Är det ok?

Det syns att hon mår dåligt, men de andra tror ju att hon inte vill ha sällskap. Det är därför det vore bättre om kollegorna visste att hon faktiskt vill ha sällskap. Kanske kan de tänka sig försöka integrera henne om de vet hur det ligger till. 

Jag sätter mig alltid bredvid folk. Kul att få höra att man inte är något kul sällskap. Jag kan inte rå för att jag är livrädd för att äta lunch med andra. Hade jag kunnat styra över det hade jag gjort det för längesen 

Du kan inte rå för det, men du kan definitivt göra något åt det. 

Hur då?

Jag äter maxdos av medicin samt har gått i terapi flera år. Så vad mer kan jag göra? 

Vad säger din psykiaktriker om att medicinen inte hjälper? Hur många typer har du testat? Vad säger din psykolog om att terapin inte hjälper? Vilken typ av terapi går du i och vilka typer har du testat? Gruppterapi kanske?

Medicinen hjälper till viss del, har tidigare vaknat med ångest varje morgon men gör det inte längre tack vare medicinen. Den hjälper även lite mot min sociala fobi, men tyvärr inte helt. Läkaren har sagt att min fobi troligtvis är kronisk och att jag aldrig kommer att bli helt frisk 

Du vill inte svara på terapifrågorna?

Jag har gått i kbt, gruppterapi, enskild terapi osv. Gått både privat och via landsting 

Konstigt att inte gruppterapi funkade alls. Kanske dags att ge det en chans till? Vad övade du på KBT? Vad var fokus?

Det finns dessutom organisationer, Mind där jag bor, som erbjuder grupper där man får öva på att till exempel gå till ett fik och bara vara där tillsammans. Det skulle nog verkligen vara något för dig.

Fokus var min social fobi såklart.  

Kanske kan din chef handikappanpassa så att någon specifikt äter lunch med dig varje dag? (då det nu inte verkar funka med andra medicinska/terapeutiska losningar).

Prova sätt dig i mitten av ett bord istället for på ena sidan av bordet, så kanske de andra fyller på runtomkring dig?

Eller ta med dig matlåda istället och ät på annan plats om du inte gillar att äta i matsalen pga detta.

Tråkigt att du inte svarar på frågorna. Blir lite svårt att hjälpa/föreslå saker då du verkar ha taggarna utåt.

Det jag menar är hur du utsatte dig för situationer. Vad gjorde ni? All KBT är inte likadan. 

Jag har inte svårt för att åka tåg, gå i affärer osv. Jag har problem med att jag känner mig mindre värd. Jag vågar inte prata då jag tycker de andra är roligare, smartare, coolare än mig. 

Känns som man måste DRA orden ur Ts, tycks lika knapp på nätet som i verkligheten - skriver inte ett enda ord mer än nödvändigt, o frågor måste ställas flera gånger för att få svar ens. Inte heller har det behagats nämnas vilka mediciner hon äter. 

Men varför jag citerade dig är för att jag tror Ts snarare har autism, eller Aspergers, o då hjälper inte den sortens terapi. Och därför kanske selektiv mutism på det, feltolkat som social fobi. Hon borde ta upp det med sin läkare.

Du signalerar att du kanske inte vill ha sällskap. Vet inte hur du ställer dig till att vara ärlig. Kanske försiktigt nämna det till någon du känner förtroende för och säga något i stil med att du uppskattar att vara inkluderad under lunchen, kan vara tystlåten, men känner att du behöver tid för att kunna känna sig trygg och öppna upp.

tror de flesta kommer att förstå. sen så är det inte säkert att dom som väljer att inte sitta med dig gör det på grund av dig heller. Den sociala djungeln är svår att navigera runt, de kanske sitter med vissa personer pga deras egna dåliga självförtroenden. Har du en osäkerhet på din egna sociala förmåga så hjälper det inte att sitta med någon som har en ännu större osäkerhet. Det jag menar är att det antagligen inte beror på dig och din sociala förmåga som enskild orsak

Fast jag skrev inte att du ska öva på att åka tåg eller gå i affärer. Jag skrev att det finns möjligheter att till exempel gå med andra och fika. Då får du öva på att umgås med andra i gruppen som vet om att du har svårt med det sociala och då kanske det blir lättare. 

Ja, man måste helt klart dra orden ur TS. Jag får mer känslan att TS enbart vill diskutera kollegornas beteende, för då skriver hon/han mer. Men absolut, det kan helt klart ligga något i det du skriver. Aldrig fel att kolla upp det.

Ja kanske?!? Men det kan också vara att Ts har svårt att uttrycka o förklara saker om sig själv, en del känslor osv, o då pekar det isf ännu mer på autism enligt mig. 

Ts, om du fortfarande läser tråden, vad säger du om det jag skrivit om i inlägg 46? Hur länge har du haft samma behandlande läkare o hur gammal är läkaren?