Om du lånat ut pengar till din partner

Hade jag lånat pengar från någon - oavsett vem det är så hade jag använt alla pengar som blev över till att betala tillbaka varje månad. Om det inte är något annat avtalet. Har lånat pengar till investeringar innan och då har det varit avtalat att när investeringen är klar så betalas allt tillbaka. 

Det beror på vad som är sagt. En skuld kan ju vara alltifrån "dra ditt kort så swishar jag" (bör betalas direkt), till avbetalningsplan, till att vara skuld som inte amorteras på tills vidare. Inställningen beror väl också på om du behöver pengarna just nu eller inte. 

Är den tänkt att avbetalas skulle det irritera mig om det aldrig händer, men inte just för en specifik månad.

Det kan säkert vara så han tänker, han vill satsa på aktier och hoppas nog bygga upp en buffert, men jag har inte frågat om återbetalning till mig ingår i planen. Jag känner mig så snål! Fast det borde jag inte, för jag har i alla fall halva mitt totala kapital på honom, samt en del på oss gemensamt, exempelvis till våra bilar.

Han låter inte som ett ekonomiskt geni, han ska gambla på börsen när han är skyldig dig över 100 papp? Det är nog dags att sluta vara godtrogen och se till att du får tillbaka dina pengar.

Hur kan man låna ut 100k+ utan att ens definiera hur och när det ska betalas tillbaka? Vad kom ni överens om?

Du har alltså lånat över 100 000 till honom? Jag hoppas verkligen att ni har skrivit något papper på det! Ni måste väl också ha kommit överens om hur avbetalningen ska ske? Har ni sagt en viss summa i månaden så tycker jag inte att det ät konstigt att han inte betalar mer än så utan föröker säkra sin ekonomi. Samtidigt är det så klart väldigt fel att du har dina besparingar bundna i ett lån till honom som han inte ens betalar ränta på för att ersätta att dina pengar blir mindre och mindre värde (i synnerhet nu med den höga inflationen, samtidigt som han använder sina pengar inte till att betala tillbaka utan till att ta obetald ledigheghet och spendera bäst han vill. 

Jag skulle inte säga att jag behöver dem till något, mer än som buffert. Så när han betalar kommer de in på sparkontot de togs ifrån. Det som är dumt är väl att vi inte sagt något alls. Jag sa i princip att han inte skulle stressa utan betala när han kan, att det inte var bråttom. Vilket är väldigt fritt för tolkning. Det har också ibland gått ett halvår utan några återbetalningar, men det har varit helt ok då han inte tjänade så mycket. Det är mer nu jag undrar. Vi har gemensamma räkningar på kanske 5000 var, vilket borde lämna en del över även efter att han sparar undan 10000.. Jag känner mig lite utnyttjad, fast jag inte vill känna så. 

I mina ögon är det inte ett dugg konstigt eller snålt att ta upp den diskussionen och göra en avbetalningsplan. 

Första felet är att du gick med på att betala mer än du borde av räkningarna. Andra felet är att han så klart ska betala av på lånet innan han börjar spara något. Man betalar alltid sina skulder först och betalar av så snart som möjligt.

Jag tycker att han ska ta ett privatlån och betala tillbaka hela summan direkt. Om han inte går med på det (eller inte är kreditvärdig) så måste ni allra minst skriva ett officiellt skuldebrev. Problemet är att du inte kan veta säkert hur mycket han kan betala av varje månad, men skriv in en rimlig summa och om han får riktigt dålig inkomst en månad kan du gå med på att ge uppskov just den gången, men inte så det blir en vana.

Om han börjar krångla om de här pengarna så vet du att du dessutom har en dålig partner. Varningsklockorna börjar redan klämta iom att han prioriterar annat än att betala av sin skuld. Krånglar han så skulle jag sätta hårt mot hårt och ev. avsluta relationen. Och låna aldrig ut några större summor till honom igen! Inte mer än du har råd att förlora.

Jag tycker faktiskt att du är utnyttjad.