vilja att han får nyttja huset.
Men, hans sparande är ju inte mitt ansvar trots allt, mina pengar fick jag från lgh-försäljning. Jag var ensamstående mamma innan vi möttes så jag kan inte spara hur enkelt som helst. Våra val från förr borde vi ansvarat för själva inser jag nu. Jag fick övertala honom ett tag innan han gick med på att låna av mig, det är väl det som känns mest dumt nu. 

Jag trodde nog att han tänkte betala mer när han fick bättre lön :( 

Jag förstår om du känner dig lurad när jag lånade dig pengar till *** och sa att du inte ska stressa att betala igen dem. Men jag trodde nog att det skulle bli lite mer över till avbetalningen när du fick en bättre lön. Om du betalar i samma takt som hittills tar det över 8 år innan lånet är borta, det är utan ränta och nu är det ju inflation. Jag förstår att jag låter jättesnål men jag tänkte nog inte på att det skulle bli en förlust för mig att hjälpa dig. Det känns jättejobbigt att säga det här men jag vill skriva papper på lånet och göra en avbetalningsplan, eller att du hittar ett lån till låg ränta som du sen betalar på nu när du har fast jobb. Jag vill inte känna mig besviken på dig som jag älskar bara för att vi bara har olika syn på det här. Det blev fel från början när vi inte bestämde några villkor Nu har jag skrivit detta i ett meddelande till honom. Det blir väl en stor kris för oss. Har en tvååring och snart en nyfödd. Kul. 

Jag förstår om du känner dig lurad när jag lånade dig pengar till *** och sa att du inte ska stressa att betala igen dem. Men jag trodde nog att det skulle bli lite mer över till avbetalningen när du fick en bättre lön. Om du betalar i samma takt som hittills tar det över 8 år innan lånet är borta, det är utan ränta och nu är det ju inflation. Jag förstår att jag låter jättesnål men jag tänkte nog inte på att det skulle bli en förlust för mig att hjälpa dig. Det känns jättejobbigt att säga det här men jag vill skriva papper på lånet och göra en avbetalningsplan, eller att du hittar ett lån till låg ränta som du sen betalar på nu när du har fast jobb. Jag vill inte känna mig besviken på dig som jag älskar bara för att vi bara har olika syn på det här. Det blev fel från början när vi inte bestämde några villkor

Nu har jag skrivit detta i ett meddelande till honom. Det blir väl en stor kris för oss. Har en tvååring och snart en nyfödd. Kul. 

Jag känner mig inte sol och vårad, även om jag förstår att det kan låta så. Han har varit noga med att dela på räkningarna även när han haft mindre än jag, det är väl delvis därför det gått trögt att betala igen innan. Jag äger ensam våran bostad, trots det betalar han både ränta och lån och andra räkningar. Sambolagen skulle kunna drabba mig om vi gjorde slut, men han står inte på  adressen så det kan lika gärna bli han som blir utan allt om vi går isär. Anledningen att jag inte satt hårt mot hårt ang det här är ju att han inte har något sparat, och jag tycker att han också borde få ha det egentligen. Vi vill gifta oss och då är ju allt vårat ändå. Tex om jag skulle dö vill jag inte att han ska stå på bar backe utan då skulle jag vilja att han får nyttja huset.
Men, hans sparande är ju inte mitt ansvar trots allt, mina pengar fick jag från lgh-försäljning. Jag var ensamstående mamma innan vi möttes så jag kan inte spara hur enkelt som helst. Våra val från förr borde vi ansvarat för själva inser jag nu. Jag fick övertala honom ett tag innan han gick med på att låna av mig, det är väl det som känns mest dumt nu. 

Varför är han inte folkbokförd hos dig? Är det inte ett brott att bo på en plats men skriven på en annan?

Ang. sambolagen och boendet: om du ägde boendet innan han flyttade dit har han inget att hämta där. Om du skulle vilja kasta ut honom har han däremot besittningsrätt, trots att han inte är skriven där. Han kan säkert lätt bevisa att han bott där ett längre tag om det skulle vara så.

Jag skulle rekommendera ett rejält äktenskapsförord om ni ska gifta er, där huset fortfarande är ditt men att han har typ nyttjanderätt ett halvår efter din död så han hinner hitta nytt boende.